Det var ett par timmar kvar av 2009 i New York när kompisen undrade om jag hade något nyårslöfte. Suck, nej. Jag sysslar inte med sådant, hann jag tänka, innan det kom:
– Jag lovar att inte få åldersnoja 2010.
Det är lättare sagt än gjort kan jag säga, när man omger sig med 33-åringar som harklar sig och bjuder in till »ehum, 29-årskalas« och när man får höra att ett visst skidreseföretag infört 30-årsgräns för sina kunder. Nu var det inte så illa, 45-årsgränsen gäller fortfarande, och jag har med andra ord några år kvar innan jag blir portad på grund av åldern.
Men åldersnojan lurar överallt i världens mest ålderssegregerade och åldersdiskriminerande land. Är det inte Elisabet Höglund som får sparken från något tv-program på grund av åldern så är det den ungdomliga resebyrån Kilroy som basunerar ut sin slogan »go before it’s too late«. Det kan ju få vilken 23-åring som helst att tappa framtidstron.
Därför blir jag glad när jag ser tecken på motsatsen. Idag får man ligga i för att hålla samma resetakt som sina pensionerade föräldrar – de som tillhör den så kallade rekordgenerationen och på marknadsspråk kallas »det grå guldet« på grund av sin imponerande ovilja att slå sig till ro. Om min generation mot all förmodan skulle lyckas lika väl med att hålla i slantarna till dess har vi gott om reseupplevelser att spara till pensionen.
Det hade jag aldrig trott när jag var 18. Då kallade jag 25-åringar för gubbar, trodde att jag skulle ha barn när jag var 28, och inbillade mig att den där långresan med ryggsäck var en grej man gjorde en gång i livet. När man var 20.
Så jag gjorde den då, långresan. Fem månader som började med att jag mentalt tappade fotfästet, och slutade med att jag trivdes med att ha det så. Om jag hade tänkt »hitta mig själv« under den där resan så blev jag lite besviken, men jag tror att den påverkade varthän det barkade. Jag började ana att det finns fler chanser i livet, och att jag helt hade missuppfattat det där med ålder.
Tanken infann sig på en balkong vid Coogee Beach utanför Sydney, när ett par flinande ögon tittade på mig och anklagade mig för att vara mogen. Mogen var nog fel ord. Hämmad hade passat lite bättre tycker jag så här i efterhand. Men det var så hon sa, den där 28-åriga svenskan som spände blicken i mig för en stund. Jag tyckte hon verkade komplett galen. Inte så mycket för det hon gjorde – hon betedde sig som alla andra på balkongen. Drack öl, rökte, skrattade, sjöng. Men hon var ju 28 år! Helt galen.
Det här var ju på den tiden då jag och mina kompisar med förakt iakttog den lilla, tragiska klick av 30-åringar som envisades med att hänga på krogen. När de egentligen borde suttit hemma med man, barn och ostbågar och tittat på »Det kommer mera«.
Så var det i min värld, därför visste jag inte hur jag skulle bemöta 28-åringens ord. Jag – mogen? Jag bara tittade på henne där hon dansade in morgonen på Coogee Beach, och tänkte lite avundsjukt att hon verkade ha så kul. Fast hon var 28 år. Logiken gick inte ihop.
Mycket vatten har runnit under Harbour Bridge sedan den där kvällen i Sydney. Flera gamla föreställningar har ställts på ända, och nya insikter har etablerat sig. Tack för det, Världen. Nu sparar jag för att ge mig av igen, några månader med ryggsäcken som enda kompanjon. Då säger jag upp den lilla andrahandslyan och säljer möblerna. Och vägrar skämmas för att jag är som jag är. Fast jag är 36 år.
Det är nästan lite moget.
Karins tre tips till dig som blir äldre
(och det blir vi ju alla)
Åk bort
Det finns inget enklare sätt att frigöra sig från sin åldersstämpel än att helt enkelt
ta semester från normen. Så åk bort ett tag, dansa lite fuldans, glöm vad det står för ålder i passet, le stort och skit i hur du ser ut. Varken grannen eller arbetskamraterna ser dig nu.
Sex and the City
Kom ihåg att 30 är det nya 20 och att en Cosmopolitan smakar bättre i New York. Eller stanna hemma med Sex and the City-boxen och ät ostbågar om du vill det. Att tvinga sig in i mallen för att vara »ung« är också ett tecken på åldersnoja. Har jag hört.
Glöm arvet
Skit i Kilroys slogan. Faktum är att det aldrig är för sent att upptäcka världen. Se fram emot pensionärsrabatterna och all ledig tid du kommer att ha! Och låna ett citat från en klok och resglad gammal dam: »Mina barn får vara glada om de får ärva mina gener.«