Åtta råd till resenären
Redan som väldigt ung upptäckte jag att det bästa sättet för mig att lära var att resa. Jag har fortfarande en pilgrims själ och vill gärna dela med mig av mina erfarenheter med förhoppning om att de kan vara användbara för andra resenärer.
1. Undvik museer. Rådet kanske låter lite konstigt, men tänk efter. Om du befinner dig i en ny stad, är det då inte mycket mer intressant att upptäcka nutid än dåtid? För det mesta brukar vi känna oss förpliktigade att gå på museer eftersom vi lärde oss som barn att resande innebär att man ska leta upp den här typen av kulturupplevelser. Museer är naturligtvis viktiga, men de kräver tid och kunskap. Du måste veta vad du vill se där, annars går du bara därifrån med en känsla av att du har sett en mängd fundamentalt viktiga saker, utan att komma ihåg vilka de var.
2. Besök barer. Där, till skillnad från museerna, manifesteras stadens liv. Jag menar inte nattklubbar, utan barer där folk tar en drink, diskuterar vädret och alltid är sugna på att småprata. Köp en tidning och låt dig själv kontemplera över livet. Om någon börjar prata med dig, ge dig in i konversationen hur konstigt det än kan kännas. Du kan inte se hur vacker vägen är bara genom att titta på dörren.
3. Var öppen. Den bästa reseguiden är en person som bor där, känner till allt, är stolt över sin stad och inte jobbar för en resebyrå. Sikta in dig på en person som du vill prata med, ställ frågor. Var är katedralen? Var hittar jag postkontoret? Om den personen inte intresserar dig, hitta en annan. Jag lovar att du kommer att få ett utmärkt sällskap.
4. Res ensam eller bara med din partner. Det blir lite mer jobb, ingen tar hand om dig, men att resa ensam är egentligen det enda sättet att lämna landet. Att resa i större sällskap innebär bara att du fortsätter att prata ditt eget språk, följer de beslut som gruppens ledare fattar och i slutänden bryr dig mer om vad som händer i sällskapet än på den plats du besöker.
5. Jämför inte. Jämför ingenting. Inte priser, städning, livskvalitet, transporter, inget! Du reser inte för att visa dig själv bättre än andra. Ditt syfte är, faktiskt, att lära dig hur andra lever, att upptäcka vad de kan lära dig, hur de hanterar sin verklighet, både det vardagliga och det exceptionella.
6. Förstå att alla andra förstår. Även om du inte talar språket, oroa dig inte. Jag har rest till många platser där det varit omöjligt att kommunicera med ord, men där jag ändå alltid funnit stöd, hjälp, nyttiga råd, till och med flickvänner. Vissa tycks tro att om man reser ensam så riskerar man att gå vilse för alltid. Se bara till att ha hotellets kort i fickan så att du, i extrema fall, kan visa det för en taxichaufför.
7. Försök inte se för mycket. Att vara i samma stad i fyra eller fem dagar är bättre än att besöka fem städer på en vecka. En stad är som en nyckfull kvinna och behöver tid för att låta sig förföras och avslöja sina hemligheter.
8. En resa är ett äventyr. Henry Miller brukade säga att det är viktigare att hitta en kyrka som ingen hört talas om när du är i Rom, än att känna dig förpliktigad att besöka Sixtinska kapellet där tvåhundratusen turister brölar i ditt öra vid varje givet tillfälle. Gå till Sixtinska kapellet, men gå också vilse på gatorna. Och när du vandrar i gränder, känn dig fri att leta efter något som du inte vet att du söker. För du kan vara säker på en sak: vad det än är, kommer det att hitta dig och förändra ditt liv.
PAULO COELHO (översättning Göran Ingman)
(h3)Paulo Coelho[/h3] Han har sålt fler än 100 miljoner böcker i 150 länder och översatts till över 70 språk. Coelho föddes i Rio de Janeiro i Brasilien 1947. Hans senaste bok Alef, se nedan, gavs nyligen ut på svenska.
Recension
Alef av Paulo Coelho (Bazar Förlag)
Platsen där tid och rum smälter samman kallas Alef. Paulo Coelho upptäcker Alef ombord på den skramlande, krängande Transibiriska järnvägen.
Tillsammans med den unga flickan Hilal lyckas han se tillbaka i tiden och upptäcker att deras öden varit sammanflätade i en olycklig kärlekshistoria 500 år tidigare. Av de 30 böcker Coelho skrivit är det här den tredje som är självbiografisk. Paulo Coelho ser sig gärna som en resenär, en pilgrim, men även om berättelsen utspelar sig på en av världens mest kända tåglinjer handlar reseskildringen mer om färden i hans eget inre än om platser och möten längs vägen. Behöver du en guidebok till Transibiriska, leta vidare. Vill du följa med när en av världens mest lästa författare reser för att hitta sig själv – läs!
/Recenserad av Göran Ingman
Text: Paulo Coelho • 2012-05-02
Krönika