Jag har rest till Indien regelbundet sedan början av åttiotalet och sett förvandlingen. Då, 1983, var kanske 80 procent av alla turister i Rajasthans maharajapalats och på Goas stränder européer och amerikaner och 20 procent indier. Idag är förhållandet det omvända.
Då kändes glappet i inkomst och stil mellan västerlänningar och indier oändligt. Idag har de indiska turisterna samma t-shirts, digitalkameror, jeans, sportskor och ryggsäckar som vi.
Jag gillar det. Det innebär att jag slutat se skillnaden. »Vi« och »dem« har förvandlats till ett något större »vi«, där även »dem« ingår.
Jag vill visserligen inte leva i en värld där alla lokala egenheter suddats ut, men mest är förändringen glädjande, eftersom det innebär ett kvitto på en global maktförskjutning – och att den vita, västerländska blicken på världen har fått konkurrens.
Även allt fler kineser, ryssar och brasilianer har de senaste tio åren fått råd att resa. Besök Maldivernas stränder eller Egyptens pyramider och du kan med blotta ögat se de senaste 20 årens stora förändring i världen: välståndsutvecklingen bortom västerlandet.
Även om de flesta invånare på planeten ännu inte har rest utomlands på semester fortsätter världsturismen oförtrutet att växa. Miljölarm, terrorism och finansoro syns bara som små hack i kurvan, som fortsätter uppåt, uppåt, uppåt. Kommer kurvan någonsin att plana ut?
Att svenskar är duktiga på att resa är ingen nyhet. Men för att ta reda på hur, när och var vi svenskar reser har Vagabond startat ett långsiktigt samarbete med Sveriges största och mest ansedda leverantör av resandestatistik, Rese- och Turistdatabasen.
Resultatet är Vagabonds Resebarometer 2010 som presenteras på sidan 95. Den visar att svenskarnas reslust inte heller mattats av katastrofer och larm, snarare triggats.
Men varför reser vi? Det har vi också frågat. Vanligaste svaret: komma bort. Man kan tolka det freudianskt som att vi flyr från oss själva. Invändningen är förstås att vi själva följer med på resan.
Det är hembygden, inte oss själva, vi flyr för en stund.
Vi reser för att bryta vardagsrutinen.
Det känns ändå lite sorgligt att besöka sevärdheter kommer först på nionde plats. Men jag tolkar det som att komma bort är det övergripande skälet – och att vad vi reser till och vad vi vill göra där borta är individuellt – och därför spridits ut på många olika skäl.
Framtiden? Jag tror på sämre förutsättningar för turism där många människor forslas i stora grupper för att göra samma sak. Och bättre förutsättningar för mer självständiga resor i allt mindre grupper – för att uppleva och göra alltmer specifika saker.
Pers tummar
Flygsökmotorer
Glöm lojalitet mot en enda resebyrå. Nu är det mångfald och otrohet som gäller. Tack vare alla nya smarta flygsökmotorer på internet har det blivit mycket enklare för resenären att få överblick och hitta billigaste biljetten.
Tågbrist
För 20 år sedan var det enkelt och bekvämt att ta tåget till kontinenten. Kul sommaräventyr var synonymt med tågluff. Det fanns direkttåg Stockholm–Paris. Och tåget var nästan alltid billigare än flyget. Idag ligger allt detta i ruiner. Vem är ansvarig för förödelsen?