”Ställ krav på tigersafarin”

 
Indiens tigrar är akut utrotningshotade. Om tio år kan tigern vara helt borta från jordens yta. De största hoten kommer från tjuvjakten och av att det finns allt färre och mindre tigerbiotoper.
 
I höstas presenterade Svenska Ekoturismföreningen sin kartläggning av svenska arrangörer av tigerturism. Resultatet som byggde på en granskning av företagens webbsidor och deras mejlsvar var nedslående, bara fyra av 17 fick godkänt.
 
Resemagasinet Vagabond följde sedan upp undersökningen genom att ställa branschens två ledande aktörer Temaresor och Jambo Tours till svars.
 
Temaresor svarade via Jim Hofverberg att man ännu inte hade hittat något tillräckligt seriöst bevarandeprojekt för tigern och därför utifrån omsorg om resenärernas pengar valt att inte göra något. Mats Lundmark på Jambo Tours ansåg att det var tillräckligt att betala inträdet till de indiska nationalparkerna, hänvisade till ett trädplanteringsprojekt i Kenya och tillade: “Men man kan inte rädda all natur och alla djur.”
 
Givetvis kan ingen enskild resebyrå ta ansvar för all världens hotade fauna och flora, men det borde vara självklart för varje seriös safariarrangör att ha en genomarbetad policy för hur man bidrar till bevarandet av natur- och kulturvärden på just de resmål som man själv reser till.
 
Det handlar helt enkelt om att vårda framtiden på sina destinationer, och att inte gå den enkla vägen och överge ett förstört resmål för en ny och oexploaterad destination någon annanstans.
 
Det innebär att ribban måste läggas betydligt högre än att betala obligatoriska inträden eller passivt invänta det perfekta bevarandeprojektet. Att inte betala parkinträden skulle dessutom vara olagligt. Ungefär som att inte betala skatt i Sverige, vilket är vårt sätt finansiera skyddet av landets nationalparker.
 
Den indiska tigern är dessutom inte vilken liten skalbagge eller blomma som helst, utan en ett av världens mest attraktiva djur för en resande publik med ett stort marknadsföringsvärde för nämnda företag. Därför är det inte någon tillfällighet att ordet tigersafari används redan i rubriken för deras resor. Att då inte engagera sig i tigerns framtid torde därför även ur ett snävt företagsperspektiv vara en dålig idé.
Svaren från Temaresor och Jambo Tours visar att två av Sveriges stora safariarrangörer har lång väg kvar att gå. Något man delar med merparten av branschen enligt höstens kartläggning. Både i Indien och på andra resmål handlar det om att försöka tillämpa grundprinciperna för ekoturism i praktisk handling. Det innebär att välja underleverantörer inte bara utifrån prislapp, utan även bedöma hur stor andel av besökarnas pengar som kommer den lokala ekonomin till godo och bidrar till arbetstillfällen på orten.
 
Att krav ställs på kunniga och kvalitetsmedvetna guider, att safariturismen för en ständig dialog och koordinerar sin verksamhet med lokala naturskyddskrafter, att transporter och boende miljöanpassas och att besöket aktivt bidrar till konkret naturskyddsnytta. Helt enkelt att säkerställa att tigersafarin hjälper till att rädda tigern och inte tvärtom.
 
Eftersom flera svenska safariarrangörer inte självmant gör detta, måste vi safariresenärer börja ställa hårdare krav på resan innan vi bokar. Kräva bättre information på webbsidor och i kataloger om hur företagen aktivt arbetar med att lokalförankra sina resor, och be dem redovisa sitt bidrag till olika naturskyddsinsatser. Ställa frågan: Hur bidrar min tigersafari till tigerns fortsatta existens?
 
Inte minst blir detta viktigt då långväga safariresor kan ifrågasättas ur ett klimatperspektiv. Kan safariturismen däremot bidra till att bevara biologisk mångfald och att arter räddas, som exemplen med bergsgorillor och afrikanska savanner har visat, finns det positiva resultat att lägga i den andra vågskålen.
Men sker inte det, är vi alla förlorare.
 
Safarigästerna, eftersom resmålets attraktioner raskt försvinner.
 
Människorna som bor dit vi reser, eftersom de får för liten nytta av turismen.
 
Våra barnbarn, eftersom de får ärva förödande klimatförändringar, vilka bland annat har förorsakats av en ansvarslös och kortsynt safariturism.
Den globala safari- och ekoturismen växer för varje år. Det som tidigare bara några få specialresearrangörer erbjöd, ordnar numera både stora charterfirmor och ett växande antal små nischarrangörer.
 
Temaresor och Jambo Tours har som två av branschens största och äldsta företag ett särskilt ansvar att visa hur morgondagens safariturism ska utvecklas.
Utmaningarna är enorma, och bevarandet av den indiska tigern är bara en av många. Det handlar om orangutanger, gorillor, noshörningar, valar, pandor och många, många fler djurarter och ekosystem.
Naturresearrangörerna får bestämma sig för om de vill vara en del av problemet eller istället bidra till att försöka lösa det.
Och safariresenärerna får bestämma sig om de verkligen vill resa med arrangörer som ställer sig likgiltiga inför den utmaningen.
 
Nyligen inföll Tigerns år enligt den kinesiska kalendern. Det lär stimulera efterfrågan på olika tigerprodukter i Asien, vilket i sin tur ytterligare kommer att driva på den illegala tjuvjakten. Flera experter fruktar att nästa gång då Tigerns år infaller, om tolv år, är Indiens tigrar helt borta. Tillsammans kan naturskyddskrafter och safariarrangörer bidra till att den prognosen inte slår in.
 
Per Jiborn är märkningsansvarig på Ekoturismföreningen. Staffan Widstrand är fotograf, reseledare och en av grundarna av Ekoturismföreningen.
 

---

Text: Redaktionen • 2010-03-02
Nyhet