Foto: Rikard Karlsson.
Krönika Okej. Jag erkänner att jag till en början tyckte att exillivet i London kändes spännande. Askan höll mig fången och jag var fri att göra vad jag ville i en av världens mest spännande städer. Helgen spenderades i strålande sol med en promenad i Hyde Park, billig shopping och en båttur på Themsen till Greenwich för att fascinerat titta på meridianlinjen.
Sen blev det måndag och arbetet med att hitta en alternativ resväg hem sattes igång på heltid. På hotellet träffade jag svenskar som hade reservplanerna klara. Ett äldre par med barnbarn hade bokat in sig på ett tåg till engelska kanalen, båt över till Frankrike och därifrån hyrbil upp till franska gränsen. Där skulle de bli upphämtade av en vän från Sverige som snällt ställt upp med att bila ner för att plocka med dem hem.
Ett yngre par som jag träffade i frukostserveringen hade bokat tåg från London till Bryssel – Köln – Köpenhamn – Sverige på torsdagen, om inte deras flyg gått innan dess.
När jag satte mig ned för att undersöka läget var alla tågbiljetter med rimligt pris slutsålda. De som fanns kvar låg på minst 3 000 kronor, och de skulle bara ta mig till Bryssel. Billigaste alternativet var att åka buss. Via bolaget Eurolines hittade jag biljetter till Stockholm. Men hemsidan var inte direkt samarbetsvillig, och efter timmar av klickande för att nå fram till betalningen gav jag upp. Provade att ringa, men efter en knapp timma med engelsk taxa fem kronor minuten, gav jag även upp det.
Igår eftermiddag åkte jag till London Travel Center utanför Piccadilly Circus för att få tips och råd om hemresa. Kön ringlade sig lång ut på trottoaren och stora skyltar meddelade att bara personer med kölapp kunde få hjälp. Och de hade tydligen tagit slut redan klockan tio samma morgon.
Kalla mig dum och envis som inte redan hoppat på första bästa tåg. Problemet är väl det där lilla hoppet inom mig som gång på gång väcks till liv av små glädjande nyheter. Just nu har tydligen flygplatsen Stansted öppnat, Ryanair kommer med ytterligare uppdateringar inom kort och Skavsta sägs eventuellt öppna om ett par timmar.
Så nu går jag ner till hotellreceptionen, för sjätte gången, och ber om att få förlänga min vistelse med bara en natt, en sista gång. För imorgon har jag bestämt mig för att flyga till Sverige.
Hur går det för er andra där ute i världen? Hur tar ni er hem? Och – har ni gjort några nya, trevliga bekantskaper tack vare askan, eller har ni tvärtom drabbats av elände på grund av flygstoppet?
Berätta era askhistorier här nedan!