Annons
Annons
Foto: Ulf Berglund och Karin Wall

Foto: Ulf Berglund och Karin Wall

Indonesien

Bali in på bara skinnet

Se bortom frustande vågor och soldränkta stränder. Där, på andra sidan en stenmur, ligger det andra Bali. Där templen fylls av gudagåvor, fälten av ris, och där man plötsligt finner sig vara bröllopsgäst hos någon man just träffat. Vagabond sökte lyckan, kärleken och meningen med livet på den klassiska paradisön.

Text: Karin Wallén • 2012-10-25 Uppdaterad 2021-06-23

Allt är på plats: sarong över shortsen, sjal runt höfterna, blomma bakom vänster öra, inställsamt leende på läpparna. Mer kan jag inte göra för att fÙ?rsöka smälta in. Mannen med ett knippe riskorn fastkladdade i pannan ser ändå tveksam ut. Reglerna är tydliga om vem som får beträda ett balinesiskt tempel, och vem som snällt måste vänta utanför.
Riskornsmannen säger något som får min guide Elly att besvärat skruva på sig, och jag skyndar mig att svara innan han ens hunnit fråga:
– Det är lugnt, jag har inte mens och jag är inte nyförlöst. Alldeles ren är jag!
Elly ser lättad ut. Han gör en välkomnande gest och låter mig gå först genom den massiva stenportalen, där rödsvarta tyger, orangefärgade blommor och ett rosa solkors markerar inträdet till en annan värld. På andra sidan väntar ett dussintal små stentempel med grästak – och ett hav av offergåvor.
På Bali finns det alltid en anledning att fira något, välsigna något, eller i största allmänhet skämma bort de hinduiska gudarna och förfädernas andar med godsaker. Ceremonierna avlöser varandra. Förutom alla dagliga offergåvor och årligen återkommande festivaler som berör hela ön finns mängder av andra viktiga ritualer som ska utföras med jämna mellanrum vid samtliga tempel, stora som små.

Bali in på bara skinnet

Just i det här templet är man mitt uppe i en ceremoni som bara återkommer var trettionde år. Men när det väl sker – då släpper man allt man har för händer och ställer upp för byn – flera dagar i veckan, tre månader i sträck. Ett schema på en av tempelväggarna visar vad som måste göras och vilka som är ansvariga för vad. Det tycks vara ett heltidsjobb att ordna allt.
– Det är därför vi balineser inte kan konkurrera på någon internationell marknad. Vi måste hela tiden ta ledigt från jobbet för våra ceremonier, säger Elly och skrattar torrt.
Det sägs att en genomsnittlig balines lägger en tredjedel av sin livsinkomst på ceremonier. Som västerlänning kan det vara svårt att förstå vikten av den här kommunikationen med andarna.
Det handlar om balans, menar Elly och riskornsmannen unisont. Man får så mycket – från förfäderna, gudarna och kosmos. Och nu har man dukat upp för att ge tillbaka, med fat som svämmar över av frukt, blommor, ris, godis och rökelse. Det är en fest för ögat, och magen. Men mycket kommer att vara oätbart innan ceremonierna är över.

Bali in på bara skinnet
Templet Tanah Lot når man inte torrskodd.

Från bakgården kommer en fläkt av stenkolsrök, chili och riven kokos. Kryddad köttfärs träs på spett och läggs över glöden, hålögt övervakade av helstekta ankor, getter och grisar, vars glaserade, stelt spretande kroppar ligger lite här och där. Hundarna vädrar i luften och hoppas få sin del av gudamaten.
Detta är ett helt annat Bali än det jag upplevt under några dagar på sydkusten. På Kuta Beach, där överförfriskade australiensare avrundar kvällarna med att bröla i kör, känns andligheten tämligen frånvarande.
I det tjusigare och lite dyrare Seminyak, på samma kuststräcka, har man visserligen förfinat konsten att avnjuta en solnedgång i stillhet. Men hur läskande de isbitsklirrande drinkarna än är, hur smäktande musiken och fåtöljen och havets kluckande än är, så vill jag snart smaka på något annat.
Därför har jag hyrt både bil och guidande chaufför och gett mig av norrut. Förbi kaffe- och majsodlingar, chiliplantage och hela skogar av bananträd. Där teak och kryddnejlikor växer ser Elly dollarsedlar längs vägkanten. Men där kakaofrukterna mognar är det jag som får något lyriskt i blicken. Balis inre är ett frodigt landskap av värdefulla grödor, och bakom varje ny krök väntar nya gröna fält, ibland i terrasser i flera våningar, där böjda ryggar jobbar hårt för att vi ska få ris på tallriken.

Bali in på bara skinnet
Odlingar med kaffe, bananer, ris och frukt kantar vägarna i Balis inland

Bali är en förhållandevis liten ö. Efter några timmars körning har vi sett den väldiga vulkanen Gunung Agung torna upp sig från minst tre väderstreck. Här och där längs vägen har det funnits anledning att fira något, med gamelanmusik och parader, och när kvällsmörkret faller lämpar Elly av mig i Ubud. Det är här det ska hända på riktigt, hade jag tänkt. Det är här som Bali ska krypa innanför skinnet på mig och, om inte göra mig en till en ny människa, så åtminstone knacka på dörren till min inre andlighet. Kanske.
Men lite får man bjuda till själv, så jag checkar in på ett yogacenter. Det är sådant man gör i Ubud.
Ubud har länge varit sökarnas mecka, ett centrum för både konst, religion och – inte minst på senare år – en plats där hälsa och själslig harmoni blivit big business. Säkert har Elizabeth Gilberts bok Lyckan, kärleken och meningen med livet (Eat, Pray, Love) lite med saken att göra. Film­atiseringen, med Julia Roberts i huvudrollen, har ytterligare kablat ut Ubuds förmåga att få de själsliga pusselbitarna att falla på plats. De personer som figurerar i boken och filmen finns på riktigt, och köerna till medicinmannen Ketut Liyer, som delar ut teckningar och läser händer på löpande band, ringlar långa. Det arrangeras till och med speciella resor med boken och filmen som tema.

Bali in på bara skinnet
Det sägs att en balines lägger ner en tredjedel av sin inkomst på ceremonier.

Jag ser skylten till hans hus, men känner mig inte sugen. Röster i byn säger att den massiva succén har blivit för mycket för den gamle mannen, som är allt mellan 90 och 120 år beroende på vilken dag man frågar.
Det finns ju ändå så många andra i Ubud som står beredda att hjälpa mig att jobba på min själ med både fysiska övningar och meditation. Så jag väljer Julie.
Redan tidigt nästa morgon står hon och väntar på mig och två andra nybörjare i yogastudion på andra våningen som öppnar sig i ett panorama mot de gröna risfälten utanför.
Julie står stadigt med de bara fötterna mot golvet och hälsar oss välkomna. Hon ber oss följa henne i en hälsning till himlen och gudarna, solen och kosmos. Nu ska vi fylla kroppen med kosmisk energi, menar hon, och då är det viktigt att le. Så jag ler. Jag drar medvetet upp mungiporna, men märker att de ganska lätt hamnar där ändå, när vi stretchar oss igenom kroppen till instruktioner som “andas in genom höfterna, och ut genom tårna”, “le åt njurarna” och “släpp in kosmisk energi i ljumskarna”. Det går inte att inte le, och jag tror banne mig att jag lyckas ge en skvätt åt alla som ska ha det – från fotsulorna, via tarmarna och levern upp till hjässan – kosmisk energi var det här!

Bali in på bara skinnet
Surfare har alltid flockats till Bali, där det finns stränder för alla.

I slutet av passet ligger vi på rygg, med huvudet mot Julie, och slappnar av. Hon vill att vi ska föreställa oss hur solen skicka sina livgivande strålar genom våra kroppar, ned genom ryggraden, där vår livsnerv, “prana”, löper.
Jag försöker. Och innanför ögonlocken ser jag batikmönster och färgfyrverkerier, som i ett snurrande kalejdoskop. Efteråt frågar jag henne om hon tror det fungerade.
– Oh ja! säger hon, och berättar hur hon såg energin flöda ner på oss från himlen, som tre strålande pyramider.
Sedan går hon ner till poolen och blir stående i trädgården en stund, med händerna kupade över en lotusblomma. Hon ser ut att njuta.
Jag fortsätter att yoga mig igenom de kommande dagarna. Ett pass på morgonen, ett på kvällen. Ledarna skiftar och fokus likaså. En får mig nästan att bända höfterna ur led, en annan ger mig träningsvärk i axlarna och en tredje ler större än jag trodde man kunde samtidigt som han skickar ut uppmaningar som “breath out ha-ha-ha!” och “feel tight your anus!”. Men den kosmiska energin är det nog bara Julie som har makt över. Jag ser inga fler kalejdoskopmönster innanför ögonlocken. Däremot går jag som Zeb Macahan efter alla akrobatiska övningar.
Samtidigt gör jag av med alldeles för mycket pengar på kaféer med frestande kaffedrinkar. Jag äter pizza och dricker öl. Jag hittar inte mig själv, men jag lär mig hitta längs gatorna i centrala Ubud. Staden är större än jag förväntat mig, med mängder av restauranger, klädbutiker, silversmidesaffärer och ivriga inkastare som ropar “Hello massage!”.
Men utanför stadskärnan och shoppingkvarteren finns fortfarande risfälten, den lugna lunken, betande vattenbufflar, och dekorerade portar som vittnar om stundande högtider.

Bali in på bara skinnet
Motsatsen till Kuta. Letar man sig bortom de största stränderna kan man hitta en lägre puls

Jag blir stående en stund utanför. Kan inte låta bli att ta ett foto. En båge av flätade palmblad och blommor pryder porten.
Så plötsligt står hon där framför mig, klädd i en t-shirt med texten “He’s not my type”. Krishna är 24 år och imorgon ska hon gifta sig. Hon gör som många gör på Bali, och välkomnar mig in på gården som om det vore en självklarhet.
Vi passerar en grupp kvinnor som tillverkar dekorationer av palmblad, bananblad, blommor och bambustickor. På bakgården, där eldar och grillar sprider rök omkring sig står Ricky och tittar till något i en gryta.
– Han är den Krishna vill ha, säger Krishna, som gärna talar om sig själv i tredje person.
Hon ber mig vänta, hastar iväg och kommer strax tillbaka – med ett dubbelvikt kort. En bild på Krishna och Ricky, klädda i guldfärgade kläder och skinande smycken, pryder framsidan. Jag är bjuden på bröllop. Det startar klockan sex imorgon bitti.
Jag är i tid, och jag har lånade kläder: transparent balinesisk spetsblus, lång sarong, sjal kring midjan. Krishna hittar jag inne i ett av husen där hon får hjälp med de sista detaljerna. Hon har varit uppe sedan klockan tre. Sängen är full av sminkburkar och ansiktet visar resultatet. Kolsvarta streck runt ögonen, glitter på ögonlocken och rosiga kinder på det ljuspudrade ansiktet. Hon glittrar.
Den långa tunikan med broderierna, sjalen kring midjan, sarongen, smyckena och metallblommorna i håret, allt skimrar av guld.

Bali in på bara skinnet
Krishna lät kärleken tala när hon gifte sig med Ricky, som tillhör en lägre kast. 

Ricky ser nervös ut, är kanske ännu blekare under det tjocka lager puder som lagts över ansiktet. Han har röda läppar och guldsmycken i öronen, och är nästan lika gyllene som Krishna, från den glimmande huvudbonaden, via den mattare, kakifärgade kavajen, till den blänkande sarongen som sträcker sig från höfterna ner mot ett par vita plast­sandaler.
När prästen är på plats och några av Rickys närmaste kvinnliga släktingar gått några rundor med offergåvor och heligt vatten till familjetemplet, kan ceremonin börja. Gamelanorkestern spelar, grannar kommer och går.
Festen kommer att fortsätta så länge nya gäster anländer, och det lär de göra hela dagen och kvällen.
– Glöm inte Krishna! ropar Krishna när jag tar farväl.
Ricky sätter ihop händerna i en balinesisk hälsning och jag gör likadant. Jag känner mig rörd inpå bara skinnet av deras varma vÙ?lkomnande, och jag hoppas verkligen att han är hennes typ.

Bali in på bara skinnet

Gudie Bali

Resa dit

Flyg. Flyg från Sverige till Denpasar kostar runt 7 000 kr tur-och-retur. Dyrare i juli–augusti. Lågprisflygbolaget Air Asia flyger också hit från flera destinationer i Asien, samt från Paris.
Båt. Från Kepanang på Java går färjorna i skytteltrafik till Gilimanuk på västra Bali.
Paketresor. Flera arrangörer, bland andra Ving, Apollo, Temaresor och ABC Tours anordnar också paket­resor till Bali. Temaresor har bla en rundresa med tema Eat, Pray, Love – som är titeln till Elizabeth Gilberts bok.

Ta sig runt

Att hyra bil med chaufför/guide för en dag kostar runt 350–400 kronor. Hyra motorcykel kostar från 20 kronor per dag, om du hyr i Kuta.
Om du ska över till grannön Lombok och känner dig som en säker förare – ta med dig motorcykel från Bali. Kollektivtrafiken på Lombok har en del att önska, och det är billigare att hyra motorcykel på Bali än på Lombok.

Bo

Det finns ett stort utbud av villor och bungalower att hyra i och runt Ubud, i olika prisklasser. På nätet finns flera sökplatser för detta, till exempel hotubudvillas.com,™?ubudvillasonline.comubudvillas.net, villaubud.com.

Vårt val: Billiga, välkomnande Sudana Homestay, 10 Jalan Gaotama, drivs av äkta paret Made och Made (en man och en vinna). Kostar 80 kronor för ett enkelt dubbelrum med eget badrum, inklusive frukost.

Äta

Lokala restauranger kallas warung och erbjuder risbaserade indonesiska rätter, ibland så kallad padang-mat, som lagas till på morgonen och sedan ligger i ett glasskåp. Sedan är det bara att peka på vilka rätter man vill ha till riset.
En lokal specialitet är babi guling – krispigt helstekt gris. Missa inte tillfället att smaka beef rendang, en indonesisk kötträtt som långsamt kokas
i kokosnötsmjölk och kryddor.
Förutom den indonesiska maten finns ett stort utbud av västerländsk mat i turist­områdena.

Prisläge

Bali är dyrare än många andra öar i Indonesien, speciellt i turistkvarteren. På en del enklare gatukök kan du äta för tio kronor, en huvudrätt kostar annars 35–50 kronor på medeldyr restaurang och 100–150 kronor på en finare krog.
En kopp vanligt svart “balikaffe” kostar cirka 6,50 kronor, medan en caffe latte ligger på ungefär 20 kronor.
En stor flaska (62 cl) av den lokala ölsorten Bintang kostar runt 25 kronor. Men vin är ofta dyrare än i Sverige.
Boende finns för cirka 80 kronor per rum på guesthouses och homestays. Den övre prisgränsen är oändlig – på Bali finns en mängd lyxhotell.

Yoga och meditation i Ubud

Yoga finns som en del i flera retreatprogram i Ubud. För drop-in-lektioner, se ställena nedan. Ofta kostar det cirka 70–90 kronor för ett pass på 1,5–2 timmar. Klippkort om fem eller tio gånger gör det billigare. Se till exempel Yoga Barn (theyogabarn.com) och Intuitive Flow ([intuitiveflow.com).

Missa inte!

Avreseavgift. Spara 150 000 rupier för att betala departure tax på flygplatsen när du ska flyga hem.

Missa gärna!

Att bli hundbiten, eller slickad på ett sår av en hund. På Bali råder sedan ett par år en rabiesepidemi. Skulle du bli biten, uppsök genast läkare!

3 måsten i Bali

1. Hyr en bil med chaufför. Du hinner se mycket av ön på en dag. Där det skyltas om utflykter kan du normalt också hyra en chaufför med bil, även biluthyrningsfirmor har ofta den servicen. Kostar ca 350–400 kr/dag.
2. Strandhoppa. Kuta Beach är fest, surf och span, men lugnare och vackrare stränder hittar du strax söderut, på Bukithalvön. Där finns till exempel små surfstränder vid Uluwatur och fina sol- och badstränder i exklusiva Nusa Dua. I norr finns sömniga Lovina, med svarta stränder och närhet till bra dykning och delfinturer. I öster ligger mysiga Amed och i sydost, familjevänliga Sanur.
3. Gå på bröllop. Att bli bjuden på bröllop, eller till och med kremering, är inte helt ovanligt. Fråga en lokal guide om vilka ceremonier som är på gång, som du kan få närvara vid. Hör efter hur du ska uppträda, klä dig, och vad som kan vara en lämplig gåva.

[i=777625;w475;nb;nl]
Bali är Indonesiens publikfavorit men också en språngbräda ut i den övriga övärlden.


Text: Karin Wallén • 2012-10-25
IndonesienRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top