Många kan känna sig ensamma när de reser själva, och kanske till och med lite... dumma? Men Brittiska författaren och soloresenären Jenny Diski har ett tips: låtsas vara skribent!
Text: Matilda Bjerlöw
HON HAR REST ÖVER hela världen på egen hand och prisar soloresandet. I The Guardian berättar hon varför:
”Det är väldigt enkelt. Det fantastiska med att resa på egen hand är att du inte har någon annan med dig", skriver hon och ger ett exempel:
"Vill du stanna i sängen? Stanna i sängen!"
Hon vill inte behöva kompromissa på sina resor, och menar att det är inställningen som skiljer känslan av ensamhet från känslan av att vara på egen hand - solo.
HENNES BÄSTA TIPS är att säga att man är skribent, vare sig man är det eller inte. Då är det helt plötsligt helt acceptabelt för en kvinna att resa ensam, och dessutom kan det locka fram fantastiska livshistorier. Författarursäkten kan också vara ett utmärkt sätt att bli lämnad i fred - om du drar den med ett annat ansiktsuttryck.
Kort och gott är det här med att vara författare Jenny Diskis allra käraste fras, på hennes äventyr runt jorden.
”När du känner dig lite dum, om du äter ensam i en restaurang full av par och familjer, eller beställer en drink vid baren i en småstad … tänk bara på dig själv som en författare på uppdrag och den där olustiga känslan försvinner.”
DÅ ÄR DET LIKSOM okej. Då har du rätt att titta, fråga och prata med okända.
Nu råkar ju Jenny Diski ju också vara reseförfattare, och en prisbelönt sådan dessutom. Men även innan den karriären tog sin början utnyttjade hon författarursäkten, när det behövdes.
”Jag reste till Grekland med en lycklig känsla av att vara ensam och fri att prata med folk, om jag kände för det, tack vare att jag kunde skylla på att jag var journalist.”
Några av Jenny Diskis reseböcker översatta till svenska:
Främling på tåg: hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika
På tunn is: en resa till Antarktis
Den motvilliga resenären