• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Var är Per? Per är här!

    Så blev jag en uppdateringsmissbrukare

    Var är Per? Per är här!

    När jag landat i Mumbai funkar inte internet i mobiltelefonen. I basaren, på gatan, i taxin känner jag mig tom och rastlös, som en alkoholist som berövats morgon­drinken.
    Som tur är finns wifi på hotellrummet. Mobilen och datorn plingar tryggt ikapp med varandra när jag slängt mig baklänges i hotellsängen för att kolla vad som hänt sedan sist och för att skicka meddelanden kors och tvärs om vad jag haft för mig senaste timmarna. Uppdateringslugnet sprider sig i kroppen som en effektiv drog. Utanför fönstret brusar det riktiga livet.
    För tio år sedan betedde jag mig inte så här. Varför inte? Jo, för att det inte fanns några apparater som gjorde det möjligt. Jag gör som jag gör för att jag kan. Och för att den nya tekniken fyller mitt behov av nyfikenhet – och av att synas och höras även när jag inte är närvarande.

    Men hur kommunicerade jag på resan innan jag smittades av uppkopplings­epidemin?
    1980-tal: På min första tre månader långa resa i Mellanöstern ringde jag hem till mina föräldrar en enda gång och skickade enstaka brev och vykort till mina vänner. På den månadslånga tågluffen i Europa fick mamma och pappa nöja sig med ett vykort (som kom fram samtidigt som jag kom hem). Telefonsamtal? Varför? Inget oförutsett hade ju hänt.
    1990-tal: I takt med att telefonerandet blev billigare började jag ringa hem oftare. Under en tvåveckors resa blev det – håll i er – två telefonsamtal hem till familjen. Men jag väntade minst en vecka med första samtalet. Det måste ju hinna hända något så jag hade något att berätta. Och så minns jag hur jag satt i transferhallen på Heathrow och lyssnade på affärsmän som ringde hem från sina nymodiga mobiltelefoner (jag hade ännu ingen): "Hej älskling, planet avgår om tio minuter. Ja, det är i tid. Ja, jag kommer hem som planerat. Puss". Jag minns att jag tänkte: idioti!
    2000-tal: Varje kväll skickade jag hem mejl från internetställen med stationära datorer. Sms:a gjorde jag ännu bara i nödfall – det var ju så dyrt utanför Europa. Fortfarande endast ett telefonsamtal i veckan, fast nu från mobilen.
    2010-tal: Kollar och uppdaterar bloggen, Facebook och Instagram två–tre gånger om dagen. Och skickar dagligen minst ett par sms och mms. Jag beter mig kort sagt lika idiotiskt som affärsmännen som jag tjuvlyssnade på Heathrow.

    På Utrikesdepartementet plågas de också av uppkopplingssjukan. För några år­tionden sedan hörde folk av sig när deras anhöriga varit oåtkomliga i ett par veckor. Idag får UD samtal från oroliga föräldrar som undrar om departementet kan utreda vad som har hänt, eftersom deras resande tonåringar inte har uppdaterat Facebook på två hela dagar.
    Uppdateringsfebern snor tid från upplevelsen och ger till rapporterandet: sinnes­närvaron försämras och resandets existentiella kärna, känslan av att vara här och nu, sabbas.
    Jag, du, vi, våra föräldrar och våra barn har blivit missbrukare.
    Vägen till bot och bättring börjar med ett erkännande.
    Säg efter mig: Ja, jag är en uppdaterings­beroende resenär.

    3 sätt att höra av sig som gått förlorade

    Luftpost

    Antikens e-post sköttes av fåglar. Brevduvor användes redan i gamla Egypten för att skicka hem meddelanden från fartyg på resa. Vid belägringen av Paris 1870–71 skickade och fick de instängda parisarna med­delanden med brevduvor och luftballonger.

    Collect call

    1983 tyckte jag att det var alldeles för dyrt att ringa till mamma och pappa från Indien. Alltså gick jag till Central Telegraph Office i New Delhi och beställde collect call (mottagaren betalar). Efter en timmes väntan kom beskedet: "Nu är ditt samtal uppkopplat, varsågod!"

    Poste restante

    När jag var ute och reste på 1980-talet skrev föräldrar och vänner brev till mig. Hur de visste vart de skulle sända breven? Jag lämnade en lista före avfärd: "Fram till 10/11, skicka till Poste Restante Yogyakarta, fram till 20/11, skicka till Poste Restante Surabaya …" Och så vidare.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!