Annons
Annons
Foto: Familjen Ringdahl

Foto: Familjen Ringdahl

Restips

Med 4 barn genom 37 länder

Med sin specialutrustade Land Rover körde familjen Ringdahl 6 000 mil genom 37 länder. Efter 16 månaders resa nådde de sin slutdestination - Kambodja.

Text: Ann-Cathrine Johnsson • 2010-11-02 Uppdaterad 2021-09-14

ALLT BÖRJADE MED EN RESA genom Afrika. Tillsammans med äldsta sonen Temba, som var tre månader när de gav sig iväg, reste Ola och Nina Ringdahl 4500 mil från Sydafrika genom hela den afrikanska kontinenten upp till Kairo och vidare via Sverige till Nordkap. En upplevelse som gav mersmak. Så efter några kortare resor med specialutrustad bil i Europa begav de sig ut på sitt livs äventyr, nu med fyra barn. I en ombyggd Land Rover Defender 130, körde familjen genom Östeuropa, Ukraina, Turkiet, Iran, Pakistan, Indien, Nepal, Malaysia, Singapore, Thailand, Laos, Vietnam och till slut Kambodja.
– Att resa med bil ger fantastiska möjligheter att välja sin egen väg. Man är inte beroende av någon eller något. Och barn anpassar sig så snabbt, det tog kanske ett par veckor innan vi var helt inne i rutinerna, säger Ola Ringdahl.
Familjen består nu även av barnen Disa och Tinna, som var fyra och två år när de lämnade Sverige, och lillebror Atlas som var sju månader. Äldsta sonen Temba hade hunnit bli sju och gick i första klass när familjen skulle åka.
– Vi drog oss väldigt länge för samtalet med rektorn, men vi hade tur. Han tyckte vår resa var en jättehäftig idé, så Temba kunde gå kvar i klassen men få undervisning av oss, säger Nina Ringdahl.
Rektorn ville att Temba skulle ha kontakt med klasskamraterna via en blogg, vilket även gjorde att barnen i klassen inte glömde honom under det ett och halvt år som familjen var borta.

Med 4 barn genom 37 länder

Hade ni några speciella höjdpunkter på resan?- Vi tog oss tid och laddade om inför varje nytt land och vi blev aldrig besvikna, men de länder vi blev mest överraskade över att vi trivdes så bra i var Rumänien, Ukraina och Pakistan, berättar Nina.

Vad tyckte ni om i Pakistan?- Vi hade precis varit i Iran, som är ett ganska färglöst och svårmodigt land. Folk var väldigt trevliga i sitt eget hem, men ute på stan ville de inte prata öppet. Pakistan erbjöd en fantastisk färgprakt. Människorna var jätte-vänliga. Maten gick från att vara intetsägande till kryddstark och spännande. Pakistan är ju inte världens mest liberala land, men jämfört med Iran kändes det så. Det var en enorm kulturskillnad, menar Ola.
Nina var också glad att slippa de heltäckande kläder och huvudduk hon var tvungen att bära i Iran.

FRÅN BÖRJAN HADE PARET TÄNKT passera Pakistan på tre-fyra dagar eftersom de hade hört att det var så farligt att vistas där. Men familjen stannade i nästan en månad. Från talibanregionernas ökenlandskap färdades de till centrala Pakistans bördiga jordbruksmarker och vidare upp till Kashmir i norra Pakistan, med världens högsta bergskedjor, bergsfolk och fantastisk, varierande natur.
En annan oväntat positiv upplevelse för familjen var Indien.
– Vi trodde att det skulle vara smutsigt överallt och att vi skulle bli magsjuka, men vi upplevde att Indien var ett fantastiskt land att resa runt i. Vi stannade i tre-fyra månader, berättar Nina.

Med 4 barn genom 37 länder

Blev det aldrig problem att resa med fyra barn under så lång tid i en bil?- Nej, det är faktiskt lättare att vara ute och resa med fyra barn än att ha fyra barn hemma, när alla ska åt olika håll på morgnarna och till olika aktiviteter. När man är ute och reser gör man ju allt tillsammans och dagens projekt handlar om vad vi vill uppleva och var man ska äta och sova.
Familjen sov under hela resan i ett tält på Landroverns tak, och när hela familjen – en efter en – kröp ut på mor-gonen, stod det inte sällan nyfikna människor runt bilen.
– Det var som om ett ufo hade landat. Vi hade ofta åskådare när vi gjorde vår morgontoalett, skrattar Nina.

BILEN, SOM DE DÖPT TILL ALHAMBRA (det röda huset på arabiska), gick som en klocka hela vägen fram till Indien. Där gick växellådan sönder och det var snart bara fyran som fungerade. Men Nina och Ola tog en chansning och hoppades att fyran skulle hålla de 200 mil de hade kvar fram till Goa, där de skulle träffa Olas mamma över julhelgen. Eftersom de inte kunde backa campade de vid vägkanten, på busshållplatser och bensinmackar under de fem nätter de hade kvar fram till Goa. Och växellådan tog dem ända fram.
Med tanke på hur länge familjen var ute och reste, råkade de ut för få incidenter. Hela familjen höll sig friska de 16 månader de var iväg, om man bortser från att äldsta dottern Disa blev magsjuk i Indien.
Men en del problematiska situationer stötte de trots allt på. I Nepal hamnade de mitt i ett upplopp och när de körde i Pakistans norra bergsområden kom det ett skyfall, som fick vägen att börja rämna. De upplevde dessutom en jordbävning i Pakistan, men familjen klarade sig vid alla tillfällen utan skador.
De hade även en del mindre missöden. I bergen i Nepal kom de vid ett tillfälle så nära en bergvägg med bilen att en sten föll ner på en get, som dog.
– Det här var mitt i en by och alla människor sprang ut på gatan och skrek, berättar Ola.
Geten tillhörde en kvinna i byn och det var hennes enda egendom. Så det blev förhandlingar på bytorget och efter en överenskommelse med kvinnan, betalade familjen henne för geten. Folkmassorna skingrades och de kunde köra vidare.
– Det gäller att inte ha bråttom och låta det ta den tid det tar. Att vi hade barn med oss gjorde att folk alltid var vänliga och trevliga, menar Ola.

VID GRÄNSÖVERGÅNGEN MELLAN Laos och Kambodja vägrade gränspolisen släppa igenom familjen, om de inte betalade honom. Ola och Nina betalar av princip inte mutor. I protest campade de istället vid gränsbommen. Medan de väntade läste de sagor, pysslade och tittade på film i bilen med luftkonditioneringen på. Inför denna envishet gav de korrupta gränspoliserna upp.
– Efter två dagar kom vi in.
Nu har familjen Ringdahl varit hemma i lite mer än ett år, och det börjar redan krypa i kroppen efter en ny strapats.
– Vi hade inte varit hemma mer än några dagar när barnen frågade: “Ska vi vara här hela livet nu?”


Text: Ann-Cathrine Johnsson • 2010-11-02
RestipsResa med barn

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top