Fångad i tidsandan lever Per inte alltid som han lär, utan har redan bokat en resa till schweiziska Davos i vår. Ska traska i Thomas Manns fotspår, med förhoppningen om att också bli bergtagen.
Krönika: Boka tidigt-hetsen och spontanitetens död
"En gång i tiden hade buss-, tåg-, båt- och flygbiljetter ett pris som avgjordes av hur långt man ville färdas, inte av hur lång tid i förväg man bokade," minns Vagabonds krönikör Per J Andersson.
En solig eftermiddag i oktober i år gick vi till Santa Lucia-stationen i Venedig för att ta ett tåg österut. Vi ställde oss vid bardisken och beställde varsin espresso, småpratade lugnt om kanalstadens skönhet och insöp atmosfären på stationen, vackert belägen vid Canal Grande.
När det var bara fem minuter kvar sa jag till resvännen Håkan:
– Äh, vi tar nästa tåg till Trieste. Nu tar vi en påtår.
Anledningen till att vi inte kände någon stress berodde på att vi hade Interrailkort och kunde hoppa på vilket tåg vi ville. Till Trieste gick det ett tåg i timmen hela dagen. Därifrån till vår nästa destination, Ljubljana i Slovenien, var det glesare mellan avgångarna, men vi kunde hursomhelst välja vilket tÙ?g som helst. Samma sak med nattåget till Belgrad, dagtåget vidare till Sofia och det sista nattåget till Kapicule på bulgarisk-turkiska gränsen.
Det var bara att hoppa på. Jag fick nypa mig i kinden för att förstå att jag inte drömde.
Det har nu gått ett kvartssekel med dynamiska bokningssystem på resor bortom den egna kommunen. Därför har vi glömt hur självklar spontaniteten var före systemskiftet.
En gång i tiden hade buss-, tåg-, båt- och flygbiljetter ett pris som avgjordes av hur långt man ville färdas, inte av hur lång tid i förväg man bokade. Då behövde vi inte ägna kväll efter kväll framför datorn för att leta efter de billigaste flygbiljetterna. Då behövde vi inte drabbas av ångestattacker bara för att vi var sent ute. Då tilläts vi att leva i livsbejakande tveksamhet praktiskt taget ända fram till minuterna före avresan.
Vän av ordning och rationella förklaringar invänder förstås att jag är dum som inte fattar att de dynamiska bokningssystemen är effektiva, eftersom de ser till att tåg och flyg på obekväma tider inte går tomma. Må så vara. Företags- och samhällsekonomiskt finns inget att invända.
Men när jag minns hur det en gång var och därefter ser mig omkring i dagens värld inser jag att vi förvisso kan spara pengar, men att vi offrat spontaniteten.
Det stannar ju inte vid biljettköp.
Förr väntade vi med val av logi tills vi kom fram till resmålet för att traska runt mellan hotellen i jakt på lediga rum. Idag bokar vi rummet långt i förväg på hotellbokningssajter som hetsar oss med panikskapande meddelanden som “Bara ett rum kvar till det här låga priset”.
Förr gick vi till kaféet eller puben för att se om det fanns någon där som vi kunde umgås med en stund. Var inte bästisen A där så kunde man ju prata med bekanta B eller okända C. Det fick bli som det blev. Idag bokar många av oss sådana lustfyllda aktiviteter veckor i förväg och skriver in i digitala kalendrar – och gud nåde den obokade vän/bekanting (eller ännu värre: främling) som plötsligt dyker upp och stör den totalplanerade friden.
Det var därför jag kände mig så glad på tågstationen i Venedig. Med ett tågluffarkort i fickan kunde jag ta en kopp kaffe till och helt ångestfri hoppa på nästa tåg till Trieste.
Gilla Vagabond på Facebook för mer reseinspiration i ditt flöde!
10 klassiska kvinnliga vagabonder genom tiderna
"Resandet gör dig socialt kompetent"
Billiga resor över jul och nyår – då bör du boka
Text: Per J Andersson • 2016-11-24
Krönika