Seychellerna – drömmarnas utpost

Seychellerna är väl försedda med semesterdrömmarnas huvudingredienser – pudriga stränder, skummande vågor och ståtliga kokospalmer. Men de 115 öarna tillhör inte bara hotellägare och investerare, utan också utrotnings­hotade ­havssköldpaddor och unika fågelarter.

Seychellerna – drömmarnas utpost
Granitbumlingar på Anse Sous d'Argent. Foto: Thinkstock.

Pete Julius svarta lackskor är lika blanka som polisbrickan i hans bälte. Trots att han står på en lerig stig mitt i skogen. Solen står högt på himlen vid Copoliaberget i Morne Seychellois, Seychellernas största nationalpark. Nedanför den kala granitstenen som utgör toppen på det 497 meter höga berget spänner utsikten över Mahe, nationens folkrikaste ö och dess korallrev i det skimrande vattnet.
Pete Julius patrullerar till och från bergets topp flera gånger per dag. Allt för att turisterna ska känna sig trygga på den populära vandringen, en sträcka i Indiana Jones-miljö med lianer, stenformationer och trädtoppar som stänger ute himlen likt stora kastrullock. Här går han i sina klanderfritt rena lackskor med svetten droppande på sin pikétröja i ett pratglatt leende. Men ändå, Pete är orolig där i skogsbrynet:
– Alla kommer hit för att köpa mark. Folk från hela världen med en massa pengar vill ha den här ön, men den är mitt hem och inga pengar i världen kommer få mig att ge upp det som tillhört min familj i generationer.

Polisen Pete Julius oroar sig för öarnas framtid.

De första människorna på Seychellerna, 21 franska nybyggare och deras sju slavar, anlände i slutet av 1700-talet. 1814 tog England över vad som då blivit en fransk koloni och fler nybyggare anlände. Idag har ögruppen blivit ett attraktivt resmål för turister. Nutidens nybyggare utgörs av utländska investerare som vallfärdar till öarna och i rask takt köper upp attraktiva landarealer för att ge plats åt överdådiga semesterhus och hotell. Ett hot mot naturen som här i många avseenden är unik då den vuxit fram på en isolerad plats utan påverkan av människans närvaro.
Långväga besökare är dock inget nytt för Seychellerna. Det finns inga ur-seychellier. Befolkningen har under de senaste 300 åren kommit från andra delar av världen och slagit ner bopålarna. Något som går att skönja i människors ansikten som ofta innehåller drag från flera världsdelar på en gång.

Utsikt över huvudstaden Victoria, där den överväldigande majoriteten av befolkningen i landet bor.

Regnbågsnationen, det är vi. Alla har olika färger och former men vi kommer alla överens, säger Pete Julius. Vid vägen nedanför berget väntar vi på bussen som ska "komma om en stund", men egentligen är det ingen som har någon som helst koll.
Så två timmar senare packas vi in som sardiner i den sista bussen för kvällen till huvudstaden Victoria. Det luktar gammal svett, bränd koppling och matos. Vi kastar oss huvudstupa ner för de branta backarna, fartvinden susar i ansiktet. Svart rök väller ut bakom oss samtidigt som däcken vrålar i de brutala serpentinsvängarna. Vi passerar ett bergskapell och mannen bredvid mig sluter ögonen för en sekund. Med grova händer gör han korstecknet. Två gånger.

Morne Seychellois är nationens högsta
punkt med sina 905 meter.

Efter några dagar på Mahe tar jag båten till Seychellernas näst största ö, Praslin, 45 kilometer bort. Sandy, gast på båten, skakar min hand innan jag stiger av och önskar mig välkommen till paradiset. Och visst är det så att Seychellerna är sinnebilden av paradiset, med kilometerlånga stränder, bungalower, ljumma passadvindar och enorma kokospalmer. Allt inringat av grönbeklädda berg.
När den rofyllda seychelliska livsrytmen infunnit sig framstår Mahe som en hektisk ö trots att den med svenska mått mätt hade klassats som glesbygd där allt går smärtsamt långsamt. Detta då Mahe har lite fler bilar, lite mer liv och rörelse än Praslin som är lite mindre, ännu lite sömnigare och ännu lite behagligare med den stora fördelen att det nästan går att promenera överallt.
Vandringen till stranden Anse Lazio från Grand Anse är åtta kilometer och när vi kämpar uppåt genom den tjocka grönskan slår hjärtat lika hårt som under ett intensivt träningspass. Men när den lilla turkosa viken uppenbarar sig långt där nere spelar ingenting längre någon roll. Andnöd eller inte. För där på universums förmodligen mest fulländade strand går det att sitta i ensamhet och undra om det är så här perfektion ser ut. Med palmer som slickar vattenbrynet, finkornig sand och ett vatten så klart att det borde gå att se ner till jordens medelpunkt.

Anse Lazio, en av de finaste stränderna på Praslin.

Geografiskt hör Seychellerna till Afrika men det vilar något väldigt oafrikanskt över de 115 öarna som utgör nationen. Här finns inget intensivt gatuliv, inga marknader eller erbjudanden som enligt säljaren är för bra för att tacka nej till. Istället är det en mer avslappnad attityd där det som inte kan lösas nu, säkert kan ordnas någon annan gång. Hellre än att stressa är människorna på stranden, sittandes under palmerna i den vita sanden med picknickkorgar, fotbollar och en rykande kall flaska av det lokala ölet Seybrew.
85 procent av landets 89 000 invånare är bosatta på Mahe, medan majoriteten av landets öar är helt obebodda – av lokalbefolkningen då vill säga. Däremot finns lyxhotell där 40 000 kronor inte är ett ovanligt pris för en natt. Men med lite tålamod går det att resa billigt, äta billigt och undvika paketlösningarna som de flesta hotellen erbjuder. Det är så jag finner Mike Marane en kväll då ryktet säger att han har en båt:
– Visst, jag har en liten träbåt med utombordare, jag kan skjutsa dig, det blir billigare.

Mike Marane extraknäcker som båttaxichaufför.

För det kostar att göra enklare båtutflykter, från 1 000 kronor per dag per person om man bokar genom hotellens egna resebyråer. Men Mike tar mig till Cousine Island för en struntsumma.
Den friska vinden river i den lilla träbåten som kämpar mot vågorna trots att det egentligen ska vara vindstilla den här tiden på året. Cousine Island, ytterligare en paradisö och hemvist för en mängd utrotningshotade djur, och mängder av ödlor.
Ön är strikt kontrollerad av världsomspännande Royal Society for National Conversation med syfte att bevara djurarter i riskzonen att försvinna. Vi guidas runt på dagens enda besökstimme, under sträng uppsyn av biologer. Vi, en grupp på cirka 60 turister tar oss genom snårskogar fyllda av fåglar som tidigare varit starkt hotade men nu kommer i hundratusental för att bygga bo på ön.

Fetärnan, en av många fågelarter på Cousin Island.

Mot slutet av rundvandringen skymtar vi henne, som en uppenbarelse i vattenbrynet: en stor hawksbills-hona, av den sköldpaddsart som knappt finns kvar i världen idag. Hon spolas iland av vågen och försiktigt, nästan sömnigt går hon upp genom sanden innan hon stannar under en stor palm för att gräva en grop i väntan på att de befruktade äggen i henne ska komma ut och föra livet vidare.
Vi bevittnar ett naturens under där på stranden och det blir tydligt hur skört Seychellernas ekosystem är, där en liten rubbning kan få katastrofala följder. Känslan av att allt kan vara förbi om investerare köper upp alltför stora delar av Seychellerna tonar upp sig som ett mörkt orosmoln i medvetandet. Och Mike Marane som senare ska dyka efter hummer och vågsurfa instämmer när han kör tillbaka till Praslin:
– De här öarna har allt för att göra en människa lycklig, men om vi inte är försiktiga kan det snart vara över.

Mary Rose på Café le Monde, ett av få ställen på Praslin som har öppet efter mörkrets inbrott.

I ett mikrosamhälle som Seychellerna får varje besök stor betydelse. Eller som Mary France, hotell­ägare på Praslin, uttrycker det:
– Turismen är en livlina för landet men som det är idag är det inte bra, alla försöker livnära sig på den och kringgår reglerna för att lyckas.
Hon berättar om den korrupta regeringen som ger tillstånd till vem som helst att bygga hotell bara mutorna är tillräckligt höga. Vilket leder till att betongkomplex börjar skjuta upp direkt på stränderna och förstör den orörda omgivning som invånarna så innerligt vill behålla. Mary France liksom många av hennes landsmän är rädda för att öarna kommer att byggas sönder och menar att besökare har ett stort ansvar under sin vistelse.
– Vi här på ön älskar våra stränder, vatten och palmerna. Tar vi bort dem tar vi bort en del av vår identitet, säger hon.
Men hon är ändå positiv:
– Vi seychellier är oerhört driftiga. Vi hittar möjligheter av ingenting. Och på så sätt överlever vi när vi har en regering som inte lämnar mycket över till oss andra. De lever i en värld för sig och vi, resten av befolkningen, lever i det som blir kvar.

Piren i La Passe, i väntan på den perfekta fångsten.

Vi släpper förtöjningarna och en salt bris blåser. Havet är stilla för första gången på flera veckor när La Digue, den minsta av Seychellernas bebodda öar närmar sig. Båten går in i det lilla hamninloppet vid byn La Passe. Här samsas åsnekärror, några få bilar och en uppsjö av cyklar. Dagen till ära är en festens dag på La Digue. En ö där det normalt inte händer så mycket och som får Praslin att framstå som en världsmetropol. Men just denna dag ska Seychellernas bästa cyklist och fiskare koras. Viktiga titlar i ett land där i princip alla cyklar och fisken utgör basen i det inhemska köket.
Bortom La Passe märks inget av festligheterna. Allt är som vanligt och det verkar som om tiden har stått still i evigheter. Små hus kantar den lilla kustvägen och från nästan varenda ett gungar mjuka reggaetoner. Det känns som att vara med i en musikvideo av Bob Marley och efter en timmes promenad närmar sig en rastaman som verkligen ser ut som Bob Marley och undrar om jag vill köpa ganja. Han skrattar när han säger att polisen tagit två av hans odlingar men aldrig honom:
– 5–10 år i fängelse, vilken jävla skitlag. Vem ska bestämma över oss, och vad vi ska göra på vår ö?

Populärt fortskaffningsmedel.

Några stenkast bort på piren i La Passe börjar det dra ihop sig till tävling. De 34 båtarna är på väg att lasta av den fångst som besättningarna dragit upp med spön under ett dygn till havs. Hamnen är fylld till bristningsgränsen med helgfirare som hoppas på att få se den perfekta fångsten. När en av båtarna lastar av en svärdfisk blir åskådarna som galna och skriker högt. Då speakern annonserar fiskens vikt på 182 kilo går stämningen i taket och folk vrålar ut i ren eufori denna årets festligaste dag.
Samtidigt, precis innan solen försvinner bakom horisonten är bilden av piren i La Passe ett vykort över hur bra allting kan vara. Grilldoften stiger mot skyn. Oron för framtiden är bortsopad. Musiken spelar från högtalare och några äldre män dansar spontant med sina träkäppar där på den lilla stenpiren mitt i Indiska oceanen.
Ja, Seychellerna är, trots en allt mer påträngande omvärld, en alldeles fantastisk plats.

Guide Seychellerna

Snabbfakta
Invånare: 89 000.
Huvudstad: Victoria.
Språk: kreol, engelska och ­franska.
Religion: kristendom och ­katolicism.
Visum: behövs inte om du stannar mindre än 30 dagar.
Tidsskillnad: +3 timmar.
Landsnummer: +248.
Bäst tid att resa: i princip året runt. Dock mer regn under nov–mars.

Resa dit

Priser från 6 500 kr t/r. Billigare flighter ger ofta långa stopp på arabiska halvön. Men flyger du med Qatar bjuder de på hotell vid transit i Doha som tar längre än 12 timmar.

Ta dig runt

Mahe och Praslin har ett väl utbyggt bussnät. En biljett kostar 3 kr. Det tar tid och bussarna kommer inte alltid fram, eller åker dit de ska, men är ett härligt sätt att uppleva atmosfären. Annars finns licensierade taxi­bilar och privata olicensierade bilar som skjutsar. Förhandla om priset innan.
Men det bästa sättet att förflytta sig är att gå eller att hyra en cykel då många stränder inte har bilvägar som leder ända fram.

Bo

Mahe: L'Oasi (oasi-seychelles.com) på västkusten är billigt med seychelliska mått mätt, dubbelrum för 750 kr. Då ingår frukost och gångavstånd till den vackra viken Anse à la Mouche.
Jamelah Beach Guest House på ostkusten kostar 500 kr och då ingår balkong med utsikt över soluppgången över vattnet. Vackra stranden Anse Royale är inom promenadavstånd. Tel +248-4-41 08 19.
Praslin: Loulou's ­bungalows är förmodligen ­
det bästa och mest prisvärda boendet kring Indiska oceanen. Två enkla bungalower utanför Grand Anse inbyggt mellan palmer ovanför stranden med egna kök, stora verandor och en charmerande värdinna, ­Chantal, som hjälper dig med det mesta, inte för att hon måste utan för att hon verk­ligen vill. Bungalow för 750 kr/natt.
La Digue: La Passe Guesthouse är klanderfritt och en dröm för budgetresenären. Funktionella dubbelrum för 500 kr som inte innehåller något extra, men lämnar pengar över för att äta lite lyxigare på kvällen vid någon av restaurangerna nära stenpiren. Tel +248-4-23 43 91.

Äta och dricka

Det seychelliska köket domineras av fisk. Red snapper, tonfisk och svärdfisk är vanligt. Mat på restaurang är ganska dyrt, ­200–300 kr för en huvudrätt. Den som vill komma billigare undan kan köpa fisk direkt av fiskarna på stränderna och tillaga den själv om boendet har "self-­catering".
Färskpressade fruktjuicer läskar. Mango, guava, banan eller passionsfrukt beroende på säsong.
Curry serveras med ris till kyckling och grönsaker. Men det är svårt att hitta lokala re­stauranger då de flesta turisterna äter i anslutning till sina hotell och lokalbefolkningen främst äter hemma. Det in­­hemska ölet Seybrew är desto mer förekommande. Ett ljust
öl att släcka törsten med när fuktigheten kramar svettdroppar ur kroppen.

Prisläge

För den som vill och är beredd att göra lite mer arbete själv är Seychellerna billigare än Sverige. Laga maten själv, ta bussen, cykla eller vandra och undvik guidade utflykter som säljs genom de större hotellen. Men Seychellerna kan också vara svindyrt, du kan hyra segelbåt under 14 dagar för den nätta summan av 400 000 kr. Men som sagt, det går att klara sig på en generellt sett låg pris­nivå.

Missa gärna!

Turist-trista Beau Vallon. Mahes tidigare pärla har nu förfallit i överdådiga hotell och ­allt-inkluderat-turism och trängt undan såväl natur som människor.

Missa inte!

Vacker vy. Besök kaféet Snack Bellevue vid La Digues högsta punkt. En veranda som hänger ut över tät vegetation och erbjuder vyer över både Praslin och Mahe.

3 aktiviteter på Seychellerna

1. Vandra under världens största kokosnötter.

På Praslin ligger ett av UNESCO:S världsarv, Vallé de Mai, en liten nationalpark och hem för Coco de Mer-nöten. En kokosnöt som kan väga upp till 30 kilo och bara finns på Seychellerna. Gå under de enorma palmerna och titta upp. Det får dig att känna dig liten.

2. Gå på fotboll.

Trots att Seychellerna ligger på plats 190 enligt FIFA:S världsrankning över världens 207 fotbollslag existerar en inhemsk liga med matcher varje lördag under säsong. Kvaliteten på planen är måhända sådär men på läktaren är det en riktig fest med dans, trummor och en allmän glädjeyra.

3. Cykla på La Digue.

Låt fartvinden svalka dig när du rullar nerför backarna efter att ha besökt Örnnästet, La Digues högsta punkt. Med otaliga stränder är det bara att välja var du vill stanna. Men se upp för åsnekärror och skenande åsnor som du måste dela öns enda väg med.