Han kan vara Sveriges mest bereste person – har besökt jordens alla hörn och världens alla länder

Markus Lundgren 37, från Piteå, är en av Sveriges mest beresta personer och en av bara fem svenskar som besökt världens alla 193 länder.

Han kan vara Sveriges mest bereste person – har besökt jordens alla hörn och världens alla länder

Till vardags lever Markus ett ganska vanligt liv. Varje morgon tar han på sig kostymen för att promenera till ett skrivbordsjobb på Utrikesdepartementet. Han har ett stort intresse för film och en fredagskväll spenderas helst med att beta av någon av rullarna på IMDB:s topplistor.

Han växte upp på landet i Piteå och den första bilen han ägde var en Saab 99 från 1977. När vi möts på ett café i centrala Stockholm en tidig vårvinterdag beställer han in en vanlig kopp kaffe med mjölk.

Men mannen framför mig är allt annat än vanlig. En man som talar fem språk och har besökt världens alla länder. Som ätit ormgenitalier i Peking, tuggat kat i Jemen, dansat runt jordens axel på Sydpolen och blivit häktad i Uzbekistan efter att ha anklagats för att smuggla radioaktivt material.

Markus i Republiken Tchad i Centralafrika 2011. Foto: privat.

– Första gången jag blev häktad blev jag lite orolig men när jag häktades i Uzbekistan för fjärde gången så var jag inte ängslig längre. När jag hörde vad jag anklagats för och såg att min uzbekiske vän inte var orolig slappnade jag av. Jag släpptes efter bara några timmar. Jag förstod att poliserna antagligen ville att jag skulle muta dem, men vid dessa tillfällen räckte det att vänta ut dem, säger han.

Förutom att ha mött några korrupta poliser, råkat ut för två rånförsök och blivit tvångskysst av en indisk soldat på en bakgata i Kolkata så har Markus resor runt jorden varit relativt odramatiska.

– Jag är kanske naiv men efter ha rest så mycket som jag har gjort så har jag blivit övertygad om människans goda natur. Vart jag än har rest i världen har majoriteten av människorna jag mött varit otroligt vänliga och hjälpsamma.

– Och då har jag ändå befunnit mig på en hel del oroliga områden och "skumma platser" med mycket kriminalitet, lägger han till. 

Utanför kungapalatset i Tonga.

När han reste till Somalia 2011 för att besöka Somaliland och se de tusenåriga grottmålningarna utanför Hargeisha anställde han beväpnade livvakter som en extra säkerhetsåtgärd. Med hjälp av vänner som bodde i landet hade han gjort noggrann research om vilka områden som var säkra att besöka och vilka som skulle undvikas.

– När jag skulle flyga inrikes blev jag, vilket är ovanligt för mig, något skärrad. Planet var sovjetiskt från 60-talet med en rysk besättning. Väl ombord fattades flera säten och mitt säte hade inget säkerhetsbälte. Men resan gick bra och vi landade välbehållna. 

– Jag trivdes mycket bra i Somaliland, mycket för att jag dras till karga landskap och de gästvänliga kulturer som ofta återfinns på sådana platser. Jag åt gott –  även om kött från en nyss slaktad mjölkkossa kan vara lite väl segt, umgicks med trevliga människor, och njöt av det kärva ökenlandskapet och avslappnade atmosfären. Jag kände mig hela tiden trygg för att jag kunde lita på de människor jag umgicks med, varav flera var somaliersvenskar. 

Läs Vagabonds reportage från Somaliland

På gränsen till Västsahara.

På gränsen till Västsahara.

Hans filosofi är att se så mycket som möjligt, prova på så mycket som möjligt och resa så ofta han kan. Helst till ett nytt ställe. Oftast reser han ensam eftersom "det är inte så många som vill följa med om man säger att man ska resa runt i nordöstra Sibirien" och lätt, oftast utan kamera och endast med den mest nödvändigaste packningen, som pass och några ombyten. 

För att inte stöta på problem vid gränsen av vissa länder som är i konflikt med länder han besökt tidigare så reser han ofta med två aktiva pass samtidigt. Och genom åren har han tagit sig igenom några stycken  på bordet framför oss ligger en hel hög med utgångna pass staplade på varandra. Jag räknar lite snabbt. 11. 

– De här är för de senaste nio åren. Det var alla jag kunde hitta men det har blivit en del fler, de senaste två passen räckte bara 1,5 år, säger han. 

På väg till Tokelauöarna i Polynesien.

Han är nyss hemkommen från Sydpolen och visar stolt upp den senaste stämpeln i passet. På sidan 33 läser ett svagt bläckavtryck från den 7 januari: "AMUNDSEN – SCOTT SOUTH POLE STATION ANTARTICA".

Första utlandsresan var en charterresa till Cypern med familjen 1991 som trettonåring. 22 år senare hade han besökt världens alla länder. Det sista landet blev Kanada av alla ställen.

– Jag reser i kluster, och ser oftast flera länder på samma gång. Kanada låg ensamt med endast USA som granne, men i augusti 2013 besökte jag Vancouver på en resa som startade i Saudiarabien, gick via Japan, Palau, Mikronesien, Marshallöarna, Hawaii, Alaska och därefter Vancouver. Sedan fortsatte jag till Nya Zeeland, Cooköarna och Julön (Kirimati) via Fiji och slutligen till Bermuda i Atlanten.

På Sydpolen 2015.

Den resan tog honom sju veckor och med den hade han besökt världens alla länder. Hans resor har gjort att han är den ledande svensken på reseklubben Most Traveled Peoples medlemslista.

Där har han prickat av 747 av de 875 länder, territorier, exklaver, autonoma regioner, öar, stater och provinser som klubben delar upp världen i. Han är även med i resesällskapet The Best Travelled och Travelers' Century Club (TCC).

Efter att han gick ut gymnasiet bar det av till folkhögskola ett år – varav ett halvår spenderades i USA. Sedan läste han ekonomi på Handels med en termin i Schweiz, jobbade ett halvår i Guatemala, studerade ett år på universitet i Kina och hamnade till slut på Utrikesdepartementet där han för tillfället arbetar med handelspolitik. Han reser även i tjänsten men han har bara besökt fem länder i samband med sitt arbete, resten har han upplevt som privatperson.

Men det var under uppväxten i pojkrummet på landet som fascinationen för världen där utanför infann sig.

– Redan som barn hade jag lärt mig alla världens flaggor och namnen på alla huvudstäder.

Till skillnad från Most Traveled Peoples lista så hoppas Markus att han ska kunna fullfölja TCC:s lista med 324 länder och territorier.

– På den första listan finns många obebodda öar och landområden med. Min grundinställning är att det ska finnas människor och kulturer att besöka, öde landområden intresserar mig inte särskilt mycket, säger han.

På TCC:s lista har Markus bara tre platser kvar att besöka: Wake och Midwayöarna i Stilla havet samt Brittiska territoriet i Indiska oceanen (BIOT). Wake och BIOT förvaltas av den amerikanska militären och Midway av United States Fish and Wildlife Service, och det är extremt svårt att få tillstånd att besöka öarna. 

– Men jag står på alla väntelistor som finns och kommer ta varje möjlighet jag får.

Markus springer runt jorden.

12 snabba frågor till Markus Lundgren

 

Markus i Pakistan.

Vad motiverar dig att resa?
– Önskan att uppleva nya kulturer. Mina resor har gett mig insikten att mitt sätt att leva och tänka inte behöver vara det enda rätta. Längtan att med egna ögon se världen har funnits sedan barnsben. Redan när jag började lågstadiet samlade jag på frimärken från världens alla länder och lärde mig om olika platser i uppslagsverk.

Mest avlägsna destinationen du har besökt?
– Ön Tristan da Cunha i södra Atlanten. Det tog mig fem dagar att resa dit enkel väg med båt efter en flygresa till Kapstaden i Sydafrika.

Favoritstranden?
– Ipanema, inte för själva stranden men för livspulsen och människorna.

Favoritland?
– Svårt att välja ett, men jag älskar Indien och har säkert varit där 10 gånger. I Afrika gillar jag Etiopien, i Sydamerika Bolivia och Peru och i Europa Italien.

Finns det något land eller destination som du inte skulle rekommendera?
– Jag tillbringade en vecka i Amazonasdjungeln, en upplevelse som jag tyvärr inte kan rekommendera. Medan jag är övertygad om människans goda natur så kan jag tyvärr inte säga detsamma om insekter och kryp. Allt vi såg verkade giftigt – växter, träd, insekter, spindlar och ormar. Ifall jag inte hade haft med mig en guide hade jag nog inte överlevt många timmar på egen hand.

Bästa flygplatsen?
– Changi Airport i Singapore. Det är trevligt och det mesta finns där. De har flera lågkostnadsbolag, gott om restauranger, platser att sova gratis på och t.o.m. en fjärilspark.

Bästa reseminne?
–Mitt starkaste reseminne är min första resa på egen hand utan mina föräldrar. Sommaren jag fyllde sexton år reste jag med en grupp människor från olika kyrkor i Sverige för att besöka och bistå församlingar i Kina. På resan lärde jag mig att jag klarar av mer än jag tror. Som ett indirekt resultat av denna resa bestämde jag mig för att lära mig Mandarin och bo i Kina i tre år.

Trevligaste landet att resa runt i?
– Iran, alla där gör sitt yttersta för att hjälpa en och man lyckas alltid göra sig förstådd med hjälp av gester och kroppspråk trots språkbarriärer.

­

Favoritön?
– Påskön, för kulturen och de fornlämningar man kan se där.

Vilken tycker du är den mest överskattade destinationen?
– Jag tycker personligen att Frankrike, som är världens mest besökta land, är klart överskattat. Grannländerna Spanien och Italien har mycket mer att erbjuda med lika god mat, en välkomnande befolkning och imponerande sevärdheter.

Vilken är de finaste platserna du besökt?
– Jag föredrar spartanska landskap och kulturer, så för mig är de finaste platserna på jorden det kyliga Arktis som Svalbard, västra Grönland och Nunavut i Kanada, det torra Sahel som norra Sudan, västra Algeriet och södra Niger och de stora bergskedjorna som västra Bolivia, östra Peru, Bhutan, Tibet, Nepal och östra Kashmir. Jag har flera gånger besökt de indiska delarna av Himalaya bara för att njuta av det långsamma tempot, trevliga umgänget och vackra landskapet. 

Vart går din nästa resa?
– I sommar ska jag åka runt i Rysslands mer svårtillgängliga områden. Resan börjar i Tjuktjien mitt emot Alaska, och slutar i Murmansk på Kolahalvön. 

Tyckte du om artikeln? Gilla Vagabond på Facebook för mer inspiration och härliga restips!

Missa inte: