• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Ölen som försvann – Karin om att vara svensk turist

    Skummande kalla Efes: En allt mer sällsynt historia på Istanbuls uteserveringar.

    Ölen som försvann – Karin om att vara svensk turist
    Karin Wallén, krönikör. Just nu: rullar mot finölens mecka, Belgien.

    Man blir törstig av att vandra gata upp och gata ner för kullarna i Istanbul. Törstig på det där sättet att man börjar drömma om en kall öl, ett läskande avbrott i jakten på det som är staden. Det är inget ovanligt scenario, tänker jag mig, att en turist vill ta en öl ibland. Och turisterna i Istanbul blir stadigt fler, i takt med att staden svämmar över sina bräddar. 

    Ändå håller något på att ske, i en helt annan riktning än den jag förväntar mig. Där det förut krängdes skummande Efes i vartenda gathörn blir nu de ölfria serveringarna allt fler. Det upprättas alkoholfria zoner inom en hundrametersradie från moskéer och skolor, i ett tidigare så tillåtande Istanbul. 

    Jag tänker på det där med att Turkiet har seglat upp till en sjätteplats på listan över världens mest besökta länder, och reflekterar över vad strypta öltillgångar borde göra med turismen. Men det är då det slår mig, som en uppvakningssmocka över käften.

    Det är inte oss de vill ha! Det är inte vi som är de åtråvärda turisterna. 

    Vi svenskar tror ofta att vi är de bästa turisterna man kan ha. Vi har världens bästa pass och vi utnyttjar det till fullo. Vi tycker vi är rätt mysiga i vår framtoning, och ser oss naturligtvis som lite bättre än de missanpassade ryssarna, de ocharmiga tyskarna och de gapiga amerikanerna. För att inte tala om kineserna och araberna. Vem vill ha dem egentligen? 

    Ganska många, visar det sig. 

    Inom tio år kommer Asien att ha fler utlandsresenärer än Europa. Den växande medelklassen i Kina har ett stort sug efter att resa, och det är förstås de som står för den största ökningen; från 10 miljoner utlandsresenärer år 2000, till 83 miljoner 2012. Siffran förväntas snart vara 100 miljoner om året, och de är inte bara många – de spenderar dessutom massor av pengar när de reser! Gladeligen ger de sig i kast med lyxshopping i fräscha gallerior. 

    Medan svenska och tyska backpackers sitter och tigger på gatorna i Melbourne, för att dryga ut reskassan (jo, sann historia) och äter i soppköken som är avsedda för hemlösa. 

    Men känns det ändå inte lite konstigt att det inte är oss de vill ha? Vill de verkligen hellre ha araberna? De där storfamiljerna från Saudiarabien som sveper in som stora tygsjok i juvelbutikerna i Sultanahmet och pekar på de största stenarna. De som väljer efter tycke och smak, inte efter plånbok, och slår sedelbunten i kassadisken för en snabb affär – långt innan en svensk ens hunnit börja mumla någonting om att tänka på saken.

    Det är hit de kommer nu, när läget i Egypten och Syrien gjort att turisterna från arabiska halvön fått lägga om sina rutter. Till Paris kan man dessutom inte åka längre, efter att Frankrike infört förbud mot heltäckande slöjor.

    I Turkiet, däremot, anläggs nya hotell med separata pooler för män och kvinnor. Det skapas alternativ för en ny, åtråvärd grupp turister, som dessutom gärna passar på att fixa näsan, tänderna, eller ett nytt barn med hjälp av IVF-behandling, när de ändå är ute och shoppar. 

    Medan allt jag vill ha är en kall öl mellan sevärdheterna. 

    3 x platser där ölen flödar

    Tjeckien

    Med en lång och stolt bryggartradition är det kanske inte konstigt att Tjeckien är det land i världen som konsumerar mest öl per capita. 148,6 liter per person gick ner i strupen förra året. Ortsnamn som Plzen (Pilsen) och Ceske Budejovice (Budweiser Budvar) vittnar om att tjeckisk ölhistoria är en global angelägenhet. 

    Belgien

    Vid sidan av finchoklad, musslor och EU är ölsortimentet det som satt anonyma Belgien på kartan. Det finns unge-fär 180 sorters öl i landet, och man tar avsmakning på allvar. Inte undra på att den där pojken i Bryssel är så nödig. En känd raritet är trappistölen som görs av munkar i kloster. 

    Skottland

    Jag säger Skottland och du tänker whisky. Men de senaste åren har mikrobryggeritrenden slagit till med kraft, och börjar så smått konkurrera med en slentrianmässig stor stark på fat. Några av de nya sorterna på marknaden har blivit kändisar även hos oss, till exempel Brew Dog och Innis & Gunn.  

    Läs också:

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!