Krönika: "Berlin – exilens huvudstad"

Berlin är en kreativ fristad, skriver Vagabonds krönikör Karin Wallén.

Krönika: "Berlin – exilens huvudstad"
Karin Wallén, krönikör.

Första gången var han sjutton år. Det var påsklovet 1978, och som alla andra unga svartsynta svenska herrar vägrade han ta fram kartboken. Istället irrade han runt i Västberlin och hamnade på Café Einstein mest av en slump. Brian Eno satt vid pianot. Högsta drömmen var att springa ihop med David Bowie, men han hade redan dragit vidare. 

Han log åt minnet, när jag flera år senare träffade honom i gränslandet mellan Prenzlauer-Berg och Friedrichshain, och fick en stunds samtal om staden vi befann oss i. För den svenska författaren Aris Fioretos var Berlin en dröm. En dröm om ett liv i exil, och en värld som var tuffare, skitigare, mer tillåtande. 

Det är ungefär samma föreställningar som får unga människor att än idag vallfärda till Tysklands huvudstad för att bygga vidare på drömmen om en kreativ fristad. Nu är det väl inte i första hand som Tysklands huvudstad de tänker på Berlin. Berlin för dem är något annat. Berlin är ett undantag. En plats där man kan känna sig utanför världen, och ändå mitt i den. Kanske har vi muren att tacka för den saken. Det omringade Västberlin skapade en alldeles särskild grogrund för kreativitet som efter murens fall har svällt ut över dess tidigare gränser, krockat med andra kulturer, multiplicerats och fortplantat sig till något eget. En sociotop där kulturella mikroorganismer växer vilt ur gatstenen och ingenting är omöjligt.

Det var förstås tuffare när Aris Fioretos var i tjugoårsåldern. Lukten av brunkol låg tung i luften om vintrarna. Enbart kallvatten i lägenheten men också en berusande frihet i att klara sig precis en vecka framåt och ha skrapat ihop till ett paket cigaretter. Det var Paris eller Berlin som gällde, men Paris var uteslutet om man inte ville känna att man gick i 68-rörelsens fotspår. Idag är det New York eller Berlin, men New York är uteslutet om du inte vill ha att göra med människor som funderar på vad de kan dra för nytta av dig.   

Foto: Bigstock.

Till Berlin kommer du för att stå utanför allt. Verka i exil, känna dig som på tillfälligt besök. Det är det mest kreativa tillståndet man kan tänka sig, menade Aris, och jag förstod honom precis. Avstånd ger frihet. 

Det finns gott om plats för sökande själar i Berlin, men visst kan det vara befogat att vara rädd för att staden växer för fort. Att rädslan för tomrum i staden gör att man bygger bort den urbana ödemarken. Skikten i staden jämnas ut och spåren av olika historiska epoker försvinner. 

Charmen är att Berlin kan vara en våldsamt ful stad. Den har bombats och byggts upp på nytt. Proportionerna i stadsbilden fungerar inte längre. Det skaver. För Aris var det själva livsluften att ha det så. Och så fanns det en sak till han verkligen ville berätta om. En attityd som gör att han älskar sin hemstad i exil. Den kallas "Berliner schnauze" – en kvick, sarkastisk, svårimpad slagfärdighet som biter och biter tillbaka. Det handlar om att småbråka med tanterna i köttdisken och leva i en stad där ståndpunkter tydliggörs och världen framträder mer drastiskt. Där högt och lågt står bredvid varandra, det slagfärdiga och det chockartade. Det fina och det fula. Det är Berlin. 

3 böcker om Berlin 

 

Ensam i Berlin
En episk berättelse om den lilla människans kamp mot nazismen, under andra världskriget i Berlin. Hans Fallada (en pseudonym) skrev boken i en rasande takt redan 1946, och hann aldrig se den i tryckt form eftersom den kom ut efter att han avlidit. Historien har sin grund i verkliga händelser och är mycket populär än idag. 

Murhopparen
Den tyske journalisten och författaren  Peter Schneiderhar skrivit flera böcker om Berlin. I Murhopparen berättar han om livet för en man som tagit sig från DDR in i Västberlin. En bok om det kapitalistiska väst, det kommunistiska öst, och hur muren tar sig in i huvudet på människor. 

Berlin på 8 kapitel
En personligt skriven bok om Berlins alla miljöer, människor, framsidor och baksidor. Historier om vad staden gått igenom, beskrivna av Carl-Johan Vallgren som själv bodde där i flera år. Boken kan också användas som en guidebok. Låt berättelserna och de handfasta tipsen leda dig på promenader genom staden.