Värld och vardag i nytt ljus

I Australien köpte jag ett par solglasögon. En dryg hundring kostade de,
inte särskilt märkvärdiga. Men magiska. I mina nya solglasögon fick jag
syn. Ser gör jag, men nu fick jag syn på saker och ting. De billiga
glasen återgav färger i en starkare ton, gav människor tydligare
kontraster (och jag fick en fruktansvärd huvudvärk).


Ni tror jag svamlar, men glasögonen finns här på mitt skrivbord för den
som vill prova. Jag hittade dem häromdagen, de har varit borta en tid,
och jag fick plötsligt syn på vardagen och världen igen. Något måste
påminna om att öppna ögonen på riktigt, fälla bort skygglappar och lyfta
blicken. Så fungerar mina solglasögon från Australien.


Först såg jag människorna jag älskar. Blev påmind om att inte ta dem för
givna. Att jag borde tala om för dem hur mycket de betyder. Sedan såg
jag husen i min stad. Blicken lyftes från gatstenar till husfasader och
jag såg Stockholms tinnar och torn, Riddarfjärdens blågrå vatten, bilar,
korvkiosker, tunnelbana och båtar. Ingen stad i världen är så vacker som
Stockholm.


Så fick jag syn på min arbetsplats. Jag kommer in genom Vagabond
Resebokhandel, där står Stefan, böjd över en stor karta och diskuterar
bästa dykningen på Maldiverna med en kund. Stefan är föreståndare för
bokhandeln och reseexpert i den här tidningen. Ingen resebokhandel har
sådan expertkunskap som denna, och sådan kärlek till resandet. Så går
jag upp en trappa till Vagabond Förlag. Nio guideböcker har getts ut
bara i år. Indien, Turkiet, Turkiets öar och stränder, Aten, Australien,
Australiens östkust, Kreta, Thailand och Thailands öar och stränder. Nu
förbereds titlarna Tallinn, Kroatien, Istanbul och Turin.


Skrivare går varma, faxen med pressmeddelande har korkat igen och guider
som ska publiceras på www.vagabond.se läses en sista korrekturvända. Där
finns nu 92 guider till hela världen. Helt gratis. Varav 10 har blivit
exklusiva cityguider att ladda ner inför resan.


Och jag ser Resemagasinet Vagabonds redaktion. Den tidning jag själv
läste vartenda nummer av, innan jag började arbeta här. En tidning som
andas upplevelser, inspiration och medvetenhet. Som du får syn på inte
minst under Faddergalan i TV 4 den 1 december. Vi stöder Plan Sveriges
utvecklingsarbete där världens barn står i fokus. Mitt fadderbarn heter
Evelyn och bor i Sydafrika. Två hundralappar i månaden i snart fyra år
har hjälpt henne att gå kvar i skolan, ha tak över huvudet, hälsa, mat
och kläder. Pengarna kan aldrig ge Evelyn hennes föräldrar tillbaka, men
de kan ge henne ett värdigt liv. Att få bidra med något så enkelt, till
något så stort är ett privilegium.


Bokhandel, Förlag, Resemagasin, lägg därtill skrivarkurser och
läsarresor. Vietnam nu i november, Thailand och Laos i februari. Låter
som ett stort företag. Vi är 17 personer, ägarna finns bland personalen.
Ingen är som vi. Kolla bara torsdagsfikat då vi ska samlas allihop. En
katastrof, den som ska baka är oftast på resa. Vaktmästar-Harry är i
Badgastein och vandrar, annonssäljar-Janne i Namibia och letar orm,
vd-Christian i Spanien och kollar fotboll, ekonomi-Kerstin i Västindien
och seglar.


Själv sitter jag vid mitt skrivbord och tittar ut genom fönstret. Regn
och grått. Skit och trist. Men tar jag på mig solglasögonen och kisar
lite ser det tropiskt ut. Och den bökiga korsningen i Skanstull påminner
i nytt ljus om Connaught Place i New Delhi.