Annons
Annons
Krönika

Hela huvet gör livet helare

Välkomna till en resa i hjärnan, denna valnötsliknande labyrint med miljoner möjligheter. Strikt indelad i Väst och Öst, det vill säga vänster och höger. I min egen tankevärld omdöpta till Verner och Hjördis. Verner gillar fakta, han är logisk och strukturerad, samlar information och tar beslut väl underbyggda av siffror och konkreta resultat. Hjördis karakteriseras

Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30 Uppdaterad 2004-11-30

Välkomna till en resa i hjärnan, denna valnötsliknande
labyrint med miljoner möjligheter. Strikt indelad i Väst och Öst, det
vill säga vänster och höger. I min egen tankevärld omdöpta till Verner
och Hjördis.

Verner gillar fakta, han är logisk och strukturerad,
samlar information och tar beslut väl underbyggda av siffror och
konkreta resultat. Hjördis karakteriseras av känslor, är intuitiv och
konstnärlig. Hon känner i magen, om hon tar beslut.

Alla har både Verner och Hjördis innanför frisyren, den
ena är inte bättre än den andra, men en av dem är dominant. Sällan
snackar de med varandra.

Ta häromveckan. Då började detta med friår diskuteras i
medierna. Friår beskrivs som en arbetsmarknadsåtgärd. En
långtidsarbetslös ska få yrkeserfarenhet och en fot in i arbetslivet
genom att vikariera för någon som är långledig, som i sin tur får 70
procent av a-kasseersättningen under sitt friår. Staten sparar på så
sätt också på a-kassan. Nu utvärderas försöken med friår och jag luktar
mig till att enbart Verner skött analysen. Friåret blev inte riktigt som
det var tänkt. Det visar sig att de som hoppar in på friårsplatserna
inte särskilt ofta är långtidsarbetslösa, de har bara varit utan jobb
några veckor och är för det mesta välutbildade. Utredare Verner menar
att de antagligen skulle fått jobb ändå, utan att någon tagit sitt friår.

Men hållå Hjördis! Var är du i den här debatten? Vem
speglar andra sidan av friåret, den som kan lämna sin plats på jobbet
och i sin hand får det dyrbaraste av allt – frihet. Jag har svårt att
tänka mig någon kraftfullare friskvårdsinsats än att erbjuda människor
ett helt år ledigt, förvisso med starkt reducerad inkomst, men trots
allt skälig att kunna gå runt på. Livskvalitet låter sig inte mätas i
siffror eller konkreta slutsatser och får aldrig den plats den förtjänar
i politiken.

Åter till hjärnan. Din egen hjärna. Om du själv fick
möjligheten att vara ledig ett helt år, vad skulle du göra? Redan min
fråga har präglats av Verner, man måste givetvis inte bestämma sig för
vad man ska göra ett helt år. Men tänk nu, vad innebär det att få
möjligheten? Jag kan tänka mig att flera av er skulle säga att då skulle
jag resa, andra kanske väljer att tillbringa fler dagar i veckan med
sina barn, några skulle kanske få panik, yrkesidentiteten är i vår
kultur djupt rotad, att inte vara någon på jobbet, är för många att inte
vara någon alls. Eller tillhör du dem som skulle låta Hjördis vara med?
Ta dagen som den kommer, gör det som för stunden känns bäst, låter ett
helt år gå, kommer tillbaka till jobbet och på frågan vad du gjort
svarar helt lugnt “ingenting”. Verner får naturligtvis klåda av det
ordet, men Hjördis vet att i uttrycket ingenting ryms oceaner av tankar
som är både hisnande och läskiga att komma nära.

Okej, jag medger att det är rörigt, detta är hela
hjärnresans filosofi, att det i varje skalle finns oändligt många
tankespår, men att vi nästan alltid tar de vägar som är bekanta. Då
slipper man anstränga sig. Din egen väg till jobbet är mer konkret.
Säkert gör du som jag och tar samma väg varje gång, förmodligen för att
den är kortast. Men får du några nya intryck på väg till och från
arbetet? Prova att ta en helt annan väg, den kan bli mer tidskrävande,
men tiden är inte allt som avgör om vägen är den bästa. Tid är inte
alltid pengar, och pengar inte enda måttet på om livet är bra eller
dåligt. Och vad är det värt om nya tankar väcks? Det är krångligt det
här. Filosofin väcker frågor men ger aldrig klara svar.

En hantverkare jag hörde talas om i Göteborg, Stefan,
tog sitt friår, satte sig på flyget västerut och lät världen komma
närmare. Med alla invanda mönster av tankar (fördomar) tror man lätt att
detta blev en av Stefans livs bästa upplevelser. Men i stället drabbades
han av hemlängtan och valde att åka hem. Resan var inte hans grej alls,
att vara hemma däremot var närmare det liv Stefan ville leva. Det visste
han inte innan han gav sig iväg. I många år hade han trott att Resan var
ett mått på att leva ett gott liv. För uppe i skallen sitter antingen
Verner eller Hjördis och styr på sitt enfaldiga sätt, och det sägs att
om varje människa lärde sig att använda båda delarna skulle vi leva
livet lite helare. När de båda möts öppnas miljoner kombinationer av
tankar, men agerar de var för sig använder vi bara tusen.


Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30
KrönikaRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top