Annons
Annons
Krönika

Karismatisk programledare utan innehåll sökes

“En tv-karriär?” är rubrik på ett mejl som damp ner härom veckan; När & Fjärran på tv4 söker kvinnlig programledare. Meter Film & Television (som producerar programmet) frågar om jag vet någon som skulle kunna vara lämplig. De vill ha en kvinnlig motsvarighet till Hans Fahlén, någon man gärna kan skicka på skidreportage. Jag svarar

Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30 Uppdaterad 2004-11-30

“En tv-karriär?” är rubrik på ett mejl som damp ner härom veckan; När & Fjärran på tv4 söker kvinnlig programledare. Meter Film & Television (som producerar programmet) frågar om jag vet någon som skulle kunna vara lämplig.
De vill ha en kvinnlig motsvarighet till Hans Fahlén, någon man gärna kan skicka på skidreportage. Jag svarar att jante kan dra åt helvete för jag vill rekommendera mig själv. Jag både åker skidor och bowlar, men vägrar att hoppa bungyjump. Påpekar också att jag har ett toppenjobb som jag nog inte är beredd att lämna, men kanske kan man kombinera.
Jag hör ingenting från Meter på ett tag. I osäkra stunder tänker jag att min kaxiga ton nog var ett snäpp för mycket.
I ytterligare ett mejl beskriver jag mig själv som en blandning mellan svt:s Linda Olofsson (Mitt i naturen) och den norska väderpresentatören Tone Bekkestad på tv4. Av den mixen borde de väl bli lite nyfikna?
Så ringer producenten och vill att vi ska träffas. Jag tar på mig min fräckaste fleecetröja för att leva upp till Linda Olofsson-liknelsen och vinterblåsten i Frihamnen där Meter håller till gör mina kinder rosiga.
På Meter är det som i en musikvideo. De allra flesta där arbetar med Big Brother, får jag höra. Det är poppigt, ungt, rasande tempo och snyggingar med strutfrisyrer knuffar mig när jag står i receptionen och väntar. Producenten är mer skogsmulle, det bådar gott. Vi är liksom lite lika. Han berättar hur det går till, att de testat 28 tjejer framför kameran under två dagar, “som på löpande band”, att de skickar över bandet till TV 4 och där går det ända upp till Janne Scherman innan man beslutar sig för vem det ska bli. Nu ska de göra en ny casting, där jag ska vara med, det blir en kort grej framför kameran, i en skrubb, eller kanske på lastbryggan utanför. Han berättar hur det gick till att hitta backpackerreportern Vigor, “han stack ut” och jag hör knappt vad han säger, för Vigor står förvisso för de inslagen i När & Fjärran där resan är mest närvarande, men hans speakertexter är dåliga.
Producenten pratar vidare, “jaha och du arbetar på Vagabond” är det enda som kan liknas vid en fråga. Detta är ingen intervju, ett studiebesök möjligtvis.
Några dagar senare får jag en inbjudan till casting. Där står följande instruktioner. “Först vill vi att du gör en kort presentation av dig själv i kameran. Max 30 sekunder, som du utformar som du själv vill. Sen vill vi se dig visa och berätta framför kameran vad just du skulle ta med dig på en helgresa till Island. Ta alltså med dig en väska med de speciella prylar du vill visa oss. Vi vill på detta sätt skapa oss en bild av vem du är. Du har max en och en halv minut på dig.”
På 30 sekunder vill de knappast höra vilka utbildningar jag har, inte heller vad jag gjort som journalist. Kanske ska jag säga att jag är bra på att mjölka kor, eller nåt annat “som sticker ut”. Mina förberedelser för att få jobb som programledare handlar nu enbart om vad jag tror de nappar på och jag kommer så långt att jag springer upp till vindsförrådet för att hämta en sliten pytteliten resväska där jag ska stoppa ner en vakuumförpackad dunjacka (det är kallt på Island) huvudvärkstabletter (Reykjavik är en partystad) och ett hjärta som blir varmt när man trycker på det (för att jag fått det av min kärlek).
Men sen blir det tvärtstopp. Jag blir arg så jag vibrerar när jag kommer på att ingen har frågat vad jag är bra på, vad jag har för kunskaper och erfarenheter. Producenten var helt ointresserad av vem jag var under vårt möte och skrev inte en bokstav i blocket han hade framför sig. Han vet absolut ingenting om mig. Två minuter framför kameran ska avgöra om jag passar till jobbet. Jag hade gått med på att kunskap och agerande framför kameran var lika viktigt.
Jag meddelar Meter att jag hoppar av, med argumenten ovan. Till svar får jag att detta med kunskap kommer in senare. “Fungerar man inte framför kameran spelar det ingen roll hur duktig journalist man än är”, skriver producenten. Det är då man undrar hur många fantastiska personligheter typ Janne Forssell TV 4 missat, då yta betonas mer än innehåll. Skulle vilja se honom i två minuters pressad casting, det är väl ungefär den tid han behöver för att ta ett andetag.
Nej, vill man bli tagen på allvar och antagen för sina mänskliga kvaliteter är det i så fall bättre att söka till Big Brother. Värvningen av deltagare pågår samtidigt som jakten på programledare. Personliga brev och foton välkomnas, öppna intervjuer har skett i Karlstad, Linköping, Malmö, Göteborg, Umeå och Stockholm. 3500 sökande. Sedan följer flera, mycket hemliga, intervjuomgångar innan man till slut hittar dem som är lämpliga för att sitta inlåsta i en trädbarack i flera månader.
Det kallar jag ett riktigt kvalitetsprogram.
Bodil Sjöström är redaktör på Vagabond Media.


Text: Bodil Sjöström • 2004-11-30
KrönikaRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top