Man ser inte resmålet för alla sängar

BLÄDDRAR I EN CHARTERKATALOG. Fick en impuls att
återvända till Sri Lanka. Var där de sista dagarna av fred. Länge sedan
nu. Allt var så vackert då: människorna, palmerna, teplantagerna, den
gamla brittiska galoppbanan, huset vi hyrde.

När jag kom hem hade dödandet börjat. Byar jag besökt
fanns inte längre. Människor jag träffat kanske inte längre levde.
Kulhål, bomber, ruiner.

Kriget hade kommit till paradiset.

Då lärde jag mig att ingen fred är för evigt.

Då lärde jag mig att inget är för vackert för att inte
en dag kunna skövlas, våldtas, mördas.

Att resa tillbaka till Sri Lanka, som nu åter tagit sig
in i charterkatalogerna, kunde för mig vara ett sätt att med egna ögon
bekräfta att det är de goda krafterna i världen som till slut ändå ofta
segrar.

Snart lägger jag ifrån mig katalogen. Står inte ut. Jag
har verkligen inget emot att resa på charter men klarar inte av att
charterkatalogen bombarderar mig med intryck jag inte är intresserad av.
Bilderna på alla dessa hotellfasader, alla dessa swimmingpooler, alla
dessa dubbelsängar.

Avsnittet om Sri Lanka har dubbelt så många foton som
visar dubbelsängar än som visar själva landet. De flesta uppslag i
katalogen är snarlika: tre sängar, tre fasader, tre pooler. Det är
omöjligt att gissa land. Chansar man på Gran Canaria visar det sig vara
Krabi, gissar man Vietnam är det Kreta. Hur tokigt som helst. För så är
det inte i verkligheten. Även de mest exploaterade turistorterna har
fler särdrag att visa upp än vad som märks i katalogen.

MEN DET KANSKE ÄR DET som är meningen. Någon har bestämt
att alla fasader, pooler och dubbelsängar egentligen ligger i landet
Charter. Där är allt så likt att det blir utbytbart. Är den ena sängen
utsåld kan man boka sängen på nästa sida. Att man då hamnar i Sydafrika
i stället för Mexiko spelar ingen roll. Det märks knappt.

Plockar upp sommarkatalogen i stället och bläddrar fram
Italien. Börjar räkna. Får ihop 84 bilder på sängar, några fler
hotellfasader och något färre pooler. Sammantaget cirka 240 bilder. Att
jämföras med 33 stycken miljö- och människobilder.

Jag fascineras av hur de som säljer ett resmål måste
tänka. “Låt se, i Italienblocket har vi plats för 273 bilder. Vi måste
ha 84 sängbilder, 84 hotellfasadbilder och 72 poolbilder. Absolut! Då
blir det 33 bilder kvar för att skildra landet och männi-skorna. Precis
lagom!”

Dumt av mig att alltid ha trott att charterbolag säljer
resmål, när det visar sig att de kränger sängar. Kanske beror min häpnad
på att jag är man. Har förstått att det är cirka 7000 procent kvinnor
som väljer charterresmål även när par eller familjer ska iväg. Kvinnor
gillar kanske att titta på dubbelsängar: “här var det en fin med rosa
överkast… nej, runda korvkuddar är jätteobekväma, går fetbort… rotting
knarrar för mycket… nja, verkar lite hård… jo, jo smidda järnstänger i
gaveln kan vara bra att hålla i – fniss, fniss, vi ska ju faktiskt på
semester.”

När sen valet står och väger mellan en rustik,
grönbetsad koloss med svarvade sängknoppar under ett blårandigt överkast
någonstans i Italien och en modernare, luftigare gul sak med fernissad,
välvd gavel någonstans i Bulgarien, då plockar kvinnorna även in
bilderna på hotellfasader och pooler för att kunna fälla det slutgiltiga
avgörandet.

Varför inte. Det är så mycket med kvinnor som är
svårtbegripligt.

FRÅN MIN MÅNAD PÅ SRI LANKA minns jag fortfarande
tågsäten, korgstolar, människor och elefanter. Jag minns kryddstarka
middagar, öl, frukostar på papaya, mango och ananas. Tempel. Jag minns
stränder, fiskare med långa nät och knappa fångster. Stora, stora vågor.
Jag minns buddastatyer, orangeklädda munkar, te, en liten firma som
gjorde batiktyger. Jag minns män på jakt efter prostituerade och hippies
som knarkade. Skrangliga taxibilar. Jag minns en toalett där jag var
magsjuk, myggnät och utsikten från vårt rum. Jag minns kvinnan jag reste
med, gamla och nya vänner. Jag minns posten från Sverige. Färjan till
Indien.

Jag minns inte en enda hotellsäng.

---

Text: Johan Tell • 2004-11-30
Krönika • Restips