• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Sydafrika dansar på skör lina

    Världen blir mindre, ännu ett land som känts så långt
    borta kommer närmare. Åtminstone upplevs det så nu när Sydafrika blir en
    ny semesterort för svenska charterturister. Som resmål är Sydafrika inte
    alls nytt, men just charter, det är då någonting börjar hända. Charter
    är för många lika med massturism, sällan ekoturism, just det som behövs
    i fallet Sydafrika. Risken är att vi tar mer än vi ger, och Sydafrika
    dansar på skör lina. Ska vi turista får vi ta det varligt, och det finns
    historier om landet och dess president som måste berättas:


    Sydafrika har blivit ett slags världens mitt för att
    visa på hur demokrati och ekonomi kan byggas upp. President Thabo Mbeki
    applåderas som världsledare och reformist, men sviker sitt eget land å
    det grövsta.


    Inget land i världen har så många hivsmittade i
    förhållande till sin befolkning. Nästan fem miljoner bär på viruset, en
    av nio sydafrikaner, men Mbeki tiger om hiv och erkänner inte sitt folks
    absolut största utmaning. Mbeki har gjort sig världsberömd genom att
    ifrågasätta sambandet hiv och aids. Mitt under en internationell
    aidskonferens i Durban gjorde han det, inför världens forskare som ägnat
    nästan 20 år åt det djävulska viruset. På samma konferens gick Nkosi, 11
    år och hivsmittad, upp på podiet och pratade om tolerans, han som gett
    Sydafrikas hivsmittade barn ett ansikte. När Nkosi pratade reste sig
    president Mbeki och lämnade lokalen. I det ögonblicket sparkade han sin
    egen befolkning rakt i ansiktet.


    Sydafrikas framtid är nattsvart. Varje dag smittas ca
    1700 sydafrikaner. Mbeki vet att landet blöder men putsar hellre på ytan
    mot yttervärlden. Det var väl därför han valde att köpa 28 Jas-plan från
    Sverige. En affär som kostar landet bortåt 50 miljarder i svenska kronor.


    En världsomfattande strategi för att får världens
    fattiga länder på fötter är att minska de enorma stadsskulderna. Jag
    hade tvåa i matte, men jag fattar ganska snabbt att ekvationen inte går
    ihop. Vi tar mer än vi ger. Sveriges bistånd till Sydafrika är ca 300
    miljoner kronor om året. Om motsvarande summa skulle användas som
    återbetalning av planen skulle det ta 166 år innan skulden var
    avskriven, utan ränta.


    För att få sälja Jas-planen lovade Saab motköp i
    Sydafrika närmare 70 miljarder. Men så länge ingenting görs för att
    bromsa hivepidemin är investeringarna som kastade i en önskebrunn. Det
    kommer att vara svårt att hitta arbetskraft till fabrikerna, golfbanorna
    och safariturerna. Om man inte börjar bygga underifrån och rädda landets
    hälsa kan Sydafrika i framtiden likna en krigsskådeplats. Ett scenario
    som varken Mbeki eller omvärlden har mod att se.


    En aktivistgrupp i Kapstaden har dragit regeringen inför
    domstol. De hävdar att den brutit mot konstitutionen genom att köpa
    krigsmaterial när sociala behov inte på långa vägar är lösta. Motköpen
    framhävs alltid som anledning till Jas-affären, men kritiker menar att
    de bara är ett luftslott och att motköpen ändå skulle blivit av, utan
    att ett enda Jas-plan inhandlats.


    En del av motköpen Saab gav löfte om, är att förse
    Sydafrika med turister. Fritidsresor som nu arrangerar charter dit svär
    sig fria från att ha något med Jas-affärens motköp att göra. De hävdar
    att de länge haft Sydafrika på sin lista. Och nu är jag tillbaka där jag
    började. Charter till Sydafrika. Är det moraliskt försvarbart? Då måste
    arrangörerna se till att lokala aktörer gynnas, att det blir så lite
    slitage på natur och kultur som möjligt, att kunskap och respekt om
    landet och folket blir ledord för resan. Då kanske vi kan ge mer än vi
    tar, vi kan till och med bidra till att landet kommer på fötter.


    Jag har alltid drömt om att resa till Sydafrika men inte
    riktigt vågat. Det är inte helt enkelt att ta sig runt på egen hand.
    Charterresan gör det enklare. Jag kanske åker, om jag får bevis på att
    turismen i Sydafrika är försvarbar. Har mitt fadderbarn Evelyn där, det
    vore fantastiskt att få träffa henne. Hon är föräldralös. Inom fyra år
    kommer 1 miljon barn i hennes hemland att vara föräldralösa på grund av
    aids.


    Evelyn och jag har mycket att prata om; Nkosi, den
    aidssjuke pojken som dog förra året, och som postumt nu tilldelats
    "Världens barns pris". Vi ska tala om honom, vi ska prata om hur det går
    i skolan, för det gillar hon. Men Jas-planen kommer jag inte att nämna,
    hoppas hon inte vet om dem. Hoppas hon aldrig hör talas om affären. För
    den är ett sånt svek, ett sånt fruktansvärt svek.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!