Annons
Annons
Krönika

Turism kan vara de fattigas möjlighet

Jag tar kabinbanan upp mot Kleine Matterhorn. Gondolen svajar iväg från Zermatt med vandrare, skidåkare och två ortodoxa judar med mountainebikes. De är klädda i svarta brallor, svarta lågskor, vita skjortor och deras korkskruvslockar dinglar ner under hattarna. Där uppe väntar sex muslimska tjejer på att få åka ner. De är snitsigt utstyrda i färgsprakande

Text: Johan Tell • 2004-11-30 Uppdaterad 2004-11-30

Jag tar kabinbanan upp mot Kleine Matterhorn. Gondolen
svajar iväg från Zermatt med vandrare, skidåkare och två ortodoxa judar
med mountainebikes. De är klädda i svarta brallor, svarta lågskor, vita
skjortor och deras korkskruvslockar dinglar ner under hattarna.

Där uppe väntar sex muslimska tjejer på att få åka ner.
De är snitsigt utstyrda i färgsprakande skidmode och deras huvudbonader,
som Allah förespråkar, är fuktiga och sitter på trekvart.

Zermatt är ett av de mest turisttäta ställen jag
någonsin besökt, snäppet under Disneyland. Att orten är bilfri bidrar
säkert till att i princip inga andra verksamheter föregår här.

Ändå, är det någon som hört röster höjas om
massturismens förfärliga effekter på Schweiz? Hört anklagelser om att
japaner, judar, araber och andra skulle underminera den traditionella,
schweiziska kulturen?

Naturligtvis inte.

På samma vis hör man aldrig någon påpeka att resebolagen
borde ta sitt ansvar för massturismens negativa inverkan på
traditionella värden i London, att chartern urholkat parisarnas
kulturella identitet och att Rom numera bara är en antik kuliss till för
turister.

På Vagabonds hemsida ligger i skrivande stund en
webbfråga som lyder: “Är det rätt med charterturism till tredje världen?”

Som jag ser det är den frågan felaktig. Det finns
nämligen inte någon “tredje värld”, inte inom turismen.

Begreppet “tredje världen” var från början ett sätt att
ekonomiskt sortera världens länder. Första världen var den västerländska
kapitalistiska, andra världen var den kommunistiska och tredje världen
var den fattiga. Senare upptäcktes några ännu fattigare varför även
fjärde världen tillkom.

Denna ekonomiska gradering går inte att använda på andra
områden, exempelvis turism, för då blir resonemanget skevt, nästintill
rasistiskt.

För turism handlar om människor: en människa hyr ut ett
rum till en annan människa, visar vägen uppför ett berg eller bygger en
lift – mot ersättning förstås. Och när det handlar om människor kan vi
inte börja dela upp mänskligheten i första, andra, tredje och fjärde
klassens individer.

I början av 1800-talet tillhörde de schweiziska
alpdalarna Europas fattigare områden. Här var odlingslotterna för små,
vintrarna för bistra och naturen med sina laviner och stenras för
nyckfulla för att ett välstånd någonsin skulle kunna byggas upp.

Till Zermatt började engelsmän komma under första halvan
av 1800-talet eftersom det då blivit på modet med bergsvandringar.
Plötsligt hade detta fattiga alpfolks värdelösa berg blivit en ekonomisk
tillgång, varför Zermatt i dag är en välmående liten stad.

Ingen tycker det är fel. Liksom att ingen anser att det
är skadligt att tyskar kommer på älgsafari till Värmland, att britter
vill fiska lax i Blekinge eller att japaner vill bo på ishotellet i
Jukkasjärvi.

Och det är här det rasistiska tänkandet smyger sig in,
att schweizare och vi svenskar, som ju tillhör den “första världen”, den
högststående, kan hantera turismen. Att vi inte låter oss förtryckas,
exploateras och utarmas av en massa utlänningar som kommer hit och vill
att vi ska sätta upp vikingaspel och bjuda på renskav. Men den stackars
tredje världen är det däremot mer synd om. Eftersom den är befolkad av
människor som inte anses veta sitt eget bästa, som behöver beskyddas,
tas om hand, övervakas – ja, behandlas som barn. Så att de kan fortsätta
leva sina traditionella liv, sitta kring lägereldarna och trumma och
vidarebefordra muntliga traditioner.

Det är dags att inse att vi lever i en värld, med en
mänsklighet och med en samling anständiga levnadsregler som gäller
överallt. Det som är okej, eller fel, på ett ställe är det också på
andra. Tycker vi det är schyst med charter till Zermatt och London, så
är det fanimej också schyst att resa till Kapstaden och Bangkok.

När sen eu sätter upp tullmurar mot fattiga länders
varor och hindrar fattiga människor att komma hit och jobba, är det
dessutom nödvändigt att vi åker dit och spenderar av vårt välstånd. Det
kan vara de fattigas enda möjlighet.


Text: Johan Tell • 2004-11-30
KrönikaRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top