Annons
Annons
Krönika

Tre wow och vi slår till

Argentina, Biarritz, Svalbard, Barcelona, Sri Lanka, San Diego, Indien och Australien. Dagens inkomna frilansförslag. Vi får mellan 5 och 10 per dag. Omkring 200 i månaden om man räknar lågt.   Det är mamman till tonårspojken som skriver: “Han har mejlat flitigt från sin Indienresa, fantastiska berättelser, tänkte att ni kunde publicera dem.”   Det är mannen

Text: Bodil Sjöström • 2005-11-15 Uppdaterad 2005-11-15

Argentina, Biarritz, Svalbard, Barcelona, Sri Lanka, San Diego,
Indien och Australien. Dagens inkomna frilansförslag. Vi får mellan 5
och 10 per dag. Omkring 200 i månaden om man räknar lågt.
  Det är mamman till tonårspojken som skriver: “Han har mejlat flitigt
från sin Indienresa, fantastiska berättelser, tänkte att ni kunde
publicera dem.”
  Det är mannen som “snodde ihop en grej” efter senaste Barcelonaresan
och nu undrar om det är något vi är intresserade av.
  Det är frilansjournalisten som just befinner sig på Sri Lanka och vill
rapportera hur landet hämtat sig efter tsunamin.
  Vi nappar på omkring 1 av 250 förslag. Då text och bild har något vi
inte själva kan göra, inte själva kommit på, inte redan har och som
tillför Vagabond något speciellt. Och som i stil och språk håller hög
kvalitet. Internt pratar vi om wow-effekten. Wow, va bra! Det ska vara
minst ett wow, men helst tre. Ett för texten, ett för bilderna eller ett
för idén. Tre wow så sitter det som spiken.

“Ni är ta mig fan helt omöjliga att sälja till”
, skrev en frilansjournalist härom veckan. Jag förstår att man kan känna sig
uppgiven om man laddat med massor av idéer, eller skriver till oss för
sjunde gången och så får man “nej tack, men kul att du hörde av dig”.
  Men visst kan man.
  Karin Wallén bidrar med två reportage i detta nummer. För fem år sedan
var hon praktikant på redaktionen. Nu är hon en av våra regelbundet
anlitade frilansjournalister. Då Karin föreslog Galápagos och Peru för
oss tvekade vi inte. Vi vet att Karin är en skicklig skribent (wow 1),
vi visste också att fotografen Fredrik Schlyter satt och ruvade på
ruggigt bra bilder (wow 2) från precis samma resor. Vi hade också både
Peru och Galapagos i planeringen för kommande utgåvor, att Karin tajmade
våra önskemål gav oss wow nummer 3.

Konsten att skriva resereportage handlar i mångt och mycket om
två saker: Att hitta en infallsvinkel, eller handling, och att begränsa
sig. Man kan inte skriva om allt, och det gäller att skriva så att
läsaren stannar kvar vid texten. Man kan inte skriva om hela Australien
i ett reportage, men om en avgränsad tid, eller plats, eller upplevelse.
Kill your darlings må vara ett slitet uttryck, men när man kommer hem
från en reportageresa är det just detta som är det svåra. Att ur ett
välfyllt anteckningsblock hitta en berättelse och stryka resten. Ofta
betyder det att många anteckningar aldrig används.
  Detta ägnar vi oss bland annat åt på våra reseskrivarkurser. I år
genomför vi sex stycken, dessutom en fotokurs. Ett fåtal platser finns
kvar (läs på www.vagabond.se). Håll också utkik efter nästa års kurser,
att de snabbt blir fulla är inte tomma ord.

Första gången jag själv hörde av mig till Vagabond var
1993. Ville sälja in ett reportage från Ecuador. Jag skulle resa med den
numera kända fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Text och bild i snyggt
paket och en briljant idé. Men jag fick nej. Hörde av mig igen med andra
lika briljanta idéer. Men jag lyckades aldrig sälja in ett reportage.
Men det var innan woweffekten infördes.

Mer om hur vi arbetar med frilansmaterial finns här på vagabond.se under
fliken “Frilansmaterial”.


Text: Bodil Sjöström • 2005-11-15
KrönikaRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top