Noak har övergivit oss

Framtidens resor. Den ultimata lösningen, nedsövd vid
incheckningsdisken, ivägskickad med raket och tio minuter senare
uppvaknad i solstol på Ko Samui med bältet fortfarande på och
paraplydrink i handen. Eller åtminstone något slags snabbgående
dunder-jet med karaokebar och pool.
Nej, jag tror inte det.
Framtidens resor kommer att gå betydligt långsammare. Till och med
långsammare än nu. I bästa fall med båt och tåg. I värsta fall till
fots. Oljan är på upphällning. Det gäller förresten hela jordklotet.
Vi har redan passerat vägskälet.
Tänk dig jordklotet som ett fredagspåfyllt skafferi där vi ätit oss ner
till de nedersta hyllorna redan innan lördag frukost.
Skadan är skedd. Vår planet krymper, blir mindre och ynkligare för var
dag. Och nu är det inte bara vitryggig hackspett och Borneos flygande
lemurer som är offer, utan också vi själva.
Det jag minns mest från i år är de katastrofala ovädren. Gudrun som
vände upp och ner på skogen i Småland, torkan i Portugal,
översvämningarna i Schweiz, orkanen Katrina i …
När naturkatastroferna börjar bli lika regelbundna och tärande som
räkningarna från min hyresvärd, får jag allt svårare att köpa
förklaringarna om naturliga svängningar. Alltför mycket talar för
motsatsen. varnar för att våra koldioxidutsläpp raskt kommer att få
jordens medeltemperatur att stiga med två grader. Låter kanske inte
mycket. Låter kanske som om du borde klara dig hyfsat genom att
uppgradera solskyddskrämen med en faktor.
I själva verket bär prognosen på översvämningar och torka, på glaciärer
som smälter och först kommer med en sjujäkla massa vatten innan
landskapet tar färg som ett kvarglömt russin i solen.

Den tropiska skogen försvinner med 15 miljoner hektar per år.
Under det senaste årtiondet har den globala skogsskövlingen avverkat en
yta som motsvarar Sverige, Norge, två Danmark och lite till.
Vi utrotar djur- och växtarter i en takt som är 100-1 000 gånger
snabbare än den naturliga utslagningen av arter. Under de senaste 24
timmarna har 40–100 djurarter försvunnit för gott.
Det faktum att ingen vet exakt hur mycket som försvunnit och vad det
innebär skrämmer minst lika mycket som att oersättlig skönhet gått
förlorat för evigt.
Även atmosfär och ozonskikt hackar betänkligt.
Vems är felet? Vårt eget förstås. Att sätta tillit till att forskarna
ska lösa problemen i framtiden är ungefär som att lägga sig i ett hus
som brinner och hoppas på att elden under natten ska slockna av sig
själv.
Let’s face it: Noak har övergivit oss.
Det är bara vi själva som kan ta itu med problemet. Skruvar vi inte ner
vår egen konsumtionstakt och -hindrar misshushållningen med jordens
resurser, kan vi otäckt snart glömma en värld som rymmer tiger och
elefant och kanske också friskt vatten, midsommar värd namnet och ett
drägligt klimat.

Jag vet att jag begär det omöjliga. Levnadsstandard och
välfärd är heliga ord, långt heligare än Jesus, kyrka och jungfru Maria.
Så starka att ledarna för vår planet hellre gömmer sig bakom problem som
påstås kunna lösas med vapen och spända muskler.
Nu måste det få svida. Jordklotet är trots allt ingen personlig egendom
för några få.
Höj bensinpriset och sätt bromsklossar för bilism och landsvägstrafik.
Ökade skatter på flygbränsle är också okej; jag vill ju trots allt att
det ska finnas något kvar att titta på där planet landar.
Låt regnskogsmöbler och dumma, energislukande produkter blir så
svinaktigt dyra att ingen vill köpa dem. Låt varor som transporterats
runt halva jordklotet bli dubbelt så dyra som de som producerats på
plats. För priset för varan eller tjänsten ska vara priset för miljön,
den kostnad det kostar att läka såren.
Oavsett politisk eller religiös hemvist, krävs en planet i balans.
Funkar inte den ekvationen, blir alla andra siffror överflödiga.
Nyheterna borde inte som nu bara redovisa valutakurser och Dow Jones,
utan också siffror på hur mycket regnskog som gått förlorad, hur många
djurarter som utrotats sedan senaste sändningen. Rakt och direkt i
diagramform så att vi ständigt blir påminda.
För jordklotet är det enda vi har. Ett jordklot i balans är till och
med viktigare än snabba resor och billig, importerad mjölk.

---

Text: Mikael Persson • 2005-12-19
Krönika • Restips