Annons
Annons
Förenade Arabemiraten

Taxi till Zigzigland

Jag åker taxi i Dubai. Hela tiden överallt. Tyvärr. På resa föredrar jag kommunala transportmedel. Då ser man mer, hör mer, upplever mer. Fast helst går jag. Hela tiden överallt. Men efter att ha brottats med Dubais usla bussnät och promenerat en timme åt fel håll då jag förväxlat gata nummer 7 med gata nummer

Text: Johan Tell • 2007-02-06 Uppdaterad 2007-02-06

Jag åker taxi i Dubai. Hela tiden överallt. Tyvärr. På resa föredrar jag kommunala transportmedel. Då ser man mer, hör mer, upplever mer. Fast helst går jag. Hela tiden överallt. Men efter att ha brottats med Dubais usla bussnät och promenerat en timme åt fel håll då jag förväxlat gata nummer 7 med gata nummer 7A, åker jag nu taxi. Hela tiden överallt.
Dessutom regnar det. Hela tiden överallt. Jag fattar ingenting. Här åker man till en öken, så är det blött som på en svensk midsommar. Med den skillnaden att människorna här gläds åt vätan. Men det är klart, vi skriver mitten av december och det har bara regnat en gång tidigare i år.
Därtill ogillar jag taxijournalister. Den typen av lata korrespondenter som inte orkar intervjua andra än de som råkar köra dem mellan flygplatsen och hotellet.
Men när jag nu sitter i taxibilar kan jag lika gärna prata.
– Var kommer du ifrån? frågar jag när taxin kör ut från det lyxiga shoppingcentret Mall of Emirates.

– Habibi, gissa, det är ett arabland.
Och jag gissar på Syrien och Libanon, Egypten och Palestina, Saudiarabien, Kuwait och Jordanien, men chaffisen bara skakar på huvudet och skrattar som om han aldrig haft så roligt förr.
– Gissa habibi.
– Marocko, Tunisien, Libyen, sen är det som om alla arabländer tagit slut. Visst ja. Yemen, säger jag som sista försök.
– Habibi, det är rätt, ha, ha. Nu ska jag gissa. England, Tyskland, London, Holland, England … nej, jag ger upp.
– En ledtråd är en möbelfirma, blå och gul, som ligger ute vid Global Village.
– Ah, habibi, Ikea! Du kommer från Ikea.
– Ja, nu heter det ju Sverige.
– Ikea, mycket bra – alla England mycket bra.
– Ja, nu är ju inte England …
Nu står taxin helt stilla. Trafiken rör sig inte ur fläcken. Den glade yemeniten hade innan han började köra frågat om han fick ta en omväg. Det skulle kosta lite extra men gå snabbare. Visst, hade jag svarat, habibi, du är experten. Nu får jag såväl omvägen, extrakostnaden som förseningen.
Men att prata om tid med dessa taxichaufförer skulle på något vis vara förolämpande. Alla är gästarbetare och inställda på att arbeta i Dubai det antal år som krävs för att bygga det där huset, köpa den där åkern, starta den där firman hemma. 90 procent av invånarna i Förenade Arabemiraten är gästarbetare.
Chaffisen jag åkte med dagen före, när jag skulle till Burj al Arab, ett av världens dyraste hotell, trodde att han skulle behöva sex år för att få ihop till de 18 000 dirham, 36 000 kronor, som hans lilla tvåvåningshus i cement i Kerala skulle kosta.
– Habibi, kan du någon arabiska? frågar yemeniten.
– Shuckran habibi, svarar jag, “tack så mycket min vän”.
– Mycket bra! Maafih mushkalah, ska du också kunna. Det betyder “inga problem”.
– Maafih mushkalah, säger jag stapplande. Just det, jalla, jalla kan jag också.
– Mycket bra. Men engelska bättre språk. Där säger man go, go, mycket enkelt. På arabiska måste man säga jalla, jalla.
– Nu är kanske inte jalla, jalla, så jättekrångligt …
– Jag gifte mig!
– Åh, jaha?
– Tog bara sexton dagar. Mycket bra. Snabbt! Hitta fru, gifta sig, go, go, bara sexton dagar. Maafih mushkalah.

Kvällen före, på Dubai filmfestival, såg jag Driving to Zigzigland, om den palestinske taxichauffören Bascha som körde taxi i Los Angeles medan han väntade på att slå igenom som skådespelare. Zigzigland var det svar Bascha gav när han tröttnat på passagerarnas fråga: “Och var kommer du ifrån?” Svaret “Palestina” ledde alltid till okunniga följdfrågor om terrorister och självmordsbombare.
En utmärkt film full av galghumor, mot en allvarlig fond. Som när Bascha erbjuds en biroll som just terrorist. Som när en av hans allra mest fåkunniga passagerare frågar om det inte var från just Zigzigland som 11 septembers flygplanskapare kom ifrån.

– Are you angry, ha, ha? frågar yemeniten.
– No, no. But I’m hungry.
– Angry, hungry, same same, mushkalah, Go, go, traffic.
Trafiken står helt still. Det regnar i öknen. Yemenitens fru är kvar i Zigzigland. Maafih mushkalah!


Text: Johan Tell • 2007-02-06
Förenade ArabemiratenKrönikaDubai

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top