• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Skippa de sju underverken

    Vi kickar ut Babylons hängande trädgårdar, jag menar blommor, de finns väl överallt.

    Så har då världen utsett sina nya sju underverk. Enligt organisationen bakom projektet, schweiziska New 7 Wonders Foundation, genomfördes omröstningen för att man hoppades att sätta fokus på den pågående förstörelsen av våra världsarv.
    Det låter ju fint, men jag vet inte om jag köper den förklaringen. Snarare tror jag det handlar om en alltmer växande turistnärings allt större behov av turistmagneter. Och eftersom endast ett av de ursprungliga sju underverken, den stora pyramiden i Giza i Egypten, finns bevarad, kände man ett behov av sju nya. Samtidigt kunde man då äntligen få stopp på alla som kallade sig Världens åttonde underverk, vilket gudarna ska veta är tämligen många.
    Är de nya sju underverken ett bra val då? Tja, jag vet inte. De som till slut valdes var en mur i Kina, en klippstad i Jordanien, en Inkastad i Peru, ett tempelområde i Mexiko, en kombinerad teater- och sportarena i Rom, ett vitt gravmausoleum i Indien, en staty av Kristus i Rio de Janeiro och de egyptiska pyramiderna utanför Kairo (igen).
    Man kan inte gärna kritisera urvalet för att vara djärvt. Alla de nya underverken är självklara sevärdheter för jordens turnerande turister. Att dessa skulle behöva sättas ytterligare fokus på för att bevaras är därmed bara struntprat.
    Vad man däremot skulle kunna kritisera är att listan inte känns speciellt ny, och att en väldigt antik syn på vad ett underverk egentligen är för något har dominerat urvalsprocessen. Yngst på listan är Kristusstatyn i Rio de Janeiro från 1931, en 38 meter hög cementfigur som byggdes med bruk från Skånska cement och därför av oss skåningar kallas Limhamns-Jesus.

    Nej, hade jag fått välja skulle jag ha tagit med rymdstationen iss på listan över moderna underverk. Det tänkte jag när jag satt på Johnson Space Center i Houston och tittade på Christer Fuglesangs bilder från sitt rymdäventyr.
    – Här, förklarade Christer och pekade på en bild, dockar rymdfärjan med rymdstationen.
    Dockningsanordningen han pekade på såg mest ut som en stor metallvariant av en koppling till en trädgårdsslang. Men här handlar det inte om att knäppa på ett sprutmunstycke utan om att fästa en rymdfärja till en rymdstation medan båda färdas framåt i rymden med en hastighet av närmare 30 000 kilometer i timmen. Är inte det ett underverk så säg, tänkte jag medan Christer fortsatte att berätta om en maskin som gör syre av vatten och en annan som gör vatten av urin.
    Om den ursprungliga juryn under antiken fått möjligheten att ta med en människoboning som färdas runt jorden på 90 minuter är jag tämligen övertygad om att den genast hade sagt: visst, den tar vi med, det är klart att det är ett underverk. Vi kickar ut Babylons hängande trädgårdar, jag menar blommor, de finns väl överallt. Eller kanske vi dumpar Fyrtornet i Alexandria, för vad är det mer än en stor lampa? Eller Zeusstatyn i Olympia, den är ju inte speciellt imponerande.
    Men, men, när den nutida turismens alla miljarder står på spel då väljer man hellre en cementjesus som går att vallfärda till än en rymdstation som alla ändå ser på tv. Därmed kan jag tycka att de nya underverken blir en aning ointressanta. Ungefär som när jag tappade intresset för Unescos världsarvslista sedan driftiga svenska lobbyister lyckats få in en radiostation utanför Varberg för att den är unik på ett sätt som i varje fall jag inte begriper.
    Enligt Unesco har Sverige dubbelt så många arv att bevara jämfört med Egypten.
    Enligt Unesco har Italien 50 procent fler världsarv än Indien.
    Enligt Unesco finns inga världsarv överhuvudtaget i vare sig Burma eller Bhutan.
    Enligt mig kan vi strunta i vad såväl Unesco som New 7 Wonders Foundation anser.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!