• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Myten om den stora muren

    Ola slår hål på den kinesiska muren. Eller i alla fall ett gäng föreställningar om den.

    Jag klättrade upp på den Kinesiska Muren. Den var en gul jordvall, två–tre meter hög kanske. Gjord av samma material som öknen runt omkring den. Muren, som den ser ut på gränsen mellan Ningxiaprovinsen och Inre Mongoliet, är långt från den putsade och renoverade historia av grått tegel som ringlar sig över bergen i Badaling utanför Beijing.
    Det kan inte finnas något turistmål som det finns så många missuppfattningar kring som den kinesiska muren. Sinologen Julia Lovell (sinologi är det vetenskapliga studiet av Kinas kultur och språk, red.anm) gör upp med de flesta av myterna i sin utmärkta bok Den stora muren.
    Först och främst: Den syns inte från månen!
    Kinavännen, journalisten och tecknaren Robert Ripley spred 1932 påståendet att kinesiska muren var den enda mänskliga skapelse som var synlig från månen. Sinologen Joseph Needham hävdade till och med att den var synlig från Mars! Astronauten Neil Armstrong bekräftade efter sin rymdtur att han kunnat se muren, men det visade sig ha varit en molnformation.
    När Kinas första taikonaut (kinesisk astronaut) Yang Liwei mötte pressen 2003 fick han naturligtvis frågan: "Såg du muren?". Hedersamt nog blev hans svar att han sett en väldigt vacker jord, men ingen mur. Är det något av kinesisk hand skapat som är synligt från månen så borde det snarare vara motorvägsnätet. Med sina 41 000 kilometer är det nästan sju gånger längre än muren.

    EN ANNAN MISSUPPFATTNING är att den mur turisterna vallfärdar till utanför Beijing skulle vara skapad av den första kejsaren av Kina för över 2 000 år sedan. I verkligheten är den cirka 500 år gammal.
    Vi svenskar kan skylla det på Evert Taube. Du minns kanske hur han rap-sjöng: "Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin/ Som lät bygga den kinesiska muren/ Och bränna alla böcker i Kina/ Detta hände på Hannibals tid, innan Jesus var född."
    Qin Shihuang (som hans namn stavas nuförtiden) lät förvisso bygga en mur, men den var kortare och hade en annan sträckning än dagens.
    En tredje missuppfattning är att muren var en ogenomtränglig vall mot de vilda barbarerna i norr. En bättre jämförelse är regalskeppet Vasa. Tänk dig att varenda svensk kung genom historien länsar statskassan för att bygga ett fartyg som sjunker så fort det lämnat hamnen, så har du en uppfattning om den kinesiska murens betydelse för Kina. Muren var, som Lovell skriver, ett tecken på militär svaghet och en ekonomiskt förödande politik som ledde till flera dynastiers fall.
    Problemet med en mur är att man alltid kan rida runt den, för någonstans tar den slut. Ofta behövdes inte ens det. Antingen mutade mongolerna de underbetalda och halvsvältande kinesiska vakterna att titta åt andra hållet, eller så slog de helt sonika hål i eländet. Under större delen av de senaste 1 000 åren har Beijingborna därför styrts av olika nomadfolk.

    MONGOLERNA ERÖVRADE HELA KINA under 1200-talet under fruktansvärd blodspillan. Först år 1368 drevs de tillbaka till stäppen. Den följande Mingdynastin skulle bli de mest ivriga murbyggarna av alla. Men även de föll när en illojal kinesisk general släppte igenom manchurerna genom ett viktigt bergspass år 1644.
    Manchurerna, som kom från det område som idag är nordöstra Kina, bildade den sista kejsardynastin Qing (1644–1912). De använde inte muren för att hålla ute barbarerna – utan för att spärra inne kineserna. Från och med 1668 förbjöds kineser att bosätta sig norr om stora muren. Genom ett etniskt rensat hemland försökte de bevara mystiken kring de hårda manchuriska nomadkrigarna. Förbudet hävdes inte förrän 1860.
    Det var inte förrän på 1900-talet, efter att manchurerna hade störtats, som muren blev en källa till nationalistisk stolthet för kineserna. För bakom alla myter så är muren fortfarande ett häpnadsväckande resultat av en nästan ofattbar arbetsinsats, där den slingrar sig fram genom några av de hårdaste terränger man kan tänka sig.

    Ola tipsar om tre post-OS-sevärdheter i Kina


    1. World Financial Center, Shanghai

    Nu har den öppnat! Med 492 meter är Shanghai World Financial Center Kinas högsta byggnad. Den har en storslagen och magpirrande utsikt från världens högsta skywalk på 100:e våningen.

    2. Buddagrottorna, Yungang

    Kör tre timmar västerut från Beijing och du kommer till dessa 51 000 statyer utanför kolstaden Datong i Shanxiprovinsen. Grottorna finns med på UNESCO:s världsarvslista.

    3. Nationalarenan (Fågelboet), Beijing

    Likt kinesiska muren kan nyttovärdet diskuteras men fantastisk är den likafullt, den snåriga OS-arenan där Sanna Kallur och andra svenskar klantade sig i direktsändning.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!