Vagabond testar systemkameror

Ska du satsa på en ny systemkamera inför sommarens reseäventyr? Fotograf Gunnar Fahlström har för Vagabonds räkning testat sju systemkameror i en överkomlig prisklass.

Vagabond testar systemkameror
Bild 775482
En liten, kompakt digital kamera är en oöverträffad reskamrat. Smidig nog att bara stoppa i fickan får den alltid hänga med. Men även om bildkvaliteten med den lilla kameran oftast blir acceptabel så finns det tillfällen där man vill ha möjlighet till ännu bättre bilder. Åker man till exempel på en safari så blir det bara grynvälling av bilderna på djuren på savannen.

Glädjande nog finns det nu bättre kameror, sådana med högre bildkvalitet och med utbytbar optik, till ett pris som aldrig har varit lägre. Jag har testat sju av de mest intressanta modellerna, i prisläget från fem till åtta tusen kronor och hittat några riktigt bra resekameror.

De sju kamerorna har provats med det standardobjektiv som oftast ingår som en del av ett paket (så kallat kitobjektiv). De ger alla en acceptabel bildkvalitet, överlägsen den en liten kompaktkamera ger, men bildkvaliteten skulle ha blivit högre med ett ännu bättre objektiv.

ALLA TESTKAMERORNA är alldeles utmärkta för den som vill börja använda en mer kompetent kamera än den lilla fick-kameran. Sen skiljer de sig lite åt i hanterbarhet, storlek, tyngd och bildkvalitet.

Däremot ska du inte stirra dig blind på det maximala antal pixlar som varje kamera kan fånga, de är tillsammans med optiken och signalbehandlingen bara en av de komponenter som gemensamt bestämmer hur bra bilden blir återgiven.
Vad är det då egentligen för skillnad mellan en kompaktkamera och en så kallad systemkamera?

När du använder en liten kompaktkamera, med fast optik, så är du van vid att kunna se bilden på kamerans bildskärm. Då går bilden genom objektivet direkt till den bildupptagande kretsen där den omvandlas till elektriska signaler som både används för att visa motivet på skärmen och för att registrera den på minneskortet.

SÅ KALLADE SYSTEMKAMEROR, med utbytbar optik, är oftast av typen spegelreflex, det vill säga motivet visas genom att informationen går i form av ljus genom objektivet via en spegel och sedan över ett prisma till okularet (linsen) på den optiska sökaren. När bilden ska tas fälls spegeln undan och motivet fångas på en bildsensor.
Fördelen är att man i spegelreflexkameran ser nästan exakt det som objektivet ser, både vad det gäller bildutsnitt och skärpa. Sökarbilden störs inte heller av starkt solljus som fallet är med en kompaktkameras bildskärmssökare.

Men ibland kan det vara en stor fördel att kunna se fotot på en bildskärm på kameran. Så nu har kamerafabrikanterna hittat på lösningar så att moderna digitala spegelreflexkameror kan visa sökarbilden på skärmen (kallas oftast live view). Och då har man kommit en bit på vägen mot att kameran också ska kunna registrera videobilder.

Bildsensorn i en spegelreflexkamera är större än den i en kompaktkamera. En större bildsensor har flera fördelar: bildupplösningen kan ökas och mycket av problemet med oönskat brus i bilden kan elimineras. Men den högre upplösningen ställer också större krav på optiken i objektiven, kameror med riktigt hög bildupplösning kräver speciella objektiv, i en hög prisklass.

En nackdel med att kunna byta objektiv är förstås att det kan komma in smuts i kameran. Men en stor del av det problemet är eliminerat genom att moderna kameror själva försöker ta bort smutsen. Vanligtvis så går det till så att bildsensorn fås att vibrera med ett mycket högt svängningstal, smutsen trillar då av sensorn och fångas upp av ett klibbigt mottagarband, ett band som sen efter några år kan behöva bytas av en serviceverkstad.

EN VANLIG FRÅGA från nyblivna ägare till kameror som har ett stort zoomomfång, är varför bilderna blir suddiga. Det är få förunnat att vara så stadiga på handen att de kan ta bilder med brännvidder på kanske 400 mm och med långa slutartider. Man måste hålla kameran stadigt, med stöd eller stativ. Lite bättre har det blivit på senare tid, nu har kamerorna inbyggd bildstabilisering antingen i objektivet eller i kamerahuset. Det gör dem lite mer förlåtande, det går att ta bilder som förut skulle blivit oskarpa, men stabiliseringen kan inte göra underverk.
Vill man ha högklassiga objektiv som rätt kan återge allt som en modern digitalkamera kan fånga, ja, då har de ofta ett högre pris än själva kameran. Objektivens infästningar passar sen bara till ett visst kameramärke, ibland enbart till vissa kameramodeller av just det märket. Så väljer man en kamera för utbytbara objektiv är det viktigt att man också tänker igenom vilka brännvidder man vill använda (eller zoomomfång), tittar på om kameramärket har lämpliga produkter och sen räknar in objektiven som en del av totalpriset.

Ladda hem pdf med testresultatet här

TESTARENS VAL

Alla kameror jag testat är alldeles utmärkta för den som vill börja använda en mer kompetent kamera än den lilla fickkameran. Sen skiljer de sig lite åt i hanterbarhet, storlek, tyngd samt bildkvalitet.

CANON EOS 1000D. Canon var först ut med en billig spegelreflexkamera, EOS 300D, som tog konkurrenterna på sängen och kan sägas ha skapat det kamerasegment som jag nu testat. Den efterträddes av modellerna 350, 400 och 450 men sen tog Canon ett litet steg tillbaka och lanserade eos 1000D. En kamera med något bantade funktioner jämfört med 450 men till ett lägre pris. Kameran är en utmärkt ingångskamera, bra bildkvalitet och lättarbetad, med tillgång till ett stort objektivsortiment. Bästa budgetval!
NIKON D60 är en i raden av bra kameror från Nikon. Den har en smart navigering mellan funktionerna och få knappar, lätta att lära. Bildkvaliteten är utmärkt, men modellen är utgående. Köp den bara om du kan få den till ett riktigt lågt pris.

OLYMPUS E520. Olympus har valt en egen väg att gå vad det gäller optiken. 4/3-systemet (Micro Four Thirds) gör att både objektiv och kamera kan göras mindre och numera finns det ett acceptabelt utbud av objektiv. Men jag tycker inte att e520 är tillräckligt prisvärd, det finns bättre alternativ.

PENTAX K-M är en bra nybörjarkamera med föredömlig, inbyggd hjälpfunktion. Strax framför avtryckaren sitter det en knapp märkt med ett frågetecken, trycker man in den så får man via skärmen en förklaring för valt fotoläge och för varje annan funktionsknapp som trycks in. Dessutom kan kameran själv analysera varje motiv och sen välja lämplig inställning. Batterierna är av vanlig typ (4 stycken aa/lr6) vilket är både positivt och negativt. Dels så kan man hitta ersättningsbatterier nästan var som helst, dels så krävs det att man investerar i uppladdningsbara batterier och laddare för att få en god batteriekonomi, kameran levereras endast med engångsbatterier.

SAMSUNG GX20 är tuffingen bland testade kameror, tyngst, störst, men också den som är bäst skyddad mot fukt och damm. Är du en van fotograf kan du ställa in kameran så att många av dess nackdelar elimineras, men jag skulle inte rekommendera den till den absoluta nybörjaren.

SONY A350. Sony har dykt upp som en riktigt intressant leverantör av spegelreflexkameror och har modeller som börjar närma sig proffskvalitet. Men med A350 har man bara kommit en bit på vägen för att bli en intressant kamera, bildkvaliteten är alltför låg. Det finns dock ljuspunkter. Den har skärmsökarmöjlighet, och man kan vinkla ut skärmen från kameran (dock inte så mycket som för Panasonic Lumix DMC G1). Men det finns konstruktionsmissar, en helt onödig knapp för bildstabiliseringen gör att man av misstag stänger av den funktionen och avtrycket sitter något avigt placerat.

PANASONIC LUMIX DMC G1 är ingen spegelreflexkamera, den har ingen spegel eller prisma, utan länkar informationen direkt till två skärmar, antingen den stora skärmen eller en mindre som efterliknar en optisk sökare. Men den lilla sökaren har en upplösning av hela 800 x 600 pixlar och är nästan lika bra som en av optisk typ. Genom att använda objektiv i 4/3-utförande så blir Lumix DMC G1 en av de allra minsta och lättaste kamerorna med utbytbar optik. Användningen underlättas också av att bildskärmen kan svängas ut från kamerakroppen, både neråt/uppåt och åt sidan. När kameran inte nyttjas så vrider man bara in skärmen mot kamerahuset så att ytan skyddas. Jag anser att detta är den bästa resekameran av de testade: liten, lätt, smidig att hantera med lättförståeliga och lättåtkomliga funktionsknappar, lång batteritid och en lysdiod som visar om den är påslagen eller inte.