Skilda turistvärldar
I början av sommaren var jag en vecka på ett allt inkluderat-hotell på turkiska medel¬havskusten. Maten var fantastisk, servicen bra och poolerna superfina. Men efter tre dagar på campen kände jag mig instängd. Drömde att jag var indianen som krossade fönstret med ett tvättställ i filmen Gökboet. – Okej, vi tar en titt på omgivningarna,
I början av sommaren var jag en vecka på ett allt inkluderat-hotell på turkiska medel¬havskusten. Maten var fantastisk, servicen bra och poolerna superfina. Men efter tre dagar på campen kände jag mig instängd. Drömde att jag var indianen som krossade fönstret med ett tvättställ i filmen Gökboet.
– Okej, vi tar en titt på omgivningarna, sa jag i hopp om att äntligen få möta det riktiga Turkiet.
“Det riktiga Turkiet” bestod av en tvåfilig spikrak väg kantad av ett tiotal moderna shoppingcentra där munviga försäljare ropade och drog i de få turister som vågat sig ut. Här fanns inget som kändes direkt turkiskt och inga kaféer eller restauranger – alla hade ju gratis käk och dricka inne i lägret – bara ren, rå shopping av billiga produkter Made in China (och en och annan vattenpipa).
När jag åkte hem hade dessvärre varenda konversation jag haft med turkar antingen varit en beställning (inne på hotellområdet) eller en prisförhandling (utanför hotellet).
Vad folk snackar om i Turkiet just nu? Fråga inte mig. Jag har ingen aning.
Senare på sommaren var jag på en grekisk ö. Där hyrde vi en semesterlägenhet på en camping som vid yttre anblick inte skilde sig så mycket från allt inkluderat-hotellet i Turkiet. Campingen var omgärdat av en mur och därinne fanns kafé, bar och lekplats. En skyddad värld.
Ändå trivdes jag. Varför? Jo, på den grekiska campingen ingick inget, där fanns inte ens en pool, vilket gjorde att jag var tvungen att bege mig ut i verkligheten utanför för att äta, fika, bada, uppleva något.
Även på den grekiska ön handlade relationen mellan mig och lokalbefolkningen ofta om saker jag skulle köpa. Men ingen hetsade mig att handla, allt var mycket mer avspänt och lugnt. Dessutom ville många servitörer, hotellägare och dykinstruktörer prata om något annat. Greklands ekonomiska kris var ett lika hett som givet samtalsämne.
När jag åkte hem kände jag att jag hade fått många grekers syn på livet och politiken. Jag skulle kunna hålla ett kortare föredrag om grekiska öbors syn på de styrande i Aten.
Det här är inget ställningstagande i propagandakriget mellan Grekland och Turkiet. Det är ett ställningstagande för turism som utöver själva affärsuppgörelsen (kampen om mina semesterpengar) bjuder på mellanmänskliga kontakter utan prislapp.
Per listar 3 turistfällor att fly från
Gran Canarias sydkust
Om du vill få en glimt av kanariskt vardagsliv ska du fly sydkusten (San Agustin, Playa del Inglés etc) och bege dig till Las Palmas. Här saknas inte turister, men de smälter fint in i det vitala stadslivet. Stan är liksom på riktigt.
Indiens Gyllene triangel
Om du bara besöker New Delhi, Agra (Taj Mahal) och Jaipur kan du få för dig att alla indier är giriga och påstridiga. Men bortom Gyllene triangeln är kontaktförsök på gatan oftast inte säljtrick, utan grundar sig på vanlig mänsklig nyfikenhet.
Adrianou i Aten
I Aten är skillnaden mellan turistfälla och genuint hårfin. Gågatan Adrianou har dyra och dåliga restauranger och trista souveniraffärer. En gata bort (på Kyrristou och Lysiou) väntar några av stans bästa restauranger – och
härligt ruffiga kvarter
Text: Per J Andersson • 2010-08-24
Krönika • Turkiet