Annons
Annons
Trots ett väl utbyggt järnvägsnät är det både krångligt och dyrt att åka tåg över Europas nationsgränser.

Trots ett väl utbyggt järnvägsnät är det både krångligt och dyrt att åka tåg över Europas nationsgränser.

Krönika

Den stora tågsvindeln

Hur politisk idioti sabbade ett kul sätt resa: Vore jag konspirationsteoretiker skulle jag förklara för dig hur mutade herrar från Europas tågbolag skrockade: »Nu ska vi göra livet surt för tågresenärerna. Vi lägger ner de internationella tåglinjerna och höjer priserna med hundra procent.

Text: Per J Andersson • 2012-07-04 Uppdaterad 2021-09-15

Den stora tågsvindeln
Vart leder spåren? Vart går tågen? Allt för sällan över nationsgränserna.

När min pappa i sin ungdom på femtiotalet skulle till Paris på semester tog han tåget. Ett självklart val. Priset för en tågbiljett var rimligt. Priset för en flygbiljett var orimligt.
När österlandsresandet tog fart i början av sjuttiotalet liftade man eller sicksackade
sig fram med olika tåg och bussar. 1975 gav amerikanen Paul Theroux ut en miljonbestseller om att tågluffa i Asien. Mellan Istanbul och Katmandu reste ständigt en strid ström av unga européer och amerikaner. Hotell och kaféer i Tabriz, Mashad, Herat och Kabul förvandlades till informationscentraler där resenärer utbytte erfarenheter och adresser.
Men 1979 tog ayatollorna över Iran medan Sovjet invaderade Afghanistan och klippte av landvägen Europa–Asien för gott.
Därefter flyger alla normalt funtade människor när de ska österut.

Men i Europa regerade tåget åttiotalet ut. Tågreklamen sprakade från resebyråernas skyltfönster och bekväma direkttåg gick i skytteltrafik mellan Stockholm och Paris, med sovvagn hela vägen och restaurang med bordsservering och vita tygdukar.
Alla jag kände tog tåget till kontinenten. Ingen flög. Det var kul att åka tåg. Dessutom bekvämt. Och socialt. Men framför allt billigt.

Men i början av nittiotalet hände något. Vore jag konspirationsteoretiker skulle jag förklara för dig hur herrar från Europas tågbolag – med fickorna bågnande av mutpengar från flygbranschen – träffades, skrattade elakt och skrockade: “Nu ska vi göra livet surt för tågresenärerna. Vi lägger ner de internationella tåglinjerna och höjer priserna med hundra procent.” Jag skulle också berätta om politikerna som på ett annat möte utbrast: “Ha, ha, nu passar vi på att avreglera flyget och pumpar in mer skattepengar i byggandet av flygplatser.” Och oljeshejker och flygfabriksdirektörer som skanderade: “Hurra, då blir vi ännu rikare och fetare.”

Men nu tror jag ju inte på konspirationer. Snarare på människans oförmåga att förstå konsekvenserna av sitt handlande. Våra folkvalda med sin avreglering fattade inte att de sabbade för tågresenärerna, lika lite som ryssarna med sin invasion och
iranierna med sin revolution tänkte på att de därmed högg av landvägen till Asien.
Men likväl blev det resultatet.
Och därefter flyger alla normalt funtade människor när de ska utomlands.

Tänk dig att Europas politiker på ett möte i nästa vecka enas om att införa miljöskatt som höjer flygbiljettens pris med 50 procent. En chockhöjning, förvisso. Men om du begrundar att en flygbiljett till Rom som idag kostar 1 200 kronor därmed skulle gå på 1 800 inser du att världen inte går under för det, utan att det är en rimlig höjning för miljöns skull.
Tänk dig att samma politiker är överens om att ta flygskattpengarna och inve-stera dem i ny rak räls och för att omskola de konkursade flygbolagens flygvärdinnor och piloter till tågvärdar och lokförare.
Vad händer då? Jo, därefter kan du åka snabbtåg till några av kontinentens storstäder på samma tid som det tar att flyga inklusive flygbuss till avlägsna ­lågprisflygplatser och köande till paranoida säkerhetskontroller.
Därefter tar alla normalt funtade människor tåget när de ska till Europa.

Den stora tågsvindeln
Gare du Nord i Paris.

3 saknade tåglinjer

Stockholm–Paris
Idag måste du byta både i Köpenhamn och Hamburg, och försöker du boka på SJ:s sajt säger systemet “Paris? Menar du Partille?”. Förr gick direkttåg och biljetten köpte man strax före avgång över disk i en lucka på centralen.

Stockholm–Berlin
Idag har Veolia nattåg Malmö–Berlin. Gott så! Men jag minns direktvagnarna från Stockholm där den tyska konduktören redan på Stockholms Central började sälja starköl från ­kylskåpet i sin konduktörskupé. Och täckena var mjuka och lakanen vita, stärkta och väldoftande.

Stockholm–Rom
En gång i tiden fanns direkttåg Stockholm–Rom och Köpenhamn–Kroatiens riviera. Visst, här går tågets smärtgräns; inträder nödvändigheten av flyg. Men tänk dig känslan att korsa Alperna sittande i restaurangvagnen läppjande på ett glas Amarone!

Läs mer

Tågluff i våra hjärtan – på räls genom Europa.

Läs dessutom

Vagabonds resebarometer. Svenskarna flyger allt mer utomlands och åker allt mindre tåg. Och Spanien är favoritlandet.

Läs också

Läs ett provkapitel ur min bok New Delhi-Borås som handlar om en man som verkligen inte flög mellan Asien och Sverige, utan cyklade, liftade med lastbilar – och tog tåget. Här kan du beställa boken som pocket eller ebok.

Fler Vagabondartiklar

Res som en sköldpadda
Res Indien runt med tåg
Tåget blir tre gånger snabbare än flyget
9 indiska tågresor du måste göra innan du dör
6 trevliga tågresor
Sluta gnäll! Och ta miljöansvar!

Och en text om krisen för utrikes tågresande i Expressen:

Hynek Pallas minns resorna tur och retur till Prag och hur de lärde honom att skriva.


Text: Per J Andersson • 2012-07-04
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top