Krönika: "Iranska klädkoder – inget att leka med"

Under slöjan – Karin balanserar klädkoder i Iran.

Krönika: "Iranska klädkoder – inget att leka med"
Till vänster: Karin Wallén, krönikör. Just nu: Blickar lite norrut från Iran. Georgien lockar. Till höger: Shahmoskén i Esfahan. Världsarv som anses vara en av världens vackraste moskéer. Foto: Istock.

Polisstationen i Esfahan. Det är trettio grader i skuggan och min kjol går ner till anklarna. Fötterna är instoppade i ett par fotriktiga sandaler, skjortan är lång, sjalen har jag ordnat lite mer strikt än vanligt, tack vare killen i fotostudion på andra sidan gatan. Han fixade passbilder till min visumförlängning och rättade mödosamt till huvudduken så att den skulle hålla för ett myndighetsbesök. När jag log sa han åt mig att sluta. Sedan bjöd han på choklad och ville inte ha ett öre betalt för de noggrant retuscherade bilderna med varenda rynka utslätad och den allvarliga munnen rak som ett streck. Jag är ju på besök i hans land. Han vill hjälpa till.

Det är så det är att resa i Iran. Människors välkomnande och hjälpsamma attityd gör allt enkelt. Och myndigheterna kan göra allt så svårt. Kvinnan i säkerhetskontrollen till polisstationen lyfter på min kjol och ser förfärad ut när hon inser det ofattbara – det finns naken hud där under kjoltyget!

Hon beordrar mig att gå och köpa byxor, annars kommer jag aldrig att få någon visumförlängning, och jag lyder såklart. Vad skulle jag annars göra?

Det är vid såna här tillfällen jag är tacksam över att som kvinna vara född i ett land där hud är mer som en förpackning som håller ihop kroppen än något syndigt som måste skylas. Där mitt hår är just hår, och inte ett hot mot patriarkatet. När jag kommer tillbaka till polisstationen, iförd tjocka strumpbyxor under min långa kjol, är jag välkommen in – men måste ändå bära ett heltäckande lakan, en "chador", över alla kläder.

Efter fem timmar har jag fortfarande inte fått något nytt visum. Männen i lokalen har mest vänt papper och hasat omkring i tunna skjortor med gradbeteckningar på axlarna, medan jag suttit inbäddad i lager på lager av tyger som fått svetten att bilda rännilar utmed kroppen. När jag blir tvungen att rätta till hela paketet råkar jag blotta en bit av håret för ett ögonblick och får en tillsägelse. Och på något vis är jag lite, lite tacksam för det också: att få uppleva en släng av det som vilar som en skugga över ett land som präglas av två sidor – den öppenhjärtigt mänskliga värmen från folket, och den paralyserande tvångströjan från en förtryckande regim.

Som utlänning slipper jag ändå lindrigt undan, särskilt så länge jag håller mig utanför polisstationer. På gatorna i Teheran, Esfahan och Shiraz kan jag glida omkring i skjortor som räcker bara en bit nedanför rumpan istället för ända ner till knäna, som sedlighetspolisen skulle önska. Det är okej att visa en glipa hud i trakten strax ovanför handleden, och den obligatoriska sjalen får glida bak på hjässan. Det är en balansgång jag måste gå inte bara för att åtlyda reglerna, utan även för kvinnornas skull. För deras skull vill jag inte vara hon som täcker sig mer än nödvändigt, när de samtidigt för en tyst kamp om att förflytta gränserna. För deras skull vill jag samtidigt inte riskera att utmana klädkoderna för mycket och skapa en backlash för det som nu kanske är i rullning, på vägen mot ett öppnare­ samhälle. Under slöjan bor drömmar om en friare framtid.

3 könsliga fakta om Iran 

Slöjan och lagen

På 1930-talet förbjöds slöjan i Iran, för att efter revolutionen 1979 bli lagstadgad. Den kvinna som inte bär slöja, eller har den på ett sätt som visar för mycket hår, kan bli både bötfälld och straffad med slag. Det är okej att visa lite hår framtill på hjässan. 

Dörrknackarna

I flera iranska städer syns dörrar som har två typer av dörrknackare. En är oval eller rund, som en ögla med hål i mitten. Den andra är avlång som en spak. Kvinnor ska knacka med den ena och män med den andra. Gissa vilken dörrknackare som tillhör vilket kön?

Kvinnor i parlamentet

Parlamentsvalet våren 2016 blev en stor framgång för reformisterna, som stödjer den reformvänlige presidenten Hassan Rouhani. Av de 290 platserna i parlamentet kneps 17 av kvinnor, vilket är den högsta
siffran sedan den islamiska revolutionen 1979.