Annons
Annons
Just nu: har köpt nya skor för att utforska hur den en gång delade staden Berlin lyckas med att bli hel igen.

Just nu: har köpt nya skor för att utforska hur den en gång delade staden Berlin lyckas med att bli hel igen.

Krönika

Därför älskar jag att asfaltsvandra

Vagabonds krönikör Per J Andersson skippar fjällen och utforskar storstadsdjungeln.

Text: Per J Andersson • 2016-08-17 Uppdaterad 2021-09-15

I tonåren var mina kompisar hängivna scouter och pratade om hur härligt det var att vandra i svenska fjällen. Jag blev inte frestad. Gå där och vifta mygg, släpa på en alldeles för tung ryggsäck och äta frystorkat pulver upplöst i bäckvatten.

Jag började istället drömma om ett runt kafébord, ett glas rödvin, en syndig Gauloise utan filter och djupa samtal om livet på ett torg i en europeisk storstad.

Men en dag skulle också jag invigas i skogsmullarnas växande skara. Fast jag tog en omväg. Som tjugoåring på rundresa i Asien blev det nepalesiska Himalaya som tog min vandringsoskuld. Där upptäckte jag att jag älskade att vandra. Kanske berodde det på att packningen var så lätt och Annapurna så vacker.

Men någon fysisk bedrift var det inte. Längs Nepals vandringsleder finns byar med härbärgen med sprakande kvällsbrasor. Förvisso enkla inrättningar, byggda med glest sittande träplankor, som om Skrot-Nisse hållit i bygget, men likväl betydde det att jag slapp släpa på tält och 20 kilo ryggsäck med förnödenheter. 

Min slutsats blev att vildmarken gör sig allra bäst när någon gått före och styrt upp den så att jag kan vandra med lätt packning. 

Men naturvandrandet gick i stå. Istället började jag vandra i storstäder.Då behöver jag inte ens ryggsäck. Allt ryms i byxfickorna. Men en karta kan vara praktiskt att ha. Å andra sidan: att vandra på måfå utan att veta riktigt vart man är på väg funkar också. Risken att gå vilse är förvisso lika stor i outforskade megastäder som i vild­marken, men konsekvenserna är väsensskilda (risken att törsta och svälta ihjäl är obefintlig, ingen helikopter behöver sändas ut för att söka efter dig).

Mina allra bästa långvandringar har jag gjort i Mumbai. Favoriten är vandringen genom de oändliga basarerna mellan Byculla och Victoria Terminus (13 km, 2,5 timmar). Ett stadslandskap med såväl många vattenhål och vindskydd (hål-i-väggen-serveringarna ligger tätt) som ett rikt djurliv (mestadels byrackor och kor) och ett mångkulturellt folkliv (miljoner människor som tillber olika gudar, pratar olika språk och har olika matvanor). Medan fötterna tar mig framåt går hjärnan på högvarv för att försöka tolka och förstå. 

Jag är hänförd. Tänk att få snurra som en dansande dervish genom en kväll het som chili i strömmen av cykelrikshor, män med virkade kalotter och kvinnor i pösiga salwar kamiz och skotrar vars tutor hackar stympat, liksom kvävt “fnirp, fnirp, fnirp”.

Att få driva förbryllad, oförmögen att förstå alla tecken och gester och mönster, genom ett hav av nyfikna blickar och förvånade ansiktsuttryck medan tempel­klockorna plingar, minareterna mässar och basaren skälver av liv.

Att få känna sig trygg i megastadens flod av andedrÙ?kter, matdofter och barfota­tramp.

Att mitt i tolvmiljonerstaden få trampa i sviktande mjuk halm, höra bräkande får och känna doften av ull och urin. 

Att efter dagens vandring få äta tandoorigrillspett och dricka saffranslassi under stjärnorna på en takrestaurang i hamnkvarteren ackompanjerad av stadens­ brus och polisbilssirenernas sång.

Då längtar jag som allra minst efter att stå lutad mot en grå sten i de svenska fjällen och sleva i mig frystorkad mat ur en kåsa.

3 x stadsvandringar

Därför älskar jag att asfaltsvandra
Istället för vindskydd och värmestuga. Foto: Footolia.

Paris
Min favoritled börjar med en espresso på Café de Flore. Sedan går jag med raska steg genom den lummiga Luxem-bourgträdgården, pustar ut med ett glas Côtes-du-Rhône i Montparnasse innan det är dags för slutetappen ner mot de exotiska kinesiska kvarteren i 13:e arrondissementet. 

Aten
Börja med skogsvandring på Filopapposkullen, ta ut kompassriktningen och gå norrut mot Polytekniska högskolan, där studenterna 1973 protesterade mot militärjuntan, ta en runda bland gudarna på Arkeologiska museet och traska tillbaka söderut, där du klämmer flera höjdmeter med en topptur upp på Akropolis. 

Rom
En rejäl långvandring (28 km, 5,5 timmar). Grunda med focaccia på Bar San Calisto i Trastevere och vandra längs Tibern till Ostia. Förfriska dig med lemonad på barer. Avsluta med aperitivobuffé på strandkafé vid Tyrrenska havet.

12 annorlunda guidade stadsturer

8 saker som överraskade mig när jag reste till Japan


Text: Per J Andersson • 2016-08-17
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top