10 klassiska kvinnliga vagabonder genom tiderna

Förr var det mest män som for runt och upptäckte världen, klättrade i berg och vandrade genom djungler. Men det betyder inte att det saknades kvinnliga resenärer. Vagabond har listat tio förbisedda, men inte bortglömda vagabonder.

10 klassiska kvinnliga vagabonder genom tiderna

1. Gudridur Thorbjarnardóttir, 900-talet

En isländsk amazon

Berättelsen om historiens kvinnliga vagabonder börjar kanske med Gudridur, dotter till Thorbjorn från Laugarbrekka på Island. Som så ofta annars när det gäller kvinnor som bryter mot samtidens normer förblev hon länge ogift, vilket gav henne större frihet.

I slutet av 900-talet seglade hon med Erik Röde till Grönland. Under över­farten dog hälften av passagerarna om­bord i pest, men amazonluffaren Gudridur klarade sig. Så småningom gifte hon sig, berättas det i Erik Rödes saga och Grön­länningasagan.

Hennes män dog dock, en efter en. Med sin tredje eller var det kanske fjärde man reste hon till Vinland, det vill säga dagens Kanada och Newfoundland. Där fick hon en son, som brukar räknas som första europén som föddes på den amerikanska kontinenten.

Sedan Gudridur ännu en gång blivit änka satte hon ny fart på vagabonde-
r­andet, konverterade till kristendom och reste till Rom.

Kanske hade hon egen häst, kanske liftade hon med andra ryttare, kanske vandrade hon. Det vet vi inte.

Vad hon gjorde när hon kom fram till soliga Italien vet vi inte heller. Några tror att hon träffade påven. Jag tror att hon promenerade i gränderna och drog in de annorlunda dofterna, satte sig på en gatuservering, beställde in en skål med dadlar och en träbägare saffranskryddat rödvin och njöt av känslan av att vara utomlands.

Visst blir man sugen på att veta mer om denna nordiska urresenär? Som tur är finns skotska författaren Margaret Elphinstones roman The sea road (2001) som handlar om Gudridurs oförvägna långresor.