Fram och tillbaka till Sydpolen – Johanna, 32, blir första svensken att klara bedriften på egen hand

Till vardags arbetar Johanna Davidsson som sjuksyrra men nu har hon tagit ledigt för att ägna sig åt sin stora passion – äventyrande. När Vagabond når henne över en satellittelefon befinner hon sig en dryg kilometer från den 85:e breddgraden. Ungefär 55 mil är avverkade, 55 kvarstår innan hon når baslägret på Sydpolen. 

Klockan är 06.00 lokal tid och hon har precis ätit frukost som idag består av varm choklad och müsli. Snart ska hon påbörja dagens strapats på skidor.

– Jag kommer att vara igång 10–11 timmar och hoppas hinna avverka cirka 2-3 mil idag. Jag har en liten blåsa på hälen och kroppen är lite seg, men annars känner jag mig stark, säger hon.

Resan började med flyg från Sverige till Santiago, därefter väntade ytterligare ett flyg till Punta Arenas i Chile – världens sydligaste stad. Sedan fortsatte färden till Antarktis i ett ryskt Iljusjin-plan. Där spenderade hon några dagar på ett tältbasläger med förberedelser innan ytterligare ett flyg tog henne till Hercules Inlet – en vik som traditionellt brukar användas som startplats för expeditioner till Sydpolen. Det var 24 dagar sedan.

Johanna uppskattar att det kommer ta ungefär lika långt innan hon når målet. Kanske blir det en nyårsafton på Sydpolen.

– När jag kommer fram planerar jag att vila i några dagar, byta underställ och kanske fira med att äta något gott.

Av förståeliga skäl är packmöjligheterna begränsade. Allt som hon bär med sig fraktar hon på en pulka som hon drar efter sig. Den mesta maten består av frystorkade portionsförpackningar som tillreds med varmt vatten, men även en flaska whiskey, en hel del choklad och chips har slunkit ner i matförrådet.

På Sydpolen finns en forskningsstation och folk. Men fram till dess är hon ensam med naturen och temperaturer som konstant ligger flera grader nedanför minusstrecket. Hur klarar man isoleringen? 

­– Oftast är jag målinriktad men ibland blir det så klart tungt. Man tänker på hur långt det är och hur segt det går. Då försöker jag bara tänka positivt, säger Johanna Davidsson.

Med på resan har hon förutom ljudböcker och musik även en ipod fylld med “massor av fina inspelningar” från nära och kära. Och små kuvert fyllda med handskrivna meddelanden och uppmuntrande ord.

– De försöker jag spara och hushålla med.

När hon väl kommit fram till Sydpolen blir hon den första svenska kvinnan som klarat bedriften att skida in ensam. När hon har tagit sig tillbaka igen, något hon planerar att göra med hjälp av en kite – ett sorts segel ­– blir hon den första svensken att ta sig fram och tillbaka.

– Att klara det skulle betyda jättemycket. Det är en stor dröm. Jag älskar att ha mål och har förberett mig för det här länge. Jag känner mig lyckligt lottad av att ha en sådan här möjlighet.

Vad är det första du längtar efter att göra när du kommer tillbaka igen?

– Förutom att få se familj och vänner igen så ska det bli såå härligt att ta en dusch, vilket jag förmodligen kommer att få göra redan när jag når tältlägret vid starten igen. Sen ska det bli härligt att få äta god mat igen. Mamma har redan börjat förbereda för en stor fest för när jag kommer tillbaka.

Vill du läsa mer om Johannas expiditio kan du kika in på hennes blogg – Solosister.se

---

Text: Johanna Jackson • 2016-12-09
Chile • Intervju