5 frågor till en nesofil

Du har skrivit åtta böcker om öar. Vad är det som fascinerar dig så med ön?

– Kringflutenheten är viktig, det vill säga att vara omgiven av vatten. Vi har ju alla vårt ursprung i urhavet och vi har alla legat och skvalpat i fostervatten. Det ger en trygghet som förstärks av avgränsningen och överblickbarheten, för en ö har ju alltid klara och tydliga gränser.

Den tropiska söderhavsön, palmkantad med vit sandstrand, har blivit symbolen för paradiset. Varför tror du att det är så?

– Därför att öar också fungerar som tillflyktsorter, platser att drömma sig bort till. Och Söderhavet är ju något särskilt   … Sedan kan jag tycka att just tropiska och karga små korallöar med palmer och sandstränder på ett sätt är dåliga symboler för paradiset, eftersom många av oss nog skulle svälta och törsta ihjäl ganska snabbt om vi blev lämnade på en sådan ö. 

I din senaste bok, Nära Nauru, berättar du om en ö i Söderhavet där exporten av fosfat ledde till snabb utveckling av välfärden och sedan en både ekonomisk och ekologisk kollaps. Vad var det som lockade dig att skriva om den ön?

– Nauru är ju en så klockren metafor, en bild av jorden, som också är ett slags ö. Vi som bor på ön jorden beter oss precis som öborna på Nauru gjorde: vi prioriterar kortsiktig vinst och materiell välfärd och gör slut på våra icke-förnybara resurser – och precis som på Nauru ser vi nu hur djur utrotas på ön jorden, hur miljön förstörs, hur ön inte längre räcker till och hur framtiden för våra efterkommande hotas. Vi behöver Nauru som ett varnande exempel på hur illa det kan gå.

Är ömänniskor generellt sett annorlunda än fastlandsboende? 

– Man ska vara vÙ?ldigt försiktig med att generalisera, men jag tror att öar kan göra något med människor. Det finns en närhet till naturen. Kvinnor har ofta en stark ställning på öar. I en av mina första böcker, Öar, gick jag så långt att jag lanserade den klassiska ö-människan Homo insularis med en rad goda egenskaper*. “Öbor är världens bästa människor”, hävdade ensamseglaren Joshua Slocum, och jag är benägen att hålla med honom.

Drömmer du om att själv bosätta dig på en ö?

– Nja, för tillfället är jag nog som öromantiker ganska nöjd med att besöka öar. Just nu är det nordliga norska öar som gäller, eftersom jag arbetar med en stor bok, Norges öar. För några veckor sedan var jag på en ö i Vesterålen norr om Lofoten, en liten brant ö med en enda fastboende och ett pensionat med fyra bäddar. Vilken sinnesfrid.

* Den som vill ha ett signerat gratisexemplar av pocketversionen av Öar kan meddela sin postadress till Anders Källgård på anders@insula.se – så kommer boken som ett brev på posten, så länge som hans lager räcker. Det har han lovat.  

5 boktips om öar

1. Robinson Crusoe

Daniel Defoes roman från 1709 handlar, som alla vet, om en man som efter ett skeppsbrott hamnar på en nästan öde ö. Romanen lär ha en verklig förebild i den skotska sjömannen Alexander Selkirk, som efter bråk med kaptenen bad att få bli ilandsatt på en öde ö utanför Chiles kust.

 

2. Nära Nauru

Den vackra söderhavsön Nauru kallades länge Pleasure Island. Sedan hårdexploaterades ön för utvinning av fosfat. Invånarna blev först rika som troll, sedan feta och välfärdssjuka. Sveriges mest kände öälskare, Anders Källgård reste dit med stopover på Svalbard och Salomonöarna.

3. Ön

Lotta Lundberg berättar om en svensk kvinna som hoppar av sin läkarutbildning för att resa till en paradisö på andra sidan jorden. Men hur paradisiskt är egentligen Söderhavet? frågar sig författaren, som inspirerats av en händelse för några år sedan då hälften av den manliga befolkningen på Pitcairn, den ö där myteristerna på Bounty bosatte sig, dömdes för sexuella övergrepp på minderåriga.

4. Atlas över avlägsna öar

Eftersom Judith Schalansky föddes på fel sida om Berlinmuren och inte fick resa blev hon en fåtöljresenär och skrev en bok med den geniala undertiteln Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Tristan da Cunha, Clipperton Atoll och Julön är några av de exotiska öar som avhandlas.

5. Flugornas herre

Praktverket i genren ön-som-moraliskt-experiment är William Goldings roman om en grupp engelska skolpojkar som efter en flygkrasch hamnar på en öde ö i Stilla havet. Först går det fint, men snart börjar bråken. Gruppen splittras, anarki bryter ut, mord begås. Kort sagt: underbar relief till njutningarna där du ligger i skuggan under en palm och läser.

5 film- och serietips om öar

1. The Beach

Den unge resenären Richard, spelad av Leonardo DiCaprio, flummar runt på Khao San Road i Bangkok. En dag hittar han en karta som leder till en paradisisk ö med en gudomlig strand, som i filmen gestaltas av Maya Beach på Koh Phi Phi. 

2. Eat Pray Love

Nyskilda Elizabeth Gilbert, spelad av Julia Roberts, ger sig ut på en resa runt jorden och hamnar till slut på Bali. En feelgood-film, baserad på boken med samma namn, som inte ställer jobbiga frågor om etik och moral, utan visar hur fint allt kan bli om man hamnar på en så vacker ö som Bali.

3. Lost

Tv-serien som är som en nutida utdragen vuxenversion av Flugornas herre. Överlevande från en flygolycka hamnar på mystisk tropisk ö. Spelades in på Hawaii och blev en tittarsuccé. Sex säsonger ömystik blev det innan serien lades ner 2010. 

4. Enkel resa till Korfu

Brittisk tv-serie baserad på Gerald Durrells böcker om när hans mamma bestämmer sig för att lämna en fattig och hopplös tillvaro i England för att flytta till ett förfallet hus på Korfu med sina fyra bångstyriga barn. Mycket feel-good, kulturkrockar och humor blir det i det grekiska vykorts-paradiset. Enkel resa till Korfu går på SVT nu i höst.  

5. Det stora blå

Jacque är en sammetsögd pojke som tycker att fridykning är det bästa som finns, eftersom han på något mysko existentiellt vis är kär i havet. Luc Besson spelade in den saltstänkta filmen på grekiska ön Amorgos, som efter premiären 1988 blev lika kultförklarad som filmen.

  Gilla Vagabond på Facebook för mer reseinspiration i ditt flöde. 

---

Text: Per J Andersson • 2016-12-13
Restips