Krönika: En gång resenär – alltid resenär

Karin bryter resefastan och funderar på att fira med en selfie.

Krönika: En gång resenär – alltid resenär
Karins 2017 ser ut att bli betydligt mer rikt på resor än året som gått. Nästa stopp: Burma. Äntligen.

Äntligen har vi synkat våra kalendrar. Äntligen är vi överens om datum, flyg och boende. En till synes helt vanlig weekendresa till London ligger framför oss och glöder som en räddande fyr i vintermörkret. Fast helt vanlig är den inte. Inte för mig. Jag har rest så lite i år att bara tanken på att plocka fram passet ur byrålådan ger mig ett varmt pirr i magen. Jag tar mentala jämfotasprång av tanken på att än en gång få höra det där stegrande ljudet av ett flygplan som varvar upp. Att få äta inplastad macka på väg över Nordsjön. Att få tvärnita för överraskande vänstertrafik på ett gathörn i Shoreditch eller Notting Hill. Åh, vänstertrafik! 

Det känns som att jag ska ut på världens­ största äventyr. I två och en halv dag.

Hade det varit förra året hade det inte varit en lika stor grej. Inte året innan heller, och absolut inte året innan dess. Men det finns år då resorna inte duggar fullt så tätt, och tillfällen i livet då det bara inte faller sig så passande att ständigt vara på väg någonstans – samtidigt som vänner och ytligt bekanta på sociala medier inte verkar göra annat än att pendla som studsbollar mellan olika världsdelar. Jag ägnar resefastan åt att glo på andra människors nöjda statusuppdateringar, vilket är ett passande ord i sig. För visst är det status det handlar om. Också. 

Enligt en undersökning som kom häromåret har "att resa" intagit en stadig toppnotering på listan över vad som ger högst status bland svenskar. Tidigare klassiska statusmarkörer som en dyr bil eller en fin titel har halkat ner till botten av statuslistan. Nu är det vad du gör på fritiden som räknas, och det ska alltså handla om upplevelser snarare än om prylar. Högst på listan hamnar att ha balans mellan jobb och fritid, och att ha upplevt mycket i livet. Att resa är lika mycket värt som ett högavlönat jobb, när det gäller hur andra människor bedömer din status. 

Flest resor vinner. Eller flest reseselfies vinner. För om ett träd faller i skogen och ingen hör eller ser det, har det då verkligen hänt?

Vagabonds årliga resebarometer visar att den genom­snittlige svensken reste utomlands 2,2 gånger förra året, vilket gör mig extremt vanlig detta för mig ovanliga år. Att statusen fått sig en knäpp bryr jag mig egentligen inte om. På insidan är jag nämligen lika mycket resenär i år som förra året och till och med året innan dess. En gång resenär, alltid resenär. Det är som att vara rökare och lägga av. Identiteten finns där fortfarande, du vet att du är typen. Du har haft de där åren som format dig, de där resorna som blivit en del av den du är. 

Men det skadar inte att fylla på någon gång ibland, och den här gången tar jag nog en selfie redan innan planet hunnit lyfta från Arlanda bara för att återställa balansen. 

London baby, here I come!

Gilla Vagabond på Facebook för fler sådana här artiklar i ditt flöde!