Annons
Annons

1409206.jpg

Grekland

Därför lever ännu den tryckta guideboken

Snart ska det bli billigare att surfa inom EU. Men än så länge måste vi betala dyra roamingavgifter i resten av världen. Först när vi kan koppla upp oss till billig peng på en bergstopp i Nepal eller i Amazonas djungler kommer de tryckta guideböckerna att försvinna och flytta in i mobilen. Per J Andersson älskar att med reslusten bubblande i blodet öppna en nyinköpt guidebok och känna doften av trycksvärta och hoppas därför innerligt att den dagen dröjer.

Text: Per J Andersson • 2017-05-03 Uppdaterad 2021-09-15
Därför lever ännu den tryckta guideboken

Säger man guidebok associerar nog de flesta till Lonely Planet, guideboksförlaget som skapades av de två ryggsäcksresenärerna Tony och Maureen Wheeler som 1973 reste land- och sjövägen från Europa via Asien till Australien.

Resultatet av resan blev guideboken Across Asia on the Cheap, en titel som satte tonen. Här handlade det om en ny generation unga hippieresenärer som reste långt och länge, hade begränsad reskassa och som skydde det tillrättalagda.

Istället var de ute efter genuinitet och äkthet, och de ville ha reseguider som var uppriktiga och uppkäftiga.

En reseguide! Det låter så modernt. Som något som skapats för att den stressade nutidsmänniskan. Men guidebokens historia börjar sannerligen inte med 1970-talets ryggsäcksluffarguider. Så länge det har funnits resenärer har det funnits guideböcker. Redan under första århundradet efter Kristus skrevs en Asienguide för äventyrslystna européer, en sorts antikens Lonely Planet.

I Periplus guide till Erythreiska havet – som guiden kallades – beskrivs godbitarna och fällorna längs Indiska oceanens kuster. Kom man över ett exemplar fick man en detaljerad guide till både Afrikas östkust och Indiens västkust. Och en vägbeskrivning för resande frÙ�n indiska halvön till Kina. Dessutom bjöd guiden på tips på vilka varor som man skulle köpa och sälja på varje ny plats, så med modern terminologi kan man säga att Periplus Asienvägvisare var en sorts affärsreseguide.

Det häftiga med den här nästan 2 000 år gamla guiden är att den helt och hållet verkar bygga på förstahandskällor. Skribenten, vars namn gått förlorat, ser ut att ha varit på de platser som han beskriver.

Därför lever ännu den tryckta guideboken
I Periplus guide till Erythreiska havet – som guiden kallades – beskrivs godbitarna och fällorna längs Indiska oceanens kuster.

När guideböcker så småningom började tryckas och spridas i större upplagor var det staden som stod i fokus. En vanlig genre var guider som vägledde den bortkomna landsbygdsbon på besök i den myllrande storstan, som Guide for cuntrey men in the famous Cittee of London som gavs ut 1593.

Men i takt med att brittiska adelspojkar började åka på bildningsresa i Europa började det åter skrivas guider till vidsträckta rundresor. 

Det finns många svindlande paralleller mellan 1700-talets överklassluffare på det som kallades Grand tour och dagens mer folkliga resenärskultur. Innan tågens tid gick resan med postdiligenser mellan de tyska hoven, Rom, Frankrikes riviera och Paris, en rutt inte så olik tågluffarnas, idag 200 år senare.

1700-talsresenärerna festade belevat med vitpudrade prinsessor och köpte sex av prostituerade på gatan. Och sedan drog de till Rom, 1700-talets populäraste europeiska turiststad, och där gick de på månskenspromenad bland antika ruiner, ett turistnöje lika inne då som nu.

De brittiska adelsmännen – alltid män, alltid blåblodiga – berättar Björn Cederberg om i sin bok Turistens blick. I den skriver han om hur överklasspojkarna reste runt i flera år för att kunna återvända hem förvandlade från “lättledda suputer till pudrade män av värld”. Då som nu fanns med andra ord idén om resan, i alla fall den lite mer ambitiösa långresan, som danande och bildande.

När jag läser om 1700-talsresenärerna slås jag av hur lite just turistens blick har förändrats. I Venedig förfasar sig Goethe i sin dagbok över gatuförsäljare som nasar souvenirer – och låter precis som nutida resenärer som gnäller över turistifieringen.

Till och med selfien var uppfunnen på 1700-talet. Goethe reser med en målare som förevigar honom framför sevärdheterna. I sin dagbok förklarar Goethe varför: “… så att jag kan visa dem därhemma vad jag upplevt”.

Därför lever ännu den tryckta guideboken
Goethe reste med en målare som förevigade honom framför de italienska sevärdheterna. I sin dagbok förklarade han varför: “… så att jag kan visa dem därhemma vad jag upplevt”.

Det är så mycket som är sig likt mellan då och nu. Turistresans magiska förmåga att frigöra oss från hembygdens normer kom inte med chartern till Mallorca och de vilda grisfesterna. Hör bara på det här 250 år gamla citatet: “Det italienska klimatet påverkar mig. All kalvinism är bortblåst. Blodet kokar”.

Ja, alla skötsamma nutida nordeuropéer som busigt beställt en karaff rödvin till lunchen på den sydeuropeiska trattorian kan väl känna igen den känslan.

Men gud nåde den guideboksskribent som inte reser, utan sitter kvar vid skrivbordet och plagierar andra skriftliga källor.

Frestelsen att fuska har förstås alltid varit stor. I skandalboken Do Travel Writers Go to Hell? från 2008 berättar Thomas Kohnstamm hur han med uppdrag från Lonely Planet struntade i att besöka alla platser han skulle skriva om – och så hävdade han att flera av hans kollegor gjorde likadant. Det tog hus i helvete. En hetsig debatt bröt ut på nätet, mordhot utdelades och Lonely Planet fick göra sig av med sin kontroversiella frilansskribent samtidigt som man snabbgranskade hans texter i jakt på plagiat.

Trovärdighet är med andra ord a och o i guideboksvärlden, såväl under antiken som i Lonely Planets tidevarv.

Den guideboksskribent som bryter kontraktet och upptäcks kanske inte hamnar i helvetet, men blir garanterat arbetslös.

Men låt oss backa bandet en bit … Varje stor förändring av infrastrukturen skapade en ny sorts guideböcker. När Europas järnväg byggdes ut i mitten av 1800-talet och konkurrerade ut hästskjutsarna började turismen för första gången i världshistorien bli folklig. Guideboksförlagen svarade med att ge ut guider som berättade om olika järnvägslinjer och vad det var man såg när man tittade ut genom tågfönstret, och så förstås vad man skulle göra i städerna som de vidunderliga tågen tog en till.

I boken Lustresandets geografier berättar stadsbyggnadshistorikern Bosse Bergman om hur guideböckerna förändrades mellan 1700- och 1900-talet – och om Thomas Cook som år 1841 arrangerade världens första charterresa för ett sällskap på 500 turister. Resan gick från Leicester till den närbelägna staden Loughborough, givetvis med den tidens modernaste och snabbaste masstransportsystem, ånglokståget.

Sedan dess har charterbolagen varit snabba med att anamma de teknologiskt sett mest avancerade och därmed tids- och kostnadseffektiva farkosterna. Först tågen och ångfartygen, sedan långfärdsbussarna och till sist flyget.

Den dagen det blir rymdresor till rimligt pris, och inte för två miljoner kronor per biljett, är jag övertygad om att charterbolagen och guideboksförlagen hakar på.

Därför lever ännu den tryckta guideboken
Än är de inte uträknade.

Är digital information i mobilen på väg att slå ut den tryckta resguiden? Ja, kanske. För trots att det internationella resandet globalt sett fortsätter att öka i rasande tempo – idag gör världens befolkning fler än en miljard utlandsresor om året för nöjes skull – så sjunker samtidigt guideböckernas upplagor.

Men än är de inte uträknade.

Förklaringen är att det helt enkelt är för dyrt att koppla upp sig när man är på resa i utlandet. Visst, hotellet har gratis uppkoppling, men vi vill ju kunna läsa tipsen och kolla kartorna även när vi traskar runt på stan, vandrar i bergen och sitter på tåget.

Snart ska det bli billigare att surfa inom EU. Och den dag då vi utan att bli ruinerade på dyra roamingavgifter kan koppla upp oss på en bergstopp i Nepal eller i Amazonas djungler, då försvinner kanske de tryckta guideböckerna för gott – och flyttar in i mobilen.

Jag som älskar att med reslusten bubblande i blodet öppna en nyinköpt guidebok och känna doften av trycksvärta, hoppas innerligt att den dagen dröjer.

Fotnot: 15 juni 2017 tas roamingavgiften bort i alla EU-länder. Det betyder att du från och med då inte behöver betala extra kostnader när du surfar eller skickar SMS oavsett var du befinner dig inom EU.

Läs mer av Per

Krönikören är aktuell med boken För den som reser är världen vackersom du kan skaffa här. Hans förra bok heter New Delhi-Borås, som också finns som ljudbok inläst av skådespelaren Björn Kjellman.


Text: Per J Andersson • 2017-05-03
GreklandIndienItalienKrönikaRom

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top