1456872.jpg
Extraavgifterna på flyget och den mördande konkurrensen
Visst är det lätt att bli upprörd över alla lömska extraavgifter när du bokar flyg på nätet. Som en evighetslång hinderbana med försåtliga vallgravar är de utplacerade på vägen mot sista klicket, bekräftelsen och betalningen. Men i grunden handlar allt om en 25 år gammal avreglering, extrem konkurrens och jakt på alternativa intäkter, skriver Vagabonds krönikör.
Mitt liv som resenär: Du har nog också varit om det. Du bokar en flygbiljett hos en lågprisarrangör. Du tänker att det här ska väl gå fort. Men du har inte förstått att mellan första och sista klicket har flygbolaget lagt ut en hinderbana på sin sajt där de vill att du ska fastna i vartenda ett av dem och klicka “Okej då, ja, jag accepterar”.
Vad är det för hinderbana? Jo, extratjänsterna som de vill att du ska boka och betala så att flygbolaget trots det löjligt låga priset för själva flygbiljetten kan tjäna lite stålar på dig. Det är förslag om att boka hyrbilar, transferbuss både här hemma och på destinationen, hotell förstås och – i Ryanairs fall – en extraavgift för att du garanterat ska få sitta bredvid din resvän. Betalar du inte kan du hamna på rad 4 och hon på rad 32. Varför chansa? Tänker du och klickar “ja”.
Dessutom kostar det förstås extra att checka in en väska. En del bolag har också en gå-ombord-först-avgift. Vad är poängen? tänker jag. Jag sitter hellre en extra kvart i fåtöljen i avgångshallen och går på sist. Jag kommer ju inte fortare fram för att jag får gå på först. Hur dum får man vara? Sedan förstår jag: eftersom det kostar så mycket att checka in en väska tar alla med sig ganska stora väskor in i den trånga kabinen, vilket resulterar i att det blir fullt i bagagehyllorna. Om du får gå ombord först kan du ju lugnt lägga din väska på hyllan och slipper knuffas med andra.
Extraavgiften för “reserverad sittplats”, som flera flygbolag formulerar det, är också lömsk. En sekund tänker jag: Herregud, klart jag vill ha, jag vill ju inte stå upp! Men sedan inser jag att alla får en reserverad sittplats, även de som tackar nej till tillägget. De som tackar ja, och betalar för det, kan däremot välja vilken (ännu inte bokad) stol de ska sitta i.
Dessutom måste du checka in online hos lågprisflygbolagen. Kommer du till flygplatsen o-incheckad måste du betala 300–500 kronor framme vid disken för personalens besvär att trycka på en eller två knappar.
Jag räknar flera lågprisbolags extraavgifter – alla utformade på sajterna som att “ja tack” är det naturliga valet och “nej tack” det onaturliga – och räknar till mellan sex och nio sådana tilläggsavgifter/hinder på hinderbanan mot den slutgiltiga betalningen och bekräftelsen.
Nätresebyråerna gör likadant. När jag bokar mina flygbiljetter där måste ta mig förbi mellan fem och tio hinder i form av förslag på extraavgifter. Skillnaden är att här handlar det framförallt om försäkringar. Avbeställningsskydd, reseförsäkring, bolagskonkursskydd, bagageförsäkring. Och dessutom “servicepaket”, en avgift som betyder att jag får möjlighet att ringa kundtjänst. Betalar jag inte kan jag inte ens det.
Hos en nätresebyrå summerade jag kostnaden för samtliga tillägg och landade på extrakostnader på 1.500 kronor. Det reseskydd jag då får skulle jag också kunna få från Europeiska, Gouda eller Trygg-Hansa, som är mitt hemförsäkringsbolag, men då inte för 1.500 kronor, utan för bara 150–300 kronor – eller ännu mindre om jag skaffar utökat reseskydd i hemförsÙ�kring och betalar en årsavgift för samtliga resor jag gör under året.
Ja, jag blir irriterad. Det är ryggmärgsreflexen. Men när jag tänker efter inser jag att det är så här det måste vara. Sedan EU avreglerade den europeiska flygmarknaden 1992 har priset för att flyga kors och tvärs i Europa mer än halverats. I många fall kostar det idag en tiondel jämfört med vad det för 25 år sedan kostade att flyga till London eller Paris.
På denna marknad är konkurrensen mördande och de gamla etablerade nätverksbolagen – som SAS, Air France-KLM och Lufthansa – har tvingats följa lågprisbolagens exempel och också ta betalt för incheckat bagage och mer än en kopp kaffe och en muffin ombord.
Flygbolagen gör allt för att jaga intäkter på en marknad där biljettpriserna är onaturligt låga, lägre än vad det rimligtvis kan kosta med bränsle, landningsavgifter, löner etc. Och betänk att personalen ombord också betalar ett pris. Deras löner har sjunkit och i många fall är de anställda av bemanningsföretag från låglöneländer och saknar de socialförsäkringar och den anställningstrygghet som svenskanställd personal skulle ha.
Som flygresenär tycker jag att det är bra om konsumentverken i Europas länder har koll på flygbolagens bokningssajter och slår ner på de alltför vilseledande knepen. Men helst skulle jag vilja att flygbolagen tvingades höja grundpriset och lät lite mer service ingå. För är det inte vansinne att ta betalt för incheckat bagage och därmed genera kaos i kabinen när alla ska knö in sina allt för voluminösa väskor i de allt för små bagagehyllorna?
En samhällsnyttig bonus skulle ju dessutom vara att högre flygpriser skulle få åtminstone en del resenärer att välja tåget – och därmed bidra till att dämpa koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen.
Lyssna!
Text: Per J Andersson • 2017-11-09
Krönika • Flyg