• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Krönika: "Turismens framtid är lokal"

    Vagabonds krönikör Per J Andersson vill se tusen blommor blomma.

    Krönika: "Turismens framtid är lokal"
    Foto: Oneinchpunch, stock.adobe.com

    Som resenär kan du vara en del av problemet. 

    När jag flög fram och tillbaka till Bali kändes det så, eftersom jag släppte ut mer växthusgaser än under ett helt livs pendeltågsresor till jobbet. Kände mig heller inte toppen när jag tillbringade en vecka på det där gigantiska turkiska allt inkluderat-hotellet som ägdes av ett multinationellt företag. Alla småbutiker och kaféer utanför hotellstängslet gapade tomma i en småföretags­ekonomisk öken, eftersom ingen var så dum att hon lämnade hotellet och tvingades ta fram plånboken.

    Transporter som föröder klimatet och turistkoncept som göder ett fåtal och utarmar ett flertal. Så kan turism se ut. 

    Men som resenär kan du också välja att vara en del av lösningen.

    Svenskarna flyger i snitt sju gånger mer än världsmedborgaren. Men det handlar inte så mycket om superlånga flygningar, eftersom de är så få. Snarare handlar det om alla flygningar kors och tvärs i vår egen världsdel som enligt Vagabonds Resebarometer (läs mer om den här) står för 90 procent av våra utlandsresor, resor som faktiskt är möjliga att göra utan flyg. Jag vet, det är inte enkelt. Men det går. 

    Per J Andersson, krönikör på Vagabond.

    Dags för förändring. Jag tänker på bilannonserna där det numera ofta står hur stora koldioxidutsläpp bilmodellen orsakar. Resebranschen borde följa efter. Om man i reseannonserna skriver ut hur stora utsläppen blir lovar jag en växande grupp som inte bara stirrar på prislappen och avståndet till stranden, utan också låter miljön styra valet av resa.

    Att bli en del av lösningen underlättas om du dessutom bor litet och familjärt. För små pensionat, B&B eller i homestay är med största sannolikhet lokalt ägda. De du möter på plats får då behålla en större del av det du pröjsar än om du väljer det där hotellet med 600 rum, 6 restauranger och 6 swimmingpooler som ägs av en multinationell hotellkedja.

    "Jag vet, det är inte enkelt. Men det går."

    Jag kommer att tänka på Carlo Cascione som jag mötte i italienska Apulien. Tillsammans med två polare driver han ett turistföretag som ordnar cykelutflykter för att få oss att upptäcka hans hembygd med olivlundar, osttillverkare, vinodlare och bykrogar.

    Hans turismidé är inte bara miljövänlig. Han blandar också lokalbefolkning och långväga besökare för att skapa nya vänskapsband. Dessutom propagerar han för lättsam vardagsmotion och lyfter fram lokalt producerad mat. Och jag lovar: pengarna de tjänar försvinner inte iväg till aktieägare i Milano eller Frankfurt. För såväl kvinnan i Galatina som gjort den där rinniga, ännu ljumma mozzarellan som Carlo Cascione äger själva sina verksamheter.

    Turismens framtid hänger på att sådana som Carlo utmanar jättarna. Därför tror jag på Airbnb, som började med luftmadrassuthyrning i vardagsrummet och numera förutom logi också förmedlar kulturevenemang, matlagningskurser och middagar med locals.

    Så sprids turistinkomsterna och hamnar i fickan på miljoner människor. Välbehövligt i en värld där marknadsekonomins inneboende logik annars är att ägandet koncentreras och vinsterna hamnar i allt färre fickor. Svårare än så behöver det inte vara att göra sig till en del av lösningen.

    Läs mer om resandets möjligheter

    I boken För den som reser är världen vacker skriver Per mer om sina visioner av turismens möjligheter.