Krönika: kommer svemester någonsin bli populärt… på riktigt?

– Ska du resa utomlands i sommar?

Jag ställer frågan slentrianmässigt och hinner skratta till innan svaret kommer. Inte för att svaret på något sätt skulle vara skrattretande, men för att jag både gläds och blir lite häpen över att jag, för en nanosekund, verkat ha glömt bort att vi lever mitt i en pandemi.

– Jag vet inte. Funderar på att vara hemma och jobba, säger min kompis som på Tinder beskriver sig själv som resetokig.

– Ska du inte ta semester åtminstone? undrar jag.

– Nej, kan jag inte resa iväg utanför Sverige är det ingen mening att slösa bort semesterdagar.

Jag börjar med ens rada upp Sveriges bästa semesterpärlor, men hon är inte den första som uttryckt sig på detta sätt. Även om svemester är det som gäller för de flesta av oss i sommar finns en fruktansvärt stark kraft i utlandsresan.

Jag drar mig till minnes en kommentar i sociala medier till en artikel om att semestra i Sverige: “Fy fan, det är bara att skjuta sig i huvudet och dö, nu när man blir tvungen att vara i Sverige hela tiden!”

Bara en gnutta överdrivet, tyckte jag!

Jag tillhör skaran som vet mer om Nya Zeeland, Japan och Italien än om Sverige. Däremot har jag faktiskt sett fram emot den här sommaren. Alternativen har radat upp sig; paddla kajak i skärgården, ha picknick på nya härliga ställen, cykla genom Stockholm, bada i sjöar, ta bilen längre bort och uppleva mer av Sverige och bara vila.

Men varför har jag inte turistat i Sverige tidigare? För det första prioriterade min familj att hälsa på släkten i Trollhättan när tillfälle gavs (en diasporas ständiga jakt på gemenskap), för det andra minns jag väldigt lite från de Sverigeresor vi de facto gjorde – och när jag själv fick välja resor i vuxen ålder ville jag så långt bort som möjligt.

Jag var trött på Sverige; jantelagen, samma gamla intryck och “landet-lagom”. Jag ville försvinna i mega­metropoler, upptäcka okända platser och träffa nya människor med andra perspektiv. Flera gånger har mina biljetter osat flykt – flykt från vardagen, kärlekstrubbel och tristess.

Men när jag tänker på den där kommentaren om att man hellre jobbar, eller “skjuter sig själv i huvudet och dör”, än spenderar tid i Sverige undrar jag om inte den här flykten och längtan bort har en mörk baksida – ett slags förakt för att stanna kvar.

Att semestra i Sverige har stämplats med en sorts dubbelhet. Det är den vackraste tiden på året och vi älskar varje solig dag till bristningsgränsen. Vi dyrkar de ljusa nätterna och för vänner utomlands skryter vi om allemansrättens möjligheter, midnattssol och midsommar, men att stanna hemma hela semestern och sommaren, eller – hela året? Nej, sånt håller bara husvagnspensionärer, fattiglappar och miljömuppar på med. En riktig semester kräver pass, valutaombyte och minst en gränsövergång. Annars är det ingen riktig semester!

Svemestern kommer kanske aldrig att bli lika populär som utlandssemestern. Vad händer när det inte längre är påtvingat av en pandemi eller en engångsföreteelse? Jag känner ju själv hur jag, trots min positiva inställning, längtar bort igen. Men jag tror mig känna en förändring i min resande natur – flyktkänslan är inte lika stark längre.

Idag är det istället upptäckarglädjen som driver mig, och med den känslan blir såväl det långväga som det närliggande intressant och uppskattat.

Semester i Sverige

Stort Sverige-fokus i detta nummer med bra tips för dig som planerar en svemester. Vi tipsar om våra svenska guldkorn och listar landets bästa restauranger.

---

Text: Helle Kikerpuu • 2020-07-14
Krönika