Annons
Annons
Världen blir både skarpare och mer nyanserad när du är närvarande. Foto. GettyImages

Världen blir både skarpare och mer nyanserad när du är närvarande. Foto. GettyImages

Krönika

“Den underbara världen” – en reseskribents perspektiv

Att resa för att skriva gör världen lite vackrare. Allt är här och nu. Närvaron total. "Åh, det är som vara kär", skriver Vagabonds krönikör som leder en ny onlinekurs i reseskrivande för den som vill lära sig att skriva om resor, världen, människor och dess historier.

Text: Per J Andersson • 2020-11-21 Uppdaterad 2022-02-23

Det häftiga med att resa i en främmande miljö och utsätta sig för nya intryck är att man automatiskt blir ett snäpp mer närvarande.

Det mänskliga psyket är utformat så: när vi befinner oss i vår vardagliga hemmiljö går sinnena på halvfart och vi registrerar knappast hur det luktar, vad husen har för färg och hur en typisk svensk stadsgata låter. Men när vi reser bort däremot, då tänker vi i 180 på vad det är vi ser, hör, doftar och känner.

Blicken blir öppnare samtidigt som de andra sinnena också skärps. Vi börjar registrera allt som inte är som hemma. Reser vi med en eller flera resvänner brukar vi kommentera vad vi ser för varandra.

I Indien: Kolla där borta på han med turban, vilken häftig orange färg? I Kraków: Känner du doften av stenkolrök? På en grekisk ö: Ah, det doftar grillad bläckfisk, dieselrök och salt hav! I den tropiska regnskogen: Det är som om den varma fuktiga luften kramar om kroppen. På kafé i Paris: espresson smakar annorlunda, undrar om det är kloret i kranvattnet som gör det?

När jag reser med ambitionen att skriva om mina upplevelser skriver jag ner dem i mitt anteckningsblock. Allt för att bevara intrycken till ett senare tillfälle, då jag ska slå mig ner och skriva ihop ett resereportage.

Jag ser och hör mer när jag reser med uttalat syfte att skriva om resan. Bäst är att resa ensam eller med en fotograf som jobbar med att ta bilder till samma reportage. Då är man helt och hållet på plats och tänker inte lika mycket som annars på vad man ska äta till middag på kvällen eller ältar oförrätter som inträffade igår. Allt blir här och nu. Närvaron är total. Åh, det är som vara kär. Världen blir både skarpare och mer nyanserad än annars.

Och med en sådan där öppen nyfiken blick som man får när man går omkring och suger in verkligheten blir man lättare kontaktbar för andra. De ser på en att man är där och ingen annanstans. Plötsligt börjar människor runtom prata med en. Och man blir då modigare när det gäller att själv börja prata med andra okända människor.

Varje gång jag kommer hem efter att ha rest för att skriva känner jag mig som pånyttfödd. Eller som om jag just genomgått ännu en blixtförälskelse. Att komma hem och slå ner på takten när gäller sinnesintrycken och närvaron blir därför lite deppigt. Världen som nyss skimrade i så många färger har liksom blivit gråare.

Men då sätter jag mig och läser anteckningarna från resan – och humöret stiger. När jag börjar formulera de första meningarna på resereportaget är närvaron tillbaka. Alltså närvaron på plats där ute i världen där jag nyss var för att ta in allt jag upplevde som om jag vore en tvättsvamp som sög upp vatten.

Snart ska också läsaren av det resereportage som jag ska skriva känna sig som förflyttad till den plats som jag besökte. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Jag vet att det inte finns några genvägar. Bara om jag varit närvarande under själva resan och antecknat flitigt kan jag också berätta om den på ett levande sätt för andra.

Drömjobbet – 8 knep för att tjäna pengar som reseskribent

Italiens hemliga övärld – luffa mellan Eoliska öarna

Ökenexpressen till kameler, slott och sanddyner


Text: Per J Andersson • 2020-11-21
Krönika

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top