Greklands bästa öar

1. Mykonos

Precis vid kanten till havet ligger en av de vackraste och vitaste städerna i hela Egeiska havet. Mykonos stad vet hur man ska charma sina besökare – och hur man ska ta betalt för det. Staden är inte bara en av de vackraste, utan också en av de chicaste och trendigaste platserna i Greklands övärld. Sedan 70-talet är ön känd som samlingsplats för europeiskt storstadsfolk mellan 20 och 30, som vet hur man förvandlar semestern till ett evigt pågående party.

Vissa stränder och klubbar är Medelhavets hetaste samlingsplatser för jetsets och hbtqi-personer, vilket gjort ön till ett glittrigt partyparadis med ett överflöd av chica klubbar och restauranger. Men Mykonos har en annan sida också. Tysta gränder, små fridfulla torg, välbevarade väderkvarnar, kajer där du äter din middag i solnedgångsljuset vid ett litet träbord en meter från det kluckande havet.

På många sätt är Mykonos arketypen för en kykladisk by med sina enhetligt utformade sockerbitshus. Staden har en atmosfär som trots allt tingel-tangel känns tidlös. Om man kisar lite ser man en annan värld framför sig; en by vid Medelhavet som inte förändrats mycket sedan turkarna styrde över Grekland i början av 1800-talet.

Själva Mykonos är litet med ett kakaobrunt torrt inre och märkliga stenformationer. Högsta punkt är berget Profeten Ilias som når 372 meter över havet. Ön har ett stort antal väldigt vackra sandstränder och erbjuder Kykladernas bästa vindsurfing. När det gäller kombinationen bra stränder och livligt nöjesliv är det få eller inga öar i Grekland som slår Mykonos.

2. Paros

Paros har blivit öluffarnas favorit-ö. Alla som öluffar i Kykladerna hamnar förr eller senare här. Parikias hamn är efter Pireus förmodligen den mest trafikerade hamnen i Grekland – båt efter båt lägger till, spyr upp sin last av kryllande ryggsäcksresenärer, brölar brutalt och ger sig av i ett moln av dieselrök.

Ön är inte bara en favorit bland ryggsäcksfolk, utan också bland charterturister. Chartern har en kärleksaffär med de små vitkalkade gränderna, de fina stränderna och den blommande bougainvillean, hibiskusen och fikonträden. De gamla fiskesamhällena har smält samman med turistnäringen på ett mycket smakfullt och angenämt sätt. Men det finns också de som tycker att Paros blivit för turistanpassat.

Paros är den fjärde största ön i Kykladerna. Jämfört med många andra av ögruppens öar är Paros generöst frodigt och grönt med cypresser, frukt- och olivlundar, örter och blommor. Dess inre är täckt av bördiga dalgångar som slutar abrupt vid platåberg och små ålderdomliga bergsbyar där husen är vita och trädgårdarna dignar av granatäpplen. Öns högsta topp, Stroumbolas som når ansenliga 725 meter över havet, ligger ofta gömd bakom vresiga moln.

Den bördiga myllan ger olivolja, ost och Paros Boutari – Paros kända vin. Öns överlägset största inkomstkälla är ändå turismen som blomstrat i flera decennier. Paros verkar på allvar ha fått en permanent plats på de skandinaviska charterturisternas kartor.

3. Antiparos

Antiparos är ett Paros i miniformat. Det är bara drygt tolv kilometer mellan Cape Vorino i norr och Cape Petalida i söder. Längst i norr ligger huvudbyn Antiparos på en bördig och flack landtunga där man odlar vindruvor, fikon och citrusfrukter. Längre söderut skjuter ön rygg och bildar gröna berg som kulminerar i det 300 meter höga Profeten Ilias.

Antiparos är rikt på mineraler. På 1870-talet började man bryta zink, kvicksilver, mangan och bly, men idag är gruvschakten övergivna. Turism och fiske är det som dominerar. Här finns fler turister än greker, men tempot är betydligt lugnare än på Paros. Brölande färjor har bytts ut mot fridfullt guppande fiskebåtar. Ön är liten, behändig och känns trots alla turister riktigt fridfull.

Byn har ett stort utbud av små kaféer där man kan njuta av en kall frappé i skuggan. Trafiken är dessutom minimal och flera av stränderna barnvänliga. Många åker hit från Paros på en dagsutflykt. Det tar endast 45 minuter med båt från Paros huvudby Parikia och tio minuter med bilfärjan från Pounta på Paros.

4. Naxos

Naxos är Kykladernas största ö och lockar framför allt med två saker: låga priser och Medelhavets bästa stränder. Besökarna är i första hand Atenbor, skandinaver och tyskar. Men här finns också en stor lokalbefolkning som själva syns ute på tavernor, kaféer och klubbar på kvällarna och på stränderna på söndagarna.

Naxos sandstränder är finkorniga, mjuka och långa. Vattnet är turkost och kristallklart. Snorklare kan uppleva en färggrann undervattensvärld med mycket fisk och, om man har tur, jättesköldpaddor.

De bästa stränderna ligger på västkusten med utsikt över grannön Paros. Här finns alla sorters stränder och bad. Blåsiga stränder för vindsurfare och vindskyddade stränder för småbarnsfamiljer. En grönskande undervattensvärld för snorklare och vågfritt vatten för simmare. Från klipporna kan man dyka ner i havet eller njuta av en picknick i solnedgången.

Naxos stad – Chora – har en hamnpromenad – Protopapadaki – som erbjuder upplevelser för tonåringar som vill mingla och spana, deras föräldrar som vill sitta på kafé, prata och spana och småbarn som vill springa omkring och leka. Landskapet på Naxos är varierat med höga berg och bördiga dalar där det finns gott om sötvatten och vandringsmöjligheter.

5. Iraklia

Iraklia är en karg pytteö strax söder om Naxos. Ett bra val om du är ute efter något genuint gammel-grekiskt, fina steniga promenadstigar och lugn och ro. Spökbyar, grottor, rovfågelsklippor och stenugnsbakat bröd är något av det som väntar den som lämnar havet och strövar upp mot det 420 meter höga berget Papas.

Folk som besöker Iraklia gör det framför allt av två anledningar: bada i det kristallklara havet eller vandra i bergen bland timjanbeströdda stigar med utsikt mot det stora blå. Precis som de andra småöarna söder om Naxos är Iraklia lugn och barnvänlig med minimal trafik.

De vibrerande heta timmarna mitt på dagen ackompanjeras emellanåt av cikadornas sång, annars är det så tyst, så tyst. Livsmedelsaffärer, bageri, två barer, en helikopterplatta och ett flertal tavernor finns på Iraklia. Det finns knappt några synliga spår av öns äldre historia, men folk verkar ha bott här under mycket lång tid. I Agios Ioannis-grottan har man hittat fynd som tyder på att det bodde människor här för 4 000-5 000 år sedan.

6. Schinoussa

Schinoussa är fritt från charterturism och befinner sig mitt i det blågröna universum som kallas för Småkykladerna. Ögruppen blir varken blåare eller lugnare än så här. Motorfartyget Express Skopelitis två timmars puttrande från det turisttäta Naxos tycks tillräckligt för att massorna ska hålla sig borta från ön.

Befolkningstalet är blygsamt, 100 människor bor i huvudbyn Chora och 20 i öns andra by, Mesaria. Bilar är en sällsynthet och stress ett okänt fenomen. Dagarna tillbringas i stillhet över en kopp kaffe eller tillsammans med en bok på någon av öns mjuka sandstränder; kvällarna vid ett bord på gatan med grillad bläckfisk, ouzo och aprikosfärgade solnedgångar. Precis som Koufonissi och Iraklia är Schinoussa något av barnfamiljernas favorit.

Den timjansdränkta ön är liten och behändig och korsas till fots på några timmar. Ändå bjuder ön på tillräckligt mycket upptäcktsfärder för att du ska vara sysselsatt i dagar. Naturen är soldränkt och måttligt kuperad med smuliga kalkstensklippor, låg macchia, blåtrastar och getter.

I sydväst ligger Mersini (inte att förväxla med Mesaria). Knappt en handfull vita hus, två tavernor och en rumsuthyrning. Det är allt. Minibussar och skåpbilar möter resenärerna för vidare färd mot Chora. Byn är klassiskt kykladisk med låg bebyggelse och smala gränder. Allt går i vitt och blått och tar fem minuter att passera. Ändå finns här både torg, kyrka, rumsuthyrare och tavernor.

7. Koufonissi

Koufonissi är barnens ö fast på grekiska, en idealisk reträttpunkt för bekymmerslösa barfotadagar. Närmaste grannar i ett häpnadsväckande blågrönt och kristallklart hav är den obebodda Kato Koufonissi och ödeön Keros som spektakulärt och våldsamt häver sig ur vattnet som en bågformad och bittermandelbrun brant.

Ano Koufonissi, som den bebodda ön heter, är däremot beskedligt lätthanterlig och timid; liten till ytan, nästan platt, mer eller mindre bilfri och med långgrunda sandstränder. På en förmiddag hinner du gå runt hela ön. Huvudbyn Chora är dessutom en sagobokshistoria med små, vita sockerbitshus, prunkande trädgårdar och tavernor som doftar grillad bläckfisk och tsatsiki.

Banker och diskotek lyser med sin frånvaro och har du inte varit här tidigare så slås du av den härliga tystnaden som infinner sig som ett vakuum mellan den blommande bougainvillean och grändernas grå gatustenar med sina vitmålade jätteblommor. Du som har varit här för några år sedan njuter fortfarande av lugnet, luften och tystnaden, men upptäcker snart också att det lilla fiskarsamhället mer och mer anpassat sig till den växande turismen.

Badmöjligheterna är obegränsade och spänner från klippor, avsnörpta laguner och grottor till den halvmåneformade sandstranden Pori i norr som är nakenbadarnas favorit. Tröttnar du på dessa tar du badbåten till Kato Koufonissi och letar upp en helt egen strand.

Det finns en nackdel med Småkykladerna, som samtidigt är dess stora fördel: det är tyst och lugnt och det händer inte särskilt mycket. Antingen tycker du att det är underbart – eller så får du lappsjuka efter tre dagar och längtar tillbaka till en större, mer fartfylld ö.

8. Amorgos

Amorgos har tillsammans med Småkykladerna patent på Medelhavets blåaste färg som både himlen och havet har fått rikliga mängder av. Har man doppat huvudet i vattnet vid den vackert safir- och smaragdfärgade Agia Anna-viken förstår man varför den franska filmregissören Luc Besson valde Amorgos som inspelningsplats för sin kult-dykfilm Det stora blå. Efter premiären av filmen i slutet på 80-talet har turisterna troget strömmat till ön, de flesta av dem från Frankrike, sugna på en bit filmhistoria och förstås ett svalkande dopp.

Trots turisttillströmningen är Amorgos fortfarande en relativt oförstörd ö och i det vackert karga och bergiga landskapet är det inte svårt att finna själslig ro. Barlivet är blygsamt och de flesta barerna stänger runt 24.00.

På Amorgos har man gjort många viktiga arkeologiska fynd, bland annat har man i närheten av Katapola funnit en av de största kykladiska figurinerna någonsin. Den finns numera att beskåda på Atens arkeologiska museum. Även vattnet kring Amorgos döljer många arkeologiska hemligheter.

Till ytan är Amorgos Kykladernas sjunde största ö och har ungefär 1 900 invånare. Färjorna stannar ofta (men inte alltid) både i Egiali och Katapola och det är en smaksak vilken hamnby man väljer att bo i. Bor man i Katapola har man relativt nära till det imponerande klostret Panaghia Chozoviotissa och den härliga badviken Agia Anna. Vill man ha närmare till badet bör man istället bo i Egiali som har en fin sandstrand mitt i byn och också nära till en dal med fin vandring och två vackra bergsbyar, Tholaria och Langada.

Den lokala specialiteten på Amorgos är likören psimeni, som är gjord bland annat på kanel och honung och som vagt påminner om glögg. God! Köp gärna med dig en flaska eller två hem.

9. Ios

Ios är skönheten och odjuret. På natten tar det otämjda vilddjuret Choras gränder i besittning och på dagen slumrar det uttröttade odjuret tungt och är ersatt av en lugn och harmonisk skönhet som smeks av den varma solen. På den sena eftermiddagen smälter de två personligheterna samman för att odjuret timmarna senare återigen ska slita sig loss och hylla Dionysos ideal om ohämmad njutning i barerna och i Choras vitkalkade gränder.

Trots att öns befolkning borde vara hjärtligt trött på alla besökare hälsar gamla gummor glatt kalimera som om man vore den första turisten på Ios. Ön är förbluffande tolerant och vardags-Ios tycks fungera ganska bra ihop med den unga skarans party-Ios.

Ios har bara omkring 1 800 fasta invånare, en minoritet mot de tusentals turister som hittar hit varje år. Turismen har dock minskat de senaste åren. Ios har alltid varit de ungas tummelplats – en mycket trend- och kostnadskänslig grupp. Thailand har i dag blivit vad Grekland var för ungdomar för tio år sedan. Men missförstå inte, Ios bjuder på allt party den inbitne vill ha.

Så om man tillhör det lite äldre gardet och inte vill tillbringa sin semester vid bardiskar, då bör man alltså undvika Ios? Svaret på den frågan är nej, absolut inte. Bakom den hetsiga festfasaden har ön faktiskt mycket mer att erbjuda, särskilt när det gäller bra bad. Ios har några av Kykladernas absolut bästa stränder med klart blågrönt vatten och mjuk, härlig sand.

I huvudbyn Chora börjar ofta inte partyt förrän vid tolv på kvällen/natten, vilket gör att icke-fest folket har byn i stort sett för sig själva fram tills dess. Ios är dock inget om man vill möta den grekiska kulturen. Många av de som jobbar med turister på Ios är själva utomstående. Och att antikens största författare, Homeros, som skrev Odysséen, skulle vara begravd på ön verkar mest vara en myt som hålls vid liv av Ios turistnäring.

10. Sikinos

Sikinos, nästan mitt i Kykladernas epicentrum, är något av en paradox. Bara 20 minuters båtresa från högljudda och festglada Ios reser sig ön som en egeisk utmark. Få hittar hit, de som gör det behåller hemligheten för sig själva. De 280 invånarna livnär sig på fiske, olivodling, jordbruk och biodling. Bara ett fåtal bofasta talar engelska. Maten smakar Grekland och är billigare än på grannöarna.

Två byar ligger med fyra kilometers mellanrum. Vid havet, hamnbyn Alopronia; uppe i bergen huvudorten Sikinos. Huvudorten består av två samhällen, och kallas därför ofta också för Kastro-Chora (eller bara Chora).

Stränderna och sevärdheterna är blygsamma. Ändå ger ön så mycket tillbaka. Livet är gemytligt. Öborna har ännu inte hunnit tröttna på utländska besökare. Turisternas vanor styr inte vardagen.

Ön är bergig. Toppen Troullos når 552 meter över havet. Hökörn, eleonorafalk och andra rovfåglar patrullerar dess sluttningar. Sikinos inre är vilt med trånga dalgångar, åsnor och blåsvarta oliver. På västsidan bildar terrassodlingar ett landskap som för tankarna till Bali och Sydostasien. Bankomat fanns till för några år sedan inte på ön, men nu hittar du en i Kastro-Chora.

11. Santorini

Många tror att Santorini är förebilden för Atlantis, den mytomspunna ön som sjönk rakt ner i havet och försvann. Det finns mycket som talar för det, men oavsett om det är sant eller falskt är Santorini en märklig plats.

Om man kommer med båt till Santorini omsluts man av ön. De väldiga konturerna av den månskäreformade huvudön och den mindre grannön, Thirasia, reser sig som en hög vägg. I mitten av lagunen finns ett par svarta öar av förstenad lava som påminner om att Santorini var och är en vulkan.

Den enda exportvaran är lavasand, som används inom cementindustrin. De senaste årtiondena har turisttillströmningen fullkomligt exploderat, och numera är turism Santorinibornas huvudsakliga näring.

Santorini är topografiskt lik en rundfil. Tvärbrant i väster mot kratern och lätt sluttande i öster. Ön är smal, bara ett par mil lång och med bördig vulkanjord. Uppe på den ibland blott kilometerbreda högplatån finns tillräckligt mycket platt mark för två städer, en handfull byar och ett förbluffande produktivt jordbruk. Pistagenötter, vindruvor, tomater och vete är några av de grödor som växer här.

Öns högsta topp är berget Profitis Ilias som förenar sig med himlen på 565 meters höjd. Huvudön, det egentliga Santorini, är en rätt liten och behändig ö för turister. Man kan ta sig vart som helst och tillbaka på samma dag. Kartan kan dock luras ibland – avstånden verkar ofta kortare än vad de är i verkligheten, eftersom vägarna går i kringelikrokar. Ön är ett perfekt resmål för dig som tycker om andra saker än att svettas på en sandstrand. Här finns kokande källor, raserade ruiner och vidunderliga vyer.

Santorini är en av Medelhavets vackraste platser. Ön ligger som ett slags Grand Canyon vid havet. Naturen och slumpen har lekt fram ett hisnande sagolandskap i kaffesvart och vitt som saknar motstycke. Något sådant borde egentligen inte finnas. Öns turistnäring har snabbt insett möjligheterna. Du är inte ensam här. Santorini är ett av Greklands största turistmål och en given hamn för Medelhavets kryssningsfartyg.

Fira och Oia är stundtals belägrade av turisthorder. Santorini är jämte Mykonos Kykladernas dyraste ö. Vill du resa och bo billigt är det gyros i pitabröd och rum i pensionat i Perissa Beach eller en sovsalssäng på något av vandrarhemmen som gäller. För all del kan du hitta ett skapligt billigt hotell en bit från klippkanten i Fira också, om du förhandlar bra med rumsraggarna när du anländer.

Trevligast är förstås att unna sig det där lilla extra när man är här – ett boende med utsikt mot kratern och det glittrande Medelhavet, en fin middag i solnedgången, frukost på färsk frukt. Santorini är en romantisk plats och bör avnjutas som en sådan.

12. Folegandros

Den här texten som du nu läser kan inte bli mycket mer än partisk. Folegandros är nämligen en av de där öarna som dröjer sig kvar i sinnet på ett nästan oförskämt positivt sätt. Här finns åsneskit, hopplöst torrt gräs och mängder med livlös, grå sten. Man borde inte kunna locka någon med en sådan miljö, men på Folegandros är det annorlunda. För det är du som söker stillhet och gillar ljudet (och lukten) av skriande åsnor under en gnistrande natthimmel som åker hit. Och som väljer att återkomma sommar efter sommar.

Så finns den oerhört vackra huvudbyn Chora – med sina vitkalkade, bilfria gränder och små torg – några smyckebutiker och ett gäng chica barer. Missa inte den lokala och mycket goda specialiteten rakomelo (varm raki med honung, som vagt påminner om glögg) och fortsätt gärna kvällen med att lära dig Zorbas traditionella dans, sirtaki.

Om du inte håller igång hela natten orkar du upp till en härlig båtrundtur dagen efter, där du får uppleva Folegandros höga, gråvita klippor i skarp kontrast mot ett, på sina ställen, häpnadsväckande kristallklart vatten.

13. Milos

Milos är ön som skapades när Gud var på lekhumör. Mjölkvita klippor i knepiga formationer står i skarp kontrast mot ett varmt smaragdgrönt hav. Vissa delar av ön kunde lika gärna vara någon månplanet i Stjärnornas krig.

Men man är alltså på Milos – Den färggranna ön – en rik vulkanö med stora mineralfyndigheter av alun, pimpsten, svavel, baryt och cementit, vilka ger klipporna vackra nyanser i rött, gult och beige. På ön syns dagbrott lite varstans och en stor del av öns 5 000 invånare är sysselsatta inom gruvindustrin och har relativt höga löner. Fler och fler involverar sig förstås i turistnäringen, där besökarn aoftast är italienare och greker.

Milos är mest känd för den vackra Venus från Milo-statyn som föreställer Afrodite och som hittades här 1820. Idag står originalet till beskådan i Louvren i Paris.

Gruvnäringen gör att Milos inte är beroende av turismen som inkomstkälla, vilket har gjort att ön har profilerat sig som en lite exklusivare turistort, dock inte i klass med öar som Santorini och Mykonos. Det är följaktligen lite dyrare att bo på Milos än på många av de andra öarna i Kykladerna. I gengäld har rummen generellt en högre standard.

14. Sifnos

Sifnos är inte någon utstuderad öluffarö, det är inte heller något charterparadis. Det är inte ens något mittemellan. Kanske är det de lummiga olivodlingarna, de utsökta vandringslederna, de mysiga byarna eller bergsluttningarna med sina imponerande stenterrasser som lockar Sifnosfantasterna att återkomma säsong efter säsong.

Eller så är det de många vitkalkade kyrkorna, vackert utslängda lite här och var i naturen på ön. Det är nog, som med så många andra lyckade recept, blandningen som gör det. Har man varit här är det i alla fall lätt att förstå de som väljer att återkomma.

Hit åker folk som vill njuta av naturen, den lantliga charmen och det fina vattnet. Det är inte direkt någon hålligångö, även om det finns en del klubbar och barer, framför allt i huvudbyn Apollonia. Sifnos bergiga ö sägs ha 365 kyrkor och kapell, en för varje dag på året, vilket medför att du ständigt har en kyrka att vila ögonen på.

Smyckesbutiker och små boutiquer med keramik säljer det som Sifnos är känt för: silverhantverk och keramik, som görs av den lokala leran som är idealisk för ändamålet. Keramiken är känd över hela Grekland, liksom olivoljan. Sifnos har också några speciella maträtter som skiljer sig från det vanliga grekiska köket. Rithveda påminner en del om vår ärtsoppa, men serveras här som söndagsmåltid och finns också att prova som förrätt på många restauranger. Revithokeftedes är en vegetarisk, falafelliknande rätt.

Till efterrätt kan du prova en stor sked vanilj i ett glas vatten. Sägs vara bra för matsmältningen. Prova också manouri, ost dränkt i retsinavin. För gottegrisen är det inhemska mandelbakelser smaksatta med apelsinblommor som gäller. De finns i hela fyra varianter; vita, svarta, gjorda i ugn och med extra socker. De som är gjorda i ugn smakar som vanliga mandelbakelser, förutom citrondiskmedelbismaken förstås.

15. Serifos

Det första man slås av när man närmar sig Serifos med båt är huvudstaden Chora som hänger på klippkanten ovanför hamnen. Många menar att detta är den vackraste orten i hela Kykladerna. Och det är svårt att säga emot. Trots alla bilder och vykortsmotiv från Grekland har det vackra Chora länge varit i det närmaste okänt för oss skandinaver.

Mycket har hänt på Serifos på bara ett par år. Den en gång grusade strandpromenaden har bitvis försetts med knagglig asfalt, de få barerna har fått sällskap av ett par små diskotek och öns enda bensinstation och postkontor har fått tillökning. Men det verkar ändå som om moppeknattret är tystare här än på andra ställen, rosmarindoften starkare och stränderna mer öde. Och änderna vaggar fortfarande fram mellan uteserveringarnas blåmålade stolar och bord. Bara en sådan sak gör att hjärtat slår ett extra slag för ön.

På många ställen på Serifos är getternas klockor det enda som stör vindens sus och det är därför du åker hit – och för de 72 otroligt vackra stränderna och det kristallklara vattnet såklart. Den kala landsbygden genomkorsas av bra vandringsleder och du hittar lätt en ensam klippa eller strand att tillbringa en dag på. Det kan vara svårt att tro att Serifos ligger endast två timmar med flygbåt från det hektiska Aten.

---

Text: Per J Andersson • 2010-04-07
Grekland • Restips • Milos • Mykonos • Naxos • Santorini