Tågluffande är inte bara nåt för ungdomar. Foto: Interrail Europe
Tågluffare gör comeback som vuxna
Kan man fortfarande tågluffa? Och är det verkligen något för vuxna människor med krav på stil och komfort? Om detta pratar Vagabonds redaktör i talkshowen P4 Extra.
När tågluffarkortet introducerades 1972, för att fira Internationella järnvägsunionens 50-årsjubileum, var det tänkt som engångsföreteelse. Men populariteten var enorm och jippot permanentades. Från början fick man inte vara äldre än 20, men 1976 höjdes åldersgränsen till 23 och 1979 till 26 år. Ett decennium senare – 1988 – blev kortet möjligt att köpa för alla åldrar, om än till olika pris.
De flesta har något slags relation till tågluffen. Antingen gjorde du det själv i ungdomen och funderar nu på att testa igen – kanske nu med barnen. Eller så var det dina föräldrar som gjorde det – och om och om igen brukar berätta om lunchen med baguette och rödvin i en park i Paris och korridorgolvet där de sov med ryggsäcken som huvudkudde medan tåget dunkade mot nya äventyr. Och medge, hur lite du än önskar att resa i dina föräldrars fotspår, så låter det där ändå ganska kul.
Tisdagen 12 maj pratade Vagabonds redaktör Per J Andersson med Lasse Bengtsson i Sveriges Radio P4 Extra om hur dagens 40–50–60-åringar återupptäcker ungdomens tågluffande – kanske med barnen, kanske på egen hand. Men en sak är säker: idag är komforten betydligt högre och ingen vuxen tågluffare sover i tågets mittgång med ryggsäcken som huvudkudde.
Lyssna – scrolla fram till inslaget om interrail som börjar 1 tim 37 min och 30 sek (1:37:30) in i talkshowen:
Läs också
- Nyhet: Gratis tågluff för barnen från och med 2015
- Reportage: På spåret genom Europa
- Krönika: Den stor tågsvindeln
Text: Redaktionen • 2015-05-13
Nyhet