Resvanor styrs mer av fördomar än av terrorattentat

Torsdagen 11 mars i Madrid var ännu hemskare. Då dödades 191 människor och skadades 1 800 i bombattacker utförda av en al-Qaida-inspirerad terroristcell.

Efter sådana gruvliga händelser borde turisterna avfärda London och Madrid för lång tid framöver. Klassa dem som osäkra resmål och välja andra destinationer. Men nej. Istället ökade turismen till London och Madrid.

Samma visa i Thailand. 2006 störtades premiärminister Thaksin Shinawatra i en militärkupp. Omvärldens reaktion: turismen ökade med 20 procent.

Fyra år senare demonstrerade rödskjortorna i Bangkok och minst 91 människor dödas. Omvärldens reaktion: turismen fortsatte att öka.

Ytterligare fyra år senare fråntogs den nya premiärministern Yingluck Shinawatra makten, varpå militären gjorde ännu en statskupp. Sedan dess är Thailand militärdiktatur. Omvärldens reaktion: business as usual i den thailändska turistbranschen.

När det gäller vissa resmål verkar inte terror eller politisk oro påverka våra resvanor. Obekymrat fortsätter vi att resa, nästan som om ingenting hänt.

När det gäller andra resmål är det precis tvärtom. Efter arabiska våren halverades antal svenska turister i Egypten. De som valde bort Egypten valde istället trygga Spanien (Madrid var glömt). Efter terrordåden på badorten Sousse i Tunisien i juni 2015 krympte de utländska turistströmmarna till små rännilar och kommer förmodligen inte att återhämta sig i år. Rädslan för Egypten och Tunisien sitter i. Hårt.

Jag har märkt samma sak i Indien. Efter en uppmärksammad gruppvåldtäkt och dödsmisshandel av en indisk flicka i New Delhi 2012 fick Indien rykte om sig som osäkert för utländska kvinnliga turister, trots att extremt många fler kvinnliga turister råkar ut för sexualbrott i London och New York än i New Delhi och Bombay.

Och när ebola drabbade Västafrika vågade vi inte åka till Sydafrika, vilket ligger längre bort från smitthärdarna än Sydeuropa. Då var det en hel kontinents dåliga rykte som spökade.

Turister är helt enkelt faktaresistenta. Vad som verkligen skett spelar ingen roll. Vi vet väl hur det är där! säger vi till varandra. Det handlar helt enkelt inte bara om vad som verkligen har skett, utan också om våra förutfattade meningar om landet eller platsen.

Västerländska resmål – och Thailand – litar vi på. Det kan smälla rejält utan att vi känner rädsla.

När terrorn drabbar London, Paris, Madrid eller Bangkok tvekar vi en kort, kort stund, men sedan glömmer vi snabbt och bokar ännu en resa.

Elfte september-attacken mot New York var så hemsk och omfattande att rädslan satt i lite längre, men inte längre än att antalet turister som besökte New York redan året därpå (2002) fortsatte att öka. Aldrig tidigare i historien har så många turister besökt New York som under de 15 år som gått sedan attackerna mot tvillingtornen. Med den ökningstakt som pågår besöks New York om ett några år av dubbelt så många turister som före terrorattacken.

Egypten, Tunisien och många andra muslimska länder har västerländska turister en förutfattad bild av som farliga och lite suspekta. En smäll räcker – och vi flyr genast fältet, medan vi upprepar för varandra: “Jaha, det var väl det vi visste, lugnet var inte att lita på”.

Turkiet har en mellanposition. Förvisso övervägande muslimskt, men ändå med ett stabilt rykte som ett land där modernitet har ett starkt fotfäste. På 1990-talet utförde PKK-gerillan flera bombdåd mot turisthotell och kidnappningar av turister, vilket ledde till ett litet, litet hack på den uppåtgående turistkurvan. Sedan dess har turismen ökat snabbt och resebranschen i Europa har investerat miljarder i framförallt destinationerna längs medelhavskusten. De senaste 20 åren har antalet utländska turister i Turkiet ökat med 600 procent.

Jag tror att terrordåden i Istanbul under vintern och våren är glömda till sommaren. Såväl inhemska turistföretag som utländska charterbolag har investerat stort i Turkiet. Stora stålar står på spel. Det kan få panga och booma en hel del innan turistindustrin ger upp. Den kommer att tjata oss dit, även om det smäller då och då.

Men det finns förstås en smärtgräns. Fortsätter det att brisera bomber i Istanbul och om attentaten även drabbar charterorterna på medelhavskusten finns förstås en risk för att minskningen av turismen i Turkiet inte bara blir ännu ett obetydligt hack på den uppåtgående kurvan, utan mer permanent. Men troligtvis drabbas inte landet lika hårt som Egypten och Tunisien. Vårt grundförtroende för Turkiet som turistland är större än för de två nordafrikanska länderna.  

Våra resvanor styrs trots allt av var resebranschen investerat sina pengar och av vår djupt inrotade föreställning – våra förutfattade meningar – om vad som är en trygg plats här i världen.

Gilla Vagabond på Facebook för fler sådana här artiklar i ditt flöde.