Dansk snapstur

Skottland har sina whiskyprovningar, Tyskland sina ölturer. Danmark har snapseruten.

Dansk snapstur
DANSKA GRÖNA HAGAR breder ut sig, vägarna böjer sig i naturens jättefamn, solen bugar sig för kvällen. Den brinner, bränner och bländar. Det går knappt att köra. Fina vägar, fin bil. Hyrbil från Århus. I knät ligger kartan med utstakad väg för att prova snaps, lära sig krydda snaps, lära sig vilken snaps som passar när, äta god mat och bo på danska värdshus. Snapseruten går runt Limfjorden på norra Jylland.
Vägarna blir mindre och mindre, in i små byar, krokigare vägar, mindre byar. En man joggar på vägen, han vinkar hej, två hästar betar i frostnupet gräs. Vackert som en saga och där, där vid floden som ångar, ligger första stoppet – Svostrups Kro – en korsvirkesgård som tagen ur filmen Babettes gästabud.
Dörren är stor och tung och knarrar högt då vi öppnar den. Har vi kommit fel? Ett museum? Överallt flaskor, tomma och halvfulla, helfulla, från grappa till konjak, dammiga och skinande blanka. Böcker och tidningar från förra seklet, reklamskyltar från pilsnerfabrikanter, aforismer och oljemålningar och stearinljus i varje vrå. I receptionen kan man köpa fin choklad och kaffebönor.
Hela bottenvåningen är matsal, på våningen ovanpå ligger små rum på rad med himmelssängar. Här ska vi bo en natt. På väggen vid matsalen hänger en skylt: "Man skall være god mot sig selv, så længe man har sig."
Det skulle kunna vara Snapserutens devis. Att ta hand om sig så länge man har sig. Att unna sig god mat och dryck, omringad av det mjuka jylländska landskapet. Snapseruten är en fri rutt, ett antal värdshus, hotell, krogar, museer och kryddträdgårdar finns att välja bland.
Husets snaps på Svostrups är gjord på paradisäpplen, den är mild och har en svag smak kanel och nöt. Intas före maten för att ge plats åt den åttarättersmiddag vi pekat ut. Kostar den bara 328 danska kronor känns det snålt att säga nej. Första rätten är carpaccio med en tunn honungsrippel, pinjenötter, persilja och riven parmesan. Varje pinjenöt är en sensation, glöm dem du köpt på Konsum, parmesanosten får oss att skratta. En flaska La Foret öppnas (bourgogne, Pinot Noir, 2001) och det sprider sig en lycka i rummet. De feta ekplankorna i golvet och bordeauxröda dukarna, de romantiska blomsterarrangemangen på varje bord. Stolar som för prinsar och prinsessor. Mitt ute i den danska landsbygden.
Rätt nummer två är vildandsconsommé med rosmarin och champinjoner. Mjuk som en viskning. Fjärde rätten är öppen ravioli med hackad gräslök, hummerstjärtar och pilgrimsmusslor på en spegel av tomatpesto.
Här infinner sig en viss mättnad.
Inte bara viss.
ENLIGT SNAPSKÄNNARE är detta läget för en valnötssnaps. Den påskyndar matsmältningen, gör plats för lite mer. Men våra magar säger nej, i stället reser vi oss från bordet och blinkar åt serveringspersonalen att vi strax är tillbaka, öppnar den knarrande dörren och stiger ut i en kväll där stjärnorna inte sparat på sin lyskraft. Tusen, miljoner glittrande planeter tittar ner på två mätta pigor som går omkring på den kullerstensbelagda gårdsplanen och andas sval luft och bereder sig på en andra halvlek av dansk hygge.
–Det finns en snaps för varje tillfälle, säger Birthe Ladefoged på Blomsterverkstan Over Viskum dagen därpå, och berättar om alla de kryddor som enligt naturmedicinens lagar påverkar oss såväl kroppsligt som mentalt.
Humle för godare sömn, johannesört är lugnande, muskot för ökad sexuell lust och kummin för att vara trogen. Inte för inte hade munkar gedigna kryddträdgårdar i sina kloster. Örterna var både förebyggande och läkande, men inte goda var för sig. Blandades de med stark sprit däremot, hände något. Spriten, eller brännvin som det helst ska kallas, kommer ursprungligen från Egypten sägs det, redan på 800-talet började destillationsexperimenten ta fart och tog sig med morerna till Spanien och alkoholens dofter spred sig över Europa, då i form av parfym. Men spanjorerna lärde sig också att alkohol hade en viss uppiggande verkan vid inmundigande och på så sätt lär brännvinet ha bidragit till "läkemedelskonsten". På 1500-talet kom första alkoholpåbudet i Danmark. Kung Christian iv förbjöd Danmarks landsting att dricka före middagen. Ett tidigt intag kunde utlösa "tumult, skrik, klammeri och bråk". Han förbjöd möten (middagar) att börja före 7 på sommaren och 8 på vintern.
Birthe tar fram kurviga flaskor och berättar om sina egna kryddblandningar. De kryddor och bär som passar bra till kryddning växer vilt och vackert kring Limfjorden, men Birthe har en egen kryddträdgård och lär gärna ut hur man skapar en därhemma. Hon är en riktig blomstermamma, kan allt om det som växer och gör blomsteruppsättningar till danska drottningen.
Små encentilitersglas ställs på borden. Vi smakar rosmarin, slånbär och ingefära.
–Så ska snapsen drickas, säger Birthe, man ska smutta, som en god likör.
Chauffören nöjer sig med en droppe på tungan. Om snapsen är välkryddad räcker en liten droppe för en stor upplevelse.
SNAPSERUTEN LÅTER SIG kanske allra mest upplevas på cykel. Cykelvägarna är ljuvliga. Om man frågar, kan krogarna och värdshusen som är anslutna till snapseruten också transportera baggaget. Det går också att ordna lunchpaket, med pilsner och förstås – snaps.
I Nykøbing går vi i kloster. I bottenvåningen ligger ett litet snapsmuseum där två gamla damer guidar och bjuder på kaffe och hembakt mjuk pepparkaka.
De pratar gärna om snapsen som välgörare och pekar på ruskiga tandläkarinstrument och ett rejält snapsglas. Fyra centiliter fick duga som bedövning.
–Sandemose kommer härifrån, det vet ni väl vem det är, ni vet han med jantelagen.
Jo den känner vi till.
–Hans föräldrar var engagerade i nykterhetsrörelsen. De hade egen sångkör. Det var väl för att folk skulle sjunga annat än snapsvisor, fnyser den ena och sörplar kaffe ur finaste porslinet.
Snapseruten för oss vidare, bland böljande vetefält och väldiga vindkraftverk. Vatten och vikar dyker upp längs vägen, någon gång tar vi en färja. Vi ser fiskbåtar med berg av musslor angöra de små fiskebyarna. De lastas av med stora grävskopor, töms i containrar för att senare dyka upp i affärerna hemma. Vi bor på ödsliga hamnhotell, äter mat i hus som gjorda av karamell. Hela tiden finns snapsen där, man smakar på husets snaps, bara lite, får en god historia. Och en brakmiddag.
ÅLBORG SLUTER CIRKELN. Där ligger "De danske spritfabrikker" som destillerar i jättelika cisterner, tillsätter essenser (hemligheter) och exporterar till hela världen. Det som en gång började som lite oskyldig doft och uppiggande dryck är en av Danmarks kanske största skatteinkomster. Inte en centiliter passerar utan att den registreras. Tillika glädjedryck till fest och fördärv för kanske lika många.
Vi förväntar oss en frenetisk aktivitet på fabriksgolvet men då datorerna tagit över mycket den mänskliga arbetskraften är fabriken nästan öde. Det doftar, eller ska vi säga stinker av lime, just i dag tappas vodka med limesmak för export till USA. Carlo guidar mellan de stora blanka cisternerna, han kan nog ha tagit en och annan snaps i sitt liv, tisslar vi, säkerligen ett paket cigaretter om dan. Han är sinnebilden av dansk farbror, lite rödmosig, bullrig, varm och go.
Längst ner i källaren ligger Carlos bar. Snapsprovning i högt tempo. Bara smutta. Handlar lite, när vi kommer hem ska här kryddas. Man måste våga, har Birthe sagt, måste våga hitta på nya blandningar. Nyfikenhet och fantasi ger de spännande resultaten.
Vi tar Carlos i hand och säger hej då. Vi uppfattar inte riktigt vad han säger tillbaka, men gissar på skål.