• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Det hände i Singapore

    Någon gång händer det, man träffas av något. Drabbas. Som av häftig förälskelse, blixten slår ner i hjärtat och man blir som förbytt. Det hettar om kinderna och bränner i ögonen. Jag har sett det hända. I Singapore.

    Det hände i Singapore
    Hon börjar i Little India. En promenad genom slitna kvarter med dofter av curry och ljud från en storstad som just vaknar. Gubbar som sopar gatorna, knattrande mopeder och kvinnor som drar upp jalusierna till sina små affärer. En skolklass går i prydlig rad på trottoaren i välstrukna skoluniformer, längst fram syns magistern, pekar och berättar om de hinduiska ornamenten på en väldig port.

    Värmen rullar in över dagen, våra steg är långsamma. Promenaden går mot Arab Street där böneutropen skär genom storstadsljuden. Vidare ner mot Orchard Road där varuhusens glans bländar, där en kopp kaffe smakar som hemma, men kinesmaten som från himlen. Jag ser hur hon frågar med hela ansiktet, dricker ur sin vattenflaska och undrar hur allt får plats i lilla Singapore, hur alla olikheter bildar något gemensamt.

    Vi har suttit framför öppna spisen där hemma, fantiserat om ett stopp på väg mot Australien, hon bad mig beskriva Singapore för där kunde vi ju vara några dagar.
    Alltid detta med några dagar. Tillfällighetens land, aldrig mer än så. Ett stopp på väg någon annanstans. Ja, Singapore bli bra, sa jag. Du kommer gilla det.
    En rynkad panna, gillar hon det hon ser? Vi står på Esplanade Bridge med havets milda vindar i ansiktet, där borta är Malaysia, säger jag och till vänster ligger världens största Durianfrukt, maskerad till operahus, eller tvärtom. Hon vill vidare, vill se mer och vi smiter in i lobbyer på lyxhotell och lånar toaletter fina som marmorpalats, och så i skarp kontrast till det skinande bullriga, mullriga

    Chinatown där alla jobbar jobbar jobbar och mest inför nattmarknaden som snart osar Peking men allra mest Hong Kong. Vi flyr, styr sedan näsorna mot Boat Quay där hundratals restauranger, från Italien till Thailand, radas längs vattnet, och klubbfyllda gator omringas av skyskrapor och kulörta lyktor. Vår promenad går långsamt men dagen går snabbt. Vi tar en riksha tillbaka mot Little India när mörkret lägger sig.

    Dit vill hon igen. Till en av de små serveringarna på gatan, där teven står på högsta volym. Där sätter vi oss i det skarpa lysrörsskenet och dricker öl rakt ur flaskan på en immig Tiger. En gammal man med långt spetsigt skägg tänder ljus och rökelse i ett öppet fönster på andra sidan gatan. Han tittar på oss, sätter ihop händerna till en hälsning. Jag ser henne falla i gråt. Först tror jag att det är av trötthet efter den långa resan. Men ett leende och snorigt skratt avslöjar. Det är Singapore som drabbat henne.