• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Inkariket tur och retur

    Inkaindianerna var här på 1400-talet, Tintin 1949, Vagabonds Anders Wyller 2003. Peru är Sydamerikas eldorado.

    Inkariket tur och retur
    Lima. La ciudad de los Reyes. City of kings. City of fattigdomens kungar. City of smuts och damm. City of folk och rövare. Jag står i en ljuddusch. Ljudet av fattigdomens trätande. Ljuden av lort. Ljuden av tiggare. Mina tankar blir överröstade. Och hjärtat. Ljuden av hemlösa barn. Barn som springer som små Super Mario Bros-figurer mellan bilarna för att tvätta vindrutor eller sälja karameller. Jag står i en stad utan färger. En färglös stad. Du ser inte himlen i den här byn. Gud har dragit sin kos. Borta… Den grå skorpan, hinnan – ett dis som gör byn ännu mer eländig. Byn får inte tillbaka sina färger förrän till sommaren, när vindarna blåser bort dimbältet.
    Men färgerna är nära. Sommaren är runt hörnet. Jag tvivlar på att den spanska conquistadoren Francisco Pizzaro var speciellt intresserad av vädret då han 1532 dundrade in här med sina 179 hästburna soldater. Han brydde sig väl inte heller särskilt mycket om stränder och vattentemperatur. Pizzaro var en tråkmåns. En grym sådan. Hans grymhet mot Amerikas infödingar var vida känd och en av de de främsta orsakerna till att omvärlden kom att se Spaniens kolonialpolitik som hänsynslös, blodröd terror. Pizzaro grundade Lima 1535, eller La Ciudad de Los Reyes som staden en gång hette, och koloniserade därefter resten av inkariket.
    Kvällen är het på Bar De Rompe. Små män med stora näsor står djupt begravda i djupa urringningar på självsäkra salsadrottningar. Själv är jag i otakt med en av dem. Hon håller mig onaturligt långt ifrån. Jag snubblar, trampar henne på tårna, på hälarna, snubblar in i andra par. Fötterna vill inte dit jag vill, de flyttar inte på sig i rätt riktning. Så till slut står jag där, utan sällskap, och svajar som en skenande metronom på Bar De Rompe och försöker mig på en ensam salsa. Orkestern är kanonbra.
    Cusco, fem på morgonen. Huvudet värker, jag är iskall. Jag är inte van att sova på 3310 meters höjd. Jag tassar ut i köket, vacklar ner en våning, ut i trädgården – sådär! Nu står jag 3300 meter över havet – puh, det var bättre. Hotellet ligger på bergssidan. Det är härligt att stå och titta ut över en stad när dagen börjar, hur batterierna sätts i och hur allt kommer i rörelse. Tystnaden vilar över landskapet. Dagen rullar sakta ur nattens lakan. Stillheten bryts i fjärran av ett förgånget ljud. En tågvissla. Ljudet av den ekar mellan bergsväggarna. Tåget till Ollantaytambo. Tåget till Machu Picchu.
    Cusco är en vacker stad. Kanske en av världens vackraste. Belägen i den sydöstra delen av Anderna, vid början av den heliga dalen och utgångspunkt för inkaleden och Machu Picchu, det är hit de flesta Peruturister åker. Cusco var inkaindianernas hjärta. En stad av välstånd och kunskap, och mer än bara en huvudstad; det var en helig stad och ett lika viktigt pilgrimsmål för inkaindianerna som Mekka är för muslimerna. Det finns massor av böcker och teorier om inkaindianerna; om deras väg till en enormt kunskapsrik civilisation och om deras plötsliga fall – teorierna är lika många som ruinerna.
    Inkaindianerna var speciellt duktiga på två saker: vatten och sten. Oavsett vilken ruin du kommer till kommer du att se att inkafolket visste hur man byggde i sten – utan bindningsmaterial. För att mjuka upp dessa massiva konstruktioner dekorerade de med vatten i form av små dammar och fontäner.
    När Pizzaro intog Cusco 1535 satte han en spansk prägel på staden och skapade det Cusco som besökaren möter i dag – en pulserande stad, med en mix av kolonial-Spanien och inkariket.
    –Då ska vi se. Vad är fel med dig? Damen på apoteket avfyrar ett lugnande leende.
    –Jo, jag har lite diarré, förstår du. Har haft det en vecka ungefär.
    –Jaha, här har du antibiotika. Ta dessa piller i fyra dagar, och ingen alkohol.
    –Fyra dagar?
    –Okej, tre dagar, då. Och så tar du de här …
    Hon räcker över tre gigantiska antibiotikapiller. Det känns som om ett skohorn skulle behövas för att pressa ner de golfbolliknande tabletterna i svalget. Vi är fem stycken. Ett miserabelt gäng. 3400 meter över havet är för högt för oss. Promenaden hem från restaurangen känns som en kustjägarmarch. Och då är det bara 300 meter. Vi stöttar varandra, vi kryper, smyger i snigelfart bort till nästa hörn. Ingen pratar … Jag ser mig om efter en lama jag kan somna i armarna på. Höjdsjuka drabbar faktiskt inte bara feta, rökande, utbrända parabolmänniskor – även elitidrottare riskerar att falla i backen direkt när de stiger ur planet på en höjd som de inte är vana att vistas på.
    Upp tidigt. Alltid när man ska vidare, byta destination, så är det så förbaskat tidigt. Buss fyra timmar till Ollantaytambo. Buss är ett underskattat färdmedel som har fått alltför många örfilar. Jag trivs på buss, även om det ibland är trångt och jag önskar att jag kunde ta benen runt nacken. När man åker buss märker man att man är på resa. Tåg är alltför bekvämt, man somnar fort och missar naturen, flora och fauna, människors slit och glädje, själva livet … Buss i Peru är inget sömnpiller, det är alltid ett gump, ett tvärstopp, en snäv sväng eller ett stup som håller ögonen öppna.
    Aguas calientas. Vi kommer hit på eftermiddagen efter att ha bytt från buss till tåg de två sista timmarna. Byn har bara ett mål: att tjäna turismen till Machu Picchu. Lösenordet är funktion. För att tjäna korttidsturisten är konceptet fort in, fort ut. Inte konstigt byn ser ut som den gör. Omålade, grå betonghus uppsmällda i bästa westernstil.
    Machu Picchu besöks av i genomsnitt 5000 turister dagligen, året runt. Slitaget är enormt.
    –Inkaindianerna var duktiga. På Machu Picchu byggde de ett sinnrikt underjordiskt vattensystem som ledde regnvattnet ner från berget och vidare till stadens brunnar. Regnvattnet som föll över staden leddes vidare och ut genom rör och slussar. Dessa är i dag igentäppta av grus, löv och slamm, vilket gör att regnvattnet blir liggande på backen. Grunden blir blöt och porös. Machu Picchu håller på att glida iväg, säger Mauro.
    –Och vad gör regeringen? Sticker huvudet i sanden! Machu Picchu borde stängas! Det krävs ett ordentligt rehabiliteringsprogram för att en stor kulturell tragedi inte ska ske, fortsätter han.
    Men som alltid, särskilt i u-länder, är det de snabba pengarna som styr. Det är ingen som törs stänga Machu Picchu. Turismen är en av de viktigaste inkomstkällorna i Peru, att stänga Machu Picchu vore synonymt med att stänga kranen.
    Att Machu Picchu är välbesökt är inte svårt att förstå. Området är en kick. Stig upp tidigt, gå upp för trapporna. Och när du är där – ta stigen upp till Huayna Picchu, det spetsiga berget du ser i bakgrunden på varje Machu Picchu-fotografi. Brant, lömskt och höjdskräcksframkallande. En dröm väl värt vartenda steg.


    Guide Peru


    Resa dit
    Stockholm–Lima eller Göteborg–Lima tur och retur med British Airways kostar runt 7500 kr, Iberia runt 9000 kr och KLM runt 7000 kr. Mellanlandning sker i annat land.
    Flera arrangörer anordnar paketresor till Peru, bland annat Temaresor, (http://www.temaresor.se), Världens resor (http://www.varldensresor.se ), Äventyrsresor (http://www.aventyrsresor.se ) och Gullivers resor (http://www.gullivers.se).
    Resa runt Om du har begränsat med tid så är inrikesflyg bästa valet. Det är billigt och fungerar bra. En biljett Lima–Cusco kostar ca 500 kr. Annars fungerar buss, som också är billigt, utmärkt i Peru.
    Övernattning Lima Trevligast, dyrast och tryggast i området Miraflores är Colonal Inn, Cmdte Espinar 310, tel 2417471, fax 4457587, e-post coloinn@terra.com.pe. Colonal Inn är bra, har bra frukost, ligger centralt, men är lite dystert och kan också vara lite bråkigt. Kostar cirka 400 kr natten.
    Faraona, Calle Manuel Bonilla 185, tel 4468218, fax 4469503, e-post faraona@goalsnet.com.pe, http://www.faraonagrandhotel.com, är småkitschigt, trestjärnigt, mycket centralt och har gratis internet för gäster. Cirka 700 kr för enkelrum.
    Övernattning Cusco
    Massvis av vandrarhem och hotell, men varför leta när man har ypperliga Tika Wasi Hostal, Tandapata 491 (San Blas), tel 84231609, e-post tikawasi@hotmail.com. Härligt hotell uppe på bergssidan. Stora rum, vacker utsikt, personlig service, grönskande trädgård, god frukost och himmelskt kaffe. Cirka 450 kr natten.
    Vaccination Det är obligatoriskt att vara vaccinerad mot gula febern för att få resa in i Peru. Om du inte kan dokumentera att du är det, riskerar du att bli vaccinerad på Limas flygplats, vilket kanske inte står överst på önskelistan. Ta kontakt med din vaccinationscentral för mer information.
    Mer guide och mer reportage från Peru i Vagabond (8.2003)
  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!