Båten från Pak Bara lutar sig mot mjuka vågor,

pressar sig fram mellan tärnor och mangrove; efter en stund når vi öppet hav och jag kan inte låta bli att le. Malackasundets drakryggar kliver rakt ur en märklig dröm, höjer sig ur ett landskap som får mig att tänka på pirater och djonker med veckade segel. Vinden är mjuk, ljuset svagt kopparfärgat. Den stora drakryggen kommer närmre och får fastare konturer.

Khlong Phante;

vi anländer flodmynningen i ett moln av kastanjefärgade braminglador, bland mangroveträdens nakna rötter rusar spindelkrabbor. Kväll på Ko Tarutao. Jag ligger på långhusets madrass och lyssnar på insekter, på svaga bränningar och avlägsna röster. Till slut kan jag inte vänta längre. Barfota känner jag gräset bli sand. Vattnet är varmt. Och jag är inte ensam. Folk från båten ligger och plaskar runt i ett salt mörker. Det är bara vi, havet och månen. Tarutao är tyst och tomt.

Natten följs av bekymmerslös morgon.

Färsk frukt, färska räkor, chili och citron. Jag bor i Ao Phante. Nationalparkens högkvarter är en sista utpost; en liten restaurang med öppna väggar, brunvita långhus och några bungalower på styltor; sen tar allt slut. Ett morgondopp följs av rastlös optimism och jag beger mig mot öns inre, mot en grönska tät som broccoli. Jag följer vägen söder ut. Känslan av ö försvinner snart. Fukten, värmen och ett tropiskt inre sluter sig till en grön kokong. Ibland når jag en höjd. Mellan bambu och vassa blad skymtar havet. Taggstjärtsseglare viner över huvudet. Uppför en backe, nerför en backe. Plötsligt ligger en trådsmal, grön orm framför mina fötter. Framåt tidig eftermiddag tappar vägen beläggning. Köper en läsk i ett plåtskjul där vägarbetarna äter lunch. Fortsätter genom röd lera och vadar över en fors med ett flätat rep som stöd. Skogen känns som på Borneo, gröna persiljekvistar snuddar vita moln. På håll skrattar näshornsfåglar och beostarar. Att försöka se ljuden från kronorna medför nackspärr.

Ao Sone.

Ankomsten gör mig förvånad. Jag kliver ut genom en grön evighet och står plötsligt vid havet. Mellan två djungelklädda berg spänner hårt packad sand ett flera kilometer långt, vitt band. Där står jag. Så när som på två personer är jag ensam. Vågorna rullar in. Några kokosnötter ligger och guppar i vattenbrynet. Mörkret sänker sig över fiskebåtarna utanför Ko Adang. Röda lyktor tänds. Strax efter kommer regnet. Stora droppar öppnar en tveksam himmel. Fåglarna försvinner. Regnet tar fart och börja fräsa som en tekokare. Apokalypsen når Tarutao. Jag inser att jag kommer att bli strandsatt här. Ett tält blir mitt skydd under två dygn framöver.

Min granne heter Samrit.

Han är parkvakt och har ett hus mellan mitt tält och en fors med röd botten. På kvällen sitter vi på hans veranda. Frun har lagat khao phat, ris, vårlök, rivna jordnötter, lime och bläckfisk. Jag äter och Samrit pekar. Grenen över floden; en pytonorm brukar söka skydd där på dagarna. Nu är den ute och jagar. Jag vänjer mig både vid den tanken och vid regnet. 48 timmar och jag sitter fortfarande hos Samrit, mitt ute i djungeln, och äter bananpannkakor och dricker hett kaffe ur en plåtmugg.

Ko Tarutao – fakta

Tarutao ligger i sydligaste Thailand. Där Malackasundet möter Andamanhavet bildar 51 gröna kalk- eller granitöar tröskel mot Langkawi och Malaysia. Stränderna tillhör Asiens vackraste. Siktdjupet är på sina håll häpnadsväckande. Här finns djungel, mangrove och fiskrika korallrev. 1974 förklarades arkipelagen som Thailands första marina nationalpark. Medan Ko Phi Phi och Ko Samet utsatts för hård exploatering känns Tarutao fortfarande jungfruligt. Få människor bor här. Turismen är starkt begränsad. Diskotek, neon och luftkonditionering saknas. Bortsett från en liten handelsbod på Ko Lipe finns inga affärer. Till Tarutao söker man sig för att andas ut. Du kan gömma dig med en bok eller varva sol, bad och snorkling med kortare djungelexpeditioner.
Den största ön, Ko Tarutao, har fina sandstränder och ångande regnskog. Ko Lipe känns som världens ände. Den lilla ön ligger långt ute i ett kristallklart hav. Medan Ko Tarutao är snudd på obebodd, finns en riktig by på Ko Lipe. Utanför grannön Ko Adang finns några av Thailands finaste korallrev.
Ön är 26 kilometer lång och 11 kilometer bred. Högsta berget når 708 meter. Båtarna från fastlandet lägger till vid Ao Pante i närheten av öns nordspets. Där finns parkhögkvarter och begränsat boende.

Resa dit
Pak Bara är avstamp för båtar till Tarutaos övärld och Ko Bulon Leh. Vid hamnen finns restauranger, resebyråer och en utställning om nationalparken. I närheten hittar du också ett internetkafé och några hotell som har rum för 25–50 kronor. Bankomat saknas, men finns i grannstaden Langu, dit du tar dig med songthaew på 15 minuter. I nödfall går det att växla kontanter på någon av Pak Baras resebyråer.

Flyg
Närmsta flygplats ligger i Hat Yai. Flyg till Bangkok med Thai Airways kostar cirka 650 kronor. Från Hat Yai går också flyg till Singapore.

Buss
Hat Yai–Pak Bara, under säsong sex bussar varje dag 06.30–16.35. Resan tar knappt tre timmar. Bussar eller songthaew till Trang (2–3 timmar), Langu (15 minuter) och Chalung (40 minuter). Ifrån Chalung kan du ta dig vidare till Satun eller Thale Ban.

Båt
Ett båtkort för 200 kronor gäller för sträckan Pak Bara–Ko Tarutao–Ko Lipe i valfri ordning. Båtarna ankrar ofta utanför öarna. Resan in till land, med långsvansbåt, kostar några kronor extra. Restider: Pak Bara–Ko Tarutao, 2 timmar. Tarutao–Ko Lipe/Ko Adang, 3 timmar. Ko Lipe/Ko Adang–Pak Bara, 5 timmar.
Om du tänkt dig till Ko Tarutao vid början av säsongen kan det vara värt att ringa och kolla båttider. Forestry Department Office i Bangkok, tel 02-5790529. Pak Bara National Park Unit, tel 074-781285. Tarutao National Park, Pak Bara, tel/fax 074-781285. Araya Travel, Pak Bara, tel 074-781092 eller 01-9690956, e-post: kwandee_mukda@hotmail.com, internet http://www.geocities.com/arayatravel.
Udom Tour, tel 01-9636916 och 074-783195.

Nationalparken
Ko Tarutao National Marine Park omfattar 1490 kvadratkilometer korallrev, småöar, djungel och jämte Ko Similan det klaraste havsvattnet som går att hitta i Thailand. Sjöanemoner, mjuka och hårda koraller tillhör den marina faunan liksom delfiner, rockor och fyra arter havssköldpaddor. Dugong (sjöko), valhaj och valar finns också, men syns inte speciellt ofta. Ko Tarutao var länge Ù�känt för sina stora saltvattenskrokodiler. Hänsynslös jakt har förpassat dem till historien.
Det närmsta du kommer är ett kranium på parkmuseet i Ao Pante. Vildsvin och två sorters apor, krabbmakak och rökgrå langur, är däremot lätta att se. Mushjort, flygande lemur, utter och fiskarkatt tillhör avdelning svårsett.
Ko Tarutao sägs också vara en av Thailands ormrikaste platser. Kungskobra, pytonorm, mangrove- och bambuvipera finns på ön, men ses mycket sällan. Håll utkik efter vattenvaraner när du åker båt genom mangroveträsken. Med en längd på upp till tre meter tillhör de världens största ödlor. Varanerna är respektingivande, men ofarliga för allt utom krabbor, grodor och fåglar.
Drygt 100 fågelarter har observerats på Ko Tarutao. Vitbukig havsörn, braminglada och revhäger möter båten redan vid Ao Pante. I djungeln finns tre sorters näshornsfåglar: giant, pied och wreathed. Solfåglar, bluetailed bee eater och greater racket tailed drongo finns runt stugbyn i Ao Pante.

Tillstånd

Nationalparksavgift, 50 kronor. Du löser biljett på Ko Tarutao. Parken är stängd från 19e maj till19e november, det vill säga under monsunen. Under perioden går oftast ingen reguljär båttrafik.

Ko Tarutao – själva ön

Ko Tarutao är tillräckligt stort för att jag ska få känslan av att inte befinna mig på en ö. Floder, höjder och en ångande regnskog möter med apor och skrockande näshornsfåglar. Samtidigt finns här några av Thailands vackraste och mest förföriska stränder. Miljöerna skulle kunna vara hämtade ur Robinson Crusoe. Ön är nämligen dessutom så gott som folktom.
Tarutao påstås vara hemsökt av en förbannelse. En malaysisk prinsessa dömdes till döden efter en pikant kärleksaffär och lovade som sista ord att fred och välstånd skulle försvinna med henne. Så blev det. Tarutao användes länge som bas av Malackasundets sjörövare. Mellan 1939 och 1946 förvandlades ön till en ökänd straffkoloni för tusentals fångar.
Folk som bor här idag jobbar i nationalparken eller med vägbygge. Turismen är än så länge befriande lågmäld. Här är det hav och djungel som gäller.

Stränder

Ao Pante Sandstranden vid parkhögkvarteret är långgrund, vit och kantad av kasuarina- och sammetsträd. Vattnet är inte lika klart som vid Ko Lipe eller Ko Adang, men med en generös sträng av sand och aprikosfärgade solnedgångar är det här en plats som jag stÙ?ndigt längtar tillbaka till. Få turister, blått vatten och inga försäljare… Krabbmakaker och extremt långsvansade langurer, som far runt ovanför Ao Pantes långhus, kommer dessutom som extra bonus.

Ao Sone Den tre kilometer långa stranden som plötsligt dyker upp efter en lång djungelvandring gör ett oförglömligt intryck. Det här måste vara en av Thailands fem vackraste stränder; isolerad, avlägsen, ödslig och med hårt packad sand. När jag ligger i vattnet ser jag djungel, berg och ett pärlband av fiskebåtar framför Ko Adang. Bättre kan det knappast bli.

Äta
Restaurangen vid nationalparkshögkvarteret i Ao Pante serverar fisk, skaldjur, thailändsk husmanskost och frukost; maten är betydligt bättre än sitt rykte. Buteljerat vatten, läsk och frukt finns till försäljning. Middag med dricka kostar ungefär 25 kronor. Vid campingplatsen i Ao Sone finns också mat och dricka. Samrits fru gör lysande khao phat. Nyfångad fisk och bläckfisk finns ofta på menyn.

Aktiviteter
Båt till mangroveträsket
Båtturer till mangroveträsket och Crocodile Cave som ligger uppströms Pante Malaka-floden. Du bokar båt genom nationalparkskontoret. Krabbmakak, varanödla, slamkrypare, brown-winged kingfisher och mangrove pitta syns ibland under färden. Håll också utkik efter utter och bågskyttefiskar, en liten fisk som prickskjuter insekter med snärtiga salivdroppar. Krokodilgrottan sägs vara två kilometer lång och är draperad med stalaktiter och stalagmiter. Falska vampyrer och andra fladdermöss bor i grottan. Saltvattenskrokodilerna är däremot borta. Från Ao Pante kan du också hyra en båt till Ao Sone. Räkna med runt 250 kronor.

Trekking

Solnedgång från To-Boo Cliff. Du går dit på en halvtimme från Ao Pante. Rökgrå langurer och krabbmakaker piggar upp färden.
Ao Pante–Ao Sone tar ungefär tre timmar. Det är en ganska kalorikrävande, men vacker vandring. Följ betongvägen söder ut från nationalparkshögkvarteret. Efter någon kilometer väljer du en nybyggd grusväg som leder mot havet och Ao Don. Vid stranden finns ett litet nudelkök som säljer dricka. Bortom Ao Don blir vägen lerigare och passerar en å, några hus och en lund av kokospalmer innan den når tät skog. Där någonstans förvandlas vägbygget till en stig. Sista biten går genom en djungel som doftar vanilj och kantarell. Håll utkik efter vildsvin, apor och näshornsfåglar. När du passerat några enklare vad når du Ao Sone Ranger Station och en stig ner mot stranden och en campingplats (intill åmynningen). Stigar inåt land från Ao Sone går till vattenfallen Lu Du och Lo Po. De är otydliga, så var beredd på strapatser.

Snorkling Vattnet är inte lika klart som vid Ko Lipe och Ko Adang. På nordvästra sidan av Ko Tarutao finns korallrev vid Pha Papinyong och på nordöstra sidan vid Ao Rusi. Du tar dig dit med hyrd båt.