Annons
Annons
Foto: Andreas Offesson

Foto: Andreas Offesson

Restips

Natten tillhör Barcelona

Glöm Gaudí, Picasso och sköna dagar på playan.Vi gör Barcelona by night i stället.

Text: • 2006-03-19 Uppdaterad 2021-06-23

FRÅN BAJA BEACH CLUBS entré strömmar dunkande dansmusik ut i den varma Barcelonanatten. I kön bakom mig pyser en energidrycksburk och sveps i ett drag. Några steg från nattklubbens terrass ligger den breda strandremsan vid Port Olímpic nästintill öde under ett mörkt täcke av gnistrande stjärnor.
Inne på Baja Beachs vipavdelning har framtiden kommit ikapp 2000-talet på ett närmast orwellskt sätt. Steve van Soest är manager och ska visa oss hur.
Han tar emot i kostym och med fast handslag.
– Välkomna grabbar!
Inne i nattklubbens pumpande hjärta luktar det sololja och parfym. Plastpalmer och strandaccessoarer breder ut sig på höjden och bredden. Inuti en vit motorbåt sitter en dj och lirar öronbedövande hög r&b. Dansgolvet böljar av ett hav av dansande kroppar och utgör lokalens epicentrum. I Hawaiinspirerade barer står biffiga bartendrar med glänsande bringor och skickar ut shots och öl till solbrända servitriser i små bikinis. Min vita skjorta känns plötsligt väldigt präktig.
– Alltid bra party! ler Steve glatt och slår ut med händerna medan vi passerar förbi på en upphöjning ovanför dansgolvet.
Ingången till vipavdelningen vaktas av en bastant man i kostym. Bredvid vakten står en
centimetertjock, nedsläckt datorskärm.
Steve sträcker fram armen mot vakten.
– Titta nu.
Med vad som ser ut som en vanlig matvarubutiksscanner drar vakten över Steves arm. Datorskärmen blinkar till. Sekunden senare dyker Steves leende ansikte upp i rutan. Ovanför bilden står hans för- och efternamn.

BAJA BEACH CLUB är inte först och främst känt för sin smaklösa dekor, utan för att de hakat loss det röda repet och släppt in en utvald klick rakt in i framtiden. Tillsammans med systerklubben i Rotterdam är de först i världen med att förse sina vipgäster med inopererade mikrochips.
– Tanken är att du ska kunna gå ut och ha kul utan att behöva släpa på plånböcker och handväskor. Allt du beställer registreras på mikrochipset. Microchipset i sin tur är kopplat till ditt konto. Enkelt!
Datorskärmen går tillbaka till vänteläge och en rullande logotype ersätter Steves leende ansikte.

Natten tillhör BarcelonaPÅ ETT BORD inne i viploungen står en immig flaska cava nedstucken i en blank aluminiumhink med is. Runt omkring sitter tjejer och killar i 20-årsåldern. De skrattar och pratar. Lyfter sina mikrochipsade armar till en gemensam skål.
– Kan jag bjuda på något att dricka? frågar Steve när vi sjunker ner i en djup skinnsoffa en bit bort.
En servitris i bikini tar emot beställningen. På dansgolvet skruvar den senaste musiken upp tempot ett snäpp.
– Vi har 50–60 gäster som har opererat in mikrochips och ett hundratal står på väntelista.
Tre glas gyllene cava landar med ett pling på bordet framför oss.
Vi skålar och Steve ursäktar sig sedan och försvinner iväg och gör vad managers nu gör. Cavan smakar strävt och kastar lekfullt små, små kol-syrebomber mot läppar och gom.
I Sverige har det billiga, spanska vinet fått ett oförtjänt dåligt rykte. Det är definitivt värt ett bättre öde än att bara halsas direkt ur flaskan på skolavslutningar.
– Vilka grejer, va! säger en av mina kamrater med ett stort leende och utbringar en skål.
Jag är osäker på om han menar cavan eller mikrochipsen.
Från viploungen har man utsikt över dansgolvet. Någon har tagit av sig skorna och dansar barfota. Ett par kramas. Två killar i lila cirkushattar skålar i öl och röker cigg.
Våra glas med cava är urdruckna och ersatta av ett helrör. Till mina kamraters glädje har jag lovat att bjuda.
Idiotisk.

PLÖTSLIGT STANNAR MUSIKEN. Trots att det måste vara hundratals berusade personer i lokalen blir det knäpptyst. Uppmärksamheten riktar sig mot den lilla scenen några meter bort. En rad män i vita arméuniformer står redo för en av kvällens många vågade shower. När strålkastarna riktas mot deras skärmmössors blanka brätten sparkar låten “In the Navy” igång i högtalarna. Från en av barerna hörs ett tjejvrål.
Baja Beach mikrochipssystem har rönt stor uppmärksamhet. “Framtiden är här”, har vissa tidningar konstaterat torrt och utan närmare reflektion. Religiösa fanatiker har på sina webbsidor predikat något annat. Mikrochipsen är djävulens påfund, det förtappade samhällets yttersta symbol. Andra har dragit paralleller till George Orwells dystopi om ett samhälle där Storebror alltid kan se och kontrollera vad du gör. Baja Beach-chipsen banar väg för ett större mikrochipssystem, menar man.
Cavan rusar i blodet. När en lättklädd servitris med en burk sprejgrädde och visselpipa erbjuder oss varsin Hulkengrön shots i provrör känner vi att Baja Beach har gjort sitt. Helröret går på nästan 800 spänn. Lämnar motvilligt över Visakortet och försöker förgäves komma ihåg om kvartalsbetalningen till csn var denna eller nästa månad.
Natten slår en varm handduk om våra ansikten. Några tiotals meter bort kittlar Medelhavet strandkanten med jämna mellanrum. En överförfriskad spanjor ber om eld.
Fashionabla Carpe Diem Lounge Club, ofta förkortat cdlc, är närmsta granne med Baja Beach Club. Klubbens ägare är den före detta Barcelonaspelaren Patrick Kluiverts fru. Interiören går i trendriktigt vitt och är en orgie i italienska märkeskläder, maffiga herrklockor och exklusivt, varumärkesskyddat bubbel. Bredvid det trånga dansgolvets ena långsida står kuddförsedda sängar. Bakom ett sammetsrött rep stressar servitörer och servitriser fram och tillbaka.

PORT OLÍMPIC ÄR BARCELONAS STUREPLAN. I det forna os-området trängs feng shui-designade nattklubbar med femstjärniga hotell och lyxrestauranger. Här hänger fotbollsstjärnor och modetidningarnas omslagsmodeller. Det var så här stan klev in i 2000-talet. Trendmedvetna svenskar har tagit staden till sitt hjärta. Varje vecka landar lågprisflygen med nya lass shopping- och partysugna.
Natten tillhör Barcelona
Hipphetsstämpeln är inte enbart av godo. De senaste åren har snittpriset på en lägenhet i centrala Barca gått upp med mer än 60 procent. Som grädde på moset har räntorna fördubblats jämfört med för tio år sedan. Många unga barceloni har inte råd med ett eget hem.
Ungdomarna på cdlc har nog inte några större problem med att hitta tak över huvudet. Här festas det som om varje dag var den sista. Guld-, silver- och platinakort sträcks över bardisken. Stora eurosedlar hamnar som dricks på brickor och i tacksamma händer.
Jag gynnar Kluiverts hemland och beställer holländskt öl.
Hinner knappt ta en klunk innan jag rycks med ut på dansgolvet av mina kamrater. Svetten rinner snart ner för rygg och panna. Högtalarna blåser ut housemusik likt jättelika hårfönar.
– Perdon! skriker en tjej i örat på mig.
På min vänstra skjortärm har hennes drink blivit till en blöt fläck.
Rolexklockorna på cdlc snurrar snabbt, snabbare än jag anat. Tillbaka i baren visar det sig att min förra beställning också var min sista.
– Baren är stängd! ropar bartendern och häller upp ett glas vatten till en gäst.
Vårt vandrarhem vid Plaça Reial är långt ifrån Carpe Diem Lounge Club. På flera sätt. Vi genar genom ett nyspolat Barri Gòtic. Solstrålar studsar vasst mot blöt gatsten. Området öster om La Rambla är Europas bäst bevarade medeltida kvarter. Det är ingen i mitt sällskap som tänker på det nu. Inte heller att plånböcker och kameror alltför ofta försvinner iväg in i mörka gränder och på skruttiga moppar på högvarv. Rånoffren är inte sällan alkoholpåverkade. Barri Gòtic är trots sina problem med kriminalitet ett av stans trendigaste bar- och restaurangområden, något som syns tydligt på balkonger och husfasader. “Tyst!”, “Inget oväsen!” och “Sssst!!!” står det på stora plakat och tygstycken. Texten är skriven på flera olika språk. Fylleoväsen är ett stort problem för de boende. Vi traskar tyst med varsin flottig kebab i handen.

VID PLAçA REIALS REKTANGULÄRA TORG rasslar palmerna i morgonvinden. I en av torgets pelargångar putsar en servitör ett blankt metallbord. Med rödsprängda ögon och orange kebabfläckar på skjortan inser jag först nu hur mycket klockan är. Halv nio.
Barcelona dribblar med tiden, fintar och lurar. Ofta är i morgon redan i dag utan att man vet om det.

Klubbguide till Barcelona

Buda Restaurante. Detta är en filial till världsberömda Buddha Bar i Paris och konceptet är detsamma: gigantiska Buddhastatyer, tända ljus, orientalisk inredning och housemusik. Mycket smakfullt. Kom välklädd. Ibland väldigt trångt.
C/Pau Claris 92, t-bana Catalunya, tel 93-318 42 52, http://www.budarestaurante.com/. Öppet alla dagar 21–03. Gratis inträde.

Carpe Diem Lounge Club (CDLC). Fotbollsspelaren Patrick Kluiverts påkostade och populära klubb. Stora vita sängar för tankarna till Franska Rivieran. Kändis- och helrörstätt. Något av ett dansande skyltfönster för Gucci, Prada och Rolex. Ibland svårt att komma in. Strikt dresscode.
Passeo Maritim 32, t-bana Ciutadella–Vila Olímpica, tel 93-224 04 70, http://www.cdlcbarcelona.com/. Öppet alla dagar 12–03. Gratis inträde.

Baja Beach Club. Kitschig och osnobbig bar/nattklubb med Hawaiitema. Halvnaken, supervältränad bar- och serveringspersonal (manlig och kvinnlig) hetsar dig till att dricka shots bland plastpalmer, motorbåtar och skyltdockor. Ofta liveframträdanden. Håll promillehalten hög eller satsa på någon av grannklubbarna.
Passeo Maritim 34 (granne med CDLC och Shoko), t-bana Ciutadella-Vila Olímpica, tel 93-225 91 00, http://www.bajabeach.es/. Öppet varierande, beroende på säsong. På helger alltid 13–06. Inträde 12–15 euro, beroende på dag. Inträdet berättigar till en drink i baren.

Shoko. En av Barcelonas vackraste klubbar, granne med Baja Beach och CDLC ovan. Japanskt tema på interiören. Samma klientel som på CDLC. Tänk på hur du är klädd om du vill komma längre än till vaktens bestämda handflata.
Passeo Maritim 36, t-bana Ciutadella-Vila Olímpica, tel 93-225 92 03, http://www.shoko.biz/. Öppet ons–sön 00–03. Gratis inträde.

Catwalk. Stor partyfabrik i två våningar, belägen cirka 60 meter från Shokos övre ingång. Ett dansgolv spelar house, det andra hip-hop och R&B. Inte lika snobbig som klubbarna vid stranden, men väldigt populär. När Shoko och CDLC stänger vid tre blir kön vid Catwalk ofta hopplöst lång. Kom i tid om du vill komma in. När du väl är inne väntar bra röj fram till småtimmarna.
C/Ramon Trias Fargas s/n, t-bana Ciutadella-Vila Olímpica, tel 93-221 61 61, http://www.clubcatwalk.net/. Öppet tor 00–05, fre–lör 00–05. Inträde 15 euro, vilket berättigar till en drink i baren.

Otto Zutz. Delvis svenskägd klubb, med genomtänkt ruffig garagekänsla som för tankarna till New York. Fyra våningar dundrande party. Bra vip-avdelning, där man som svensk ibland kan nästla sig in utan att vara med på gästlistan. Otto Zutz är ofta sista anhalt innan man borde gått och lagt sig för länge sedan.
C/Lincoln 15, t-bana (FGZ-linje) Gràcia, tel 93-238 07 22, http://www.grupo-ottozutz.com/. Öppet ons 00–05, tor–lör 00–05.30.Inträde 15 euro, då ingår en drink i baren.

Danzatoria. Ett måste på varje seriös klubbares krysslista och snudd på legendariskt. Danzatoria är inrymt i en gammal storslagen diplomatvilla i Tibidabo, med utsikt över stan. Flera olika lounger och dansgolv. Se och synas är ledord. Var beredd på att det vid stängningsdags kan bli rusning efter taxibilar.
Avda Tibidabo 61, t-bana (FGZ-linje) Avda Tibidabo (från stationen är det 10–15 min promenad till Danzatoria, alternativt en kort taxiresa), tel 93-272 00 40, http://www.gruposalsitas.com/. Öppet tis–sön 21–02.30. Gratis inträde.

Razzmatazz. För dig som hellre festar och har kul än jämför din solbränna, byst eller täckning på Visakortet med andra. Men tycker du ändå att storleken spelar roll så har du kommit rätt – på Razzmatazz kan 5 000 personer festa på en och samma gång.
C/Almogàvers 122, tel 93-320 82 00,
t-bana Marina eller Bogatell. Öppet fre–lör 01–05. Inträde 12 euro, då ingår en drink i baren.


Text: • 2006-03-19
RestipsSpanienBarcelona

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top