Kryssning i Thailand

Taxichaufförerna i Phuket stad verkar förvånade när jag ber att få åka till Ao Chalong. Det finns ingen strand att tala om och bara en handfull hotell. De tusentals turister som kommer hit varje dag slussas direkt vidare ut på havet via piren. Ingen stannar på riktigt.

Jag är egentligen inget undantag, men den enda kväll jag tillbringar i Ao Chalong blir som en energiinjektion av det bästa Thailand har att erbjuda – den otroliga värmen från människorna som bor här.
Jag strosar nerför den nästan öde huvudgatan på jakt efter något att stilla hungern med, när en thailändsk familj ropar på mig.
– Du kan äta med oss. Vi har födelsedagsmiddag.

Det är nyblivna 23-Ù�ringen Khan som firas. Mitt på bordet står en gryta och puttrar. Det är en salig blandning av grönsaker och skaldjur i buljong. Jag får ett par pinnar i handen och sen är det bara att hugga in. Hela skaran fnissar förtjust när jag demonstrerar mina nyförvärvade kunskaper och tackar. Khap kun kaa.

EN DEL “EXPATS” slinker förbi och sätter sig ner några minuter. Australiensaren Henning har bott i Thailand i åtta år och han gör sitt bästa för att förbereda mig inför min kommande båtresa. Mitt solskydd på faktor 15 är det första som sågas.
– 30 måste du ha. Minst! På sjön har jag alltid minst det.
En snabb jämförelse av hans mörkbruna läderhud med min egna solotränade skandinaviska talar sitt tydliga språk. Men mitt val av färdsätt får i alla fall tummen upp.
– Du gör helt rätt i att resa med båt. Du kommer att hamna på mycket mer orörda platser på det sättet.

BÅTEN JAYA kom inte till världen på något smärtfritt sätt. Jon hade varit i Thailand i ett par år när han fick höra att det byggdes traditionella segelbåtar i byn Panabero i Indonesien. Han avsatte ett halvår för projektet – tre år senare hade allt som kunde gått fel gjort det. Båtens andra ägare och den här resans “cruise director”, David Curic, köpte in sig långt senare.

– Jon var en av de få som faktiskt blev färdig med båten. De flesta ger upp. Eller tar livet av sig under processen, berättar han glatt.
För mig blir det kärlek vid första ögonkastet. Vi glider fram över vattnet i en longtailbåt och jag spanar nyfiket ut för att få syn på fartyget som ska bli mitt hem den kommande tiden. Långt ut får jag syn på en båt som jag inte riktigt vågar hoppas är den rätta, men så dyker det vitmålade namnet upp i aktern ’? Jaya.

VI ÄR 17 GÄSTER, alla svenskar, som samlas uppe på akterdäck, en plats där vi kommer att spendera en stor del av vår tid de närmaste veckorna. Fyra hängmattor och ett gäng solstolar fylls snabbt av jetlaggade turister. Just den här resan är en paketresa, bokad från Sverige. De flesta av resenärerna har kommit hit solo. De vill ha något mer än charter, hinna med äventyr, men samtidigt inte behöva göra alla bokningar själva. Flera har haft samma inställning till Thailand som jag.
– Knappast exotiskt. Dit åker ju alla andra. Men när vi läste om upplägget med segelbåt så kändes det helt rätt, berättar Maja, en av de yngre tjejerna.

Det är en ovanligt ung skara den här gången, många är mellan 20 och 30. Och för de flesta är det båten som utgjort dragkraften. Men även dykningen och lugnet bortom turisthorderna har lockat.

REDAN FÖRSTA KVÄLLEN får vi en smak av hur det kommer vara. Vi lägger till i en stillsam bukt. Förutom ett par thailändska fiskebåtar i närheten är vi ensamma. Lugnet är totalt. Folk är fortfarande främlingar inför varandra och de samtal som förs är lågmälda som för att inte störa harmonin. När solen går ner skiftar himlen i brandgult och lila. De tunga moln som tidigare under dagen oroat hjälper till att skänka dramatik åt skådespelet.

Jag sitter i fören och pratar med besättningen. Asbiah, Basman och Ahmad är alla från den plats i Indonesien där Jaya blev till. De har havet i sina ådror. De sover med ena ögat ständigt öppet. Om vinden vänder eller något förändras under natten har de styrt upp det innan någon annan ens hinner reagera. Trots att de alla har familj hemma, småbarn som de bara ser en gång om året, lyser de av lycka när de talar om jobbet på Jaya.
– I am so happy, so very happy, säger Ahmad.

Han har varit med sedan början och innehar nu befattningen som kapten. Hemma i byn finns fru och två barn.
– Och ett till på väg, säger han och ler.
Men det är jobbet på båten som gör att han kan försörja dem. Lönen är hög jämfört med en normallön i Indonesien.

KO HA BETYDER FEM ÖAR men skulle mer rättvist beskrivas som fem klippor som sticker upp ur havet. Jag har fått höra att om man är uppe före gryningen så kan man ha tur att se hajar i en vattenfylld grotta på en av öarna. Min klocka står på 05.15. Vi är ett litet gäng som orkat upp och klättrar i motorbåten som ska ta oss in till land. Stranden är omgärdad av en brant och vass klippvägg – det är bara att börja klättra.

Man ser knappt handen framför sig men pannlamporna lyser upp vår väg. Vi måste ta oss upp till grottöppningen och sen ner igen mot vattennivån. Småfisk tar skydd från strömmar inne mellan klippväggarna och precis i soluppgången kan hajar ibland ta sig in för att kalasa på dem.

UNDER KLÄTTRINGEN börjar det ljusna vid horisonten och vi får bråttom för att inte komma för sent. Nere i grottan är det fortfarande natt. Vi sätter oss på varsin klippavsats och väntar andäktigt. Dagens ljus börjar långsamt sippra in och vattnet nedanför oss glittrar till, som om tusentals mynt ligger på botten.
Efter ett tag inser vi att det här är en av de dagar då inga rovfiskar behagar dyka upp, men ingen är besviken. Äventyr blev det i alla fall.

Några timmar senare, precis när jag planerat att hämta in min förlorade nattsömn med en siesta får jag höra att ett av resans bästa dyk ska ske.
– Du får helt enkelt inte missa det, säger dykledaren Lee.
Efteråt är jag glad att jag låter mig övertalas.

VI BÖRJAR DYKET med att gå ner och simma in i en grott-öppning. När vi stiger upp till ytan igen befinner vi oss i en sluten katedral inne i en av Ko Has klippor. Taket är flera meter över våra huvuden och luften är kvav. Känslan att vara inne i berget är obeskrivbar.

Efter turen i det relativa mörkret ser havet blåare ut än nånsin. Ett fiskstim simmar förbi som för att befästa “Hitta Nemo”-känslan. Och som pricken över i dyker en sköldpadda upp ur sin gömma och glider långsamt förbi oss genom vattnet.

Resans kanske mest nervkittlande dyk med chans att se tre meter stora tigerhajar görs ett par dagar senare utanför Ko Adang. Men för mig finns tjusningen med den här ön ovanför ytan. Här har nämligen en grupp moken, även populärt kallade “sjözigenare”, sitt tillfälliga läger.

MOKEN ÄR EN EGEN ETNISK GRUPP på omkring 2 000–3 000 personer och de livnär sig på vad havet i Myanmar (Burma) och Thailand har att ge. I Thailand kallas de Chao lee, “folk av havet”, och deras sätt att leva som ett med vattnet gav dem mycket uppmärksamhet vid tsunamikatastrofen. På morgonen den 26 december 2004 läste nämligen moken havet rätt och tog skydd på högre platser – i vissa fall räddade de även livet på turister.

Uppmärksamheten de fick var på gott och ont eftersom de länge levt på sitt eget enkla sätt utan inblandning från omvärlden. På stranden på Ko Adang ser det dock ut som om tiden stått stilla. Bostäderna är gjorda av presenningar och de få tillhörigheterna förvaras i kassar. Ko Adang är speciellt eftersom det finns sötvatten på ön. En av kvinnorna passar på att tvätta kläder i det porlande vattnet, en enkel planka är hennes enda redskap.

ÖARNA I DET HÄR OMRÅDET är så långt bort ifrån Thailands massturism man kan komma. En halvtimmes båtresa bort från Ko Adang ligger ett annat exempel, Ko Lipe. Jag får möta ön hängandes från Jayas bogspröt, fyra meter ovanför vattenytan. Lee tycker att det ska ge mig ett annat perspektiv på resan. David sticker bara ut huvudet och tittar på mig där jag hänger.
– Jag vet inte om det där är en bra idé. Om repen går av hamnar du i propellern direkt, säger han aningen bekymrat.
Men effekten av att närma sig kusten susandes ovanför det gröna vattnet går mig inte förlorad och jag är en erfarenhet rikare.

ORÖRT OCH OFÖRSTÖRT, som ett nytt nirvana för backpackers. Det är så många beskriver ön. Jag möts av synen av ett gäng hyddor längs stranden, en restaurang uppslängd på en klippa och en strandbar, som besättningen envisas med att kalla den mysigaste i Thailand.
Men för mig är det något annat som lockar. Bara hundra meter därifrån ändras bilden totalt – till den av vardagens Thailand. Ett gäng fiskebåtar håller på att lägga till efter en dag ute på havet. Trassliga nät och fiskelinor bildar snubbeltråd lite varstans.

De småfiskar som inte är till någon nytta blir till lek för barnen. En liten grupp attackerar mig när de ser kameran. En av småkillarna iklädd alldeles för stort grönt fotbollslinne – han kan inte vara mer än tre år – poserar medvetet med fast blick riktad mot linsen gång på gång.

Jag slår mig ner med en Changöl i en strandbar, mycket mer anspråkslös än den mysigt inredda vid första stranden, och tar in livet som pågår. Lojt sträcker jag ut benen
framför mig och upptäcker att mina fötter har blivit solbrända.

Guide till kryssningsresor i Asien

Resa dit och runt
Ofta ingår flyg i priset för kryssningen. Om inte är det värt att kolla både reguljärbiljetter och charterflyg. Det senare alternativet blir ofta billigare om man vill direkt till exempelvis Phuket, där många mindre båtturer startar. Inom Sydostasien har lågprisbolagen Air Asia, http://www.airasia.com, och Tiger Airways, http://www.tigerairways.com, oslagbart billiga flygbiljetter. Buss är ännu billigare, men tar tid.
De flesta kryssningarna med Jaya som inte ingår i något paket börjar och slutar på Ko Phi Phi. Båtar dit avgår från hamnen i Phuket stad och från piren sydost om Krabi, pris från 60 kronor.

När ska man resa?
Temperaturen ligger mellan 25 och 35 grader året runt i största delen av Sydostasien, men de flesta undviker att resa under monsunen. Till Thailand är det bäst att åka oktober–mars. Till Indonesien och Malaysias östkust maj–september.

Kostnader
Bokar du kryssningen som ett paket hos en svensk resebyrå ingår ofta flyg, annars inte. Ombord på båtarna ingår ofta allt utom alkoholhaltiga drycker. Det som kan tillkomma är kostnad för dyk, samt eventuella middagar och hotellnätter iland. Ett dyk kostar omkring 200 kronor. Middagar från 10–20 kronor till hundralappen. På de lyxigare kryssningsfartygen kan dricks bli en rejäl extra kostnad.

Olika kryssningsalternativ

Med researrangören Rosa bussarna är du två veckor på segelbåten Jaya och en vecka iland. Rutten är Phuket–Langkawi (Malaysia)–Krabi. Pris: 23 900 kronor. Resan är ett paket där flyg, hotell och tre måltider på båten ingår.
Med Jaya kan man också åka en vecka från Ko Phi Phi till Langkawi för 2 500 kronor. Tur-och-retur 3 000 kronor. Till Ko Phi Phi tar du dig själv.
Jaya tar med resenärer på den 40 dagar långa turen ner till Indonesien i april–maj och tillbaka till Thailand i september–oktober. Turerna är mer krävande och du bör ha tillbringat en del tid på segelbåt innan. Båten kan också chartras för privata sällskap.
http://www.sailjaya.com, http://www.rosabussarna.se.

Det svenska fÙ�retaget MaxMarine anordnar från september 2007 kryssningar på 2 dagar/ 1 natt i Phang Nga-bukten utanför Phuket. Båten är en traditionell segelbåt i trä. Pris från 1  000 kronor per person. Lite högre standard än Jaya då man har privat hytt med luftkonditionering. Mat och dryck, dock inte alkohol, ingår. Dyk ingår. Tel 08-24 78 63, http://www.thaicruises.net.

Också svenska Brazil & Overseas Travel arrangerar tvåveckorsresor till Filippinerna då en vecka tillbringas ombord på fartyget Hans Christian Andersen. Pris från 17 500 kr inklusive flyg och en veckas hotell. Tel 08-10 37 00, http://www.overseastravel.se.

Yacht Pro anordnar seglingskurser i Phuket och Pattaya. Från prova-på-kurs på några timmar (från 500 kronor) till 3-dagarskurser (från 3 000 kronor). http://www.sailingthailand.com, http://www.sailing-pattaya.com.

SongLine är en portal för traditionella segelbåtar med turer i Indonesien. Priser, rutter och reslängder startar på omkring 4 500 kronor för en veckas valsafari eller vildmarksresa. SongLine har även dyk- och surfresor, http://www.songlinecruises.com.

Faraway har en flotta på drygt 20 segelbåtar som bland annat seglar i orörda Myanmar/Burma, (med transfer från Phuket) och Malaysias västkust. Prisexempel 10 400 kronor för en vecka. http://www.far-away.net, http://www.thailand-sail.com.

Större fartyg
Det ger förstås en helt annan upplevelse att åka med ett kryssningsfartyg för flera hundra passagerare än på en liten segelbåt. Här finns ofta restauranger, pool och gym. Passar den som vill ha det mer bekvämt. Å andra sidan lägger båtarna inte till vid små orörda öar utan det är större hamnar som gäller.

Starcruises har bas i Sydostasien. Resorna går till Vietnam, Malaysia, Hongkong, Singapore och Thailand. Kan bokas hos Big Travel. tel 0771-10 20 20, www.bigtravel.se, http://www.starcruises.com.

Kinaresor har kryssning från Beijing till Bangkok, via Japan och Vietnam, men med fokus på Kina. Från 38 500 kronor för totalt tre veckors resa. Inklusive flyg, http://www.kinaresor.se.

Vill du bara boka kryssningen ovan, Beijing till Bangkok, är det Princess Cruises som kör turen. De har också resor från Bangkok till Sydney, www.princess.com. Du kan boka hos svenska Karla Travel & Cruises, tel 08-667 33 45, http://www.karlatravel.se.

Fartyget Superstar Virgo tar dig mellan Singapore och Malaysia under en vecka. Kan bokas hos Fritidsresor i kombination med en vecka i Phuket, tel 0771–84 01 00, http://www.fritidsresor.se.

På sajten Cruise Critic finns allt du vill veta om kryssningar med större båtar. http://www.cruisecritic.com.

---

Text: Lotta Zachrisson • 2007-10-04
Restips • Thailand