Annons
Annons
Foto: Pelle Nilsson

Foto: Pelle Nilsson

Restips

Krabi – mellan kokospalmer och mangrove

Krabi har lyckats bevara det unikt thailändska. Här finns en vardag, vid sidan om turismen. Och stränderna får en att tappa hakan.

Text: Mikael Persson • 2007-11-12 Uppdaterad 2007-11-12

Jag har alltid tyckt om Krabi. För här möter jag Thailand. Och just här ser jag jordklotet växa. Bokstavligt. Inget dramatiskt. För det sker varje dag. Flod, hav och mangroveträsk som tillsammans väver ihop millimeter efter millimeter av fast mark, som outtröttligt tråcklar, snörper och drar åt. Mangroven tillåts växa, nu när alla vet: den skyddar stan mot både föroreningar och tsunami.
Att det sker mitt inne i stan är måhända anmärkningsvärt. Tre gator bort från den nattmarknad där en liten man med strutformad hatt far runt bland fräsande stekfat och friterar musslor, pågår processen. Dag som natt.
Thailand bygger ut sig självt, bit för bit, ungefär där Asien bromsas upp för en stund, innan Malackas pekfinger drar mot Sundaöarna och Indonesien.

DÄR FINNS KRABI, med en natur så häpnadsväckande och verklighetsfrånvänd att Hollywood till och med lyckades masa sig hit före den riktigt stora turistströmmen.
Redan vid stadsgränsen står djungeln på tå. Sockertoppsberg drar mot himlen som gröna hajfenor. Havet exploderar i turkost samtidigt som skärgården, av märkliga kalkstensstoder, påminner om ett storskaligt meteoritnedslag av djungelklädda spjutspetsar.
Mot denna bakgrund har såväl James Bond som Geena Davis och Leonardo DiCaprio flimrat ut över världen, tillsammans med storslagna drömmar om total frihet och ändlösa möjligheter.

NU TYCKS VÄRLDEN ha tagit till sig budskapet. För alla vill hit. Och en annan sorts evolution, än den som ständigt pågår i skiljelinjen mellan hav och land, har också startat. Sedan några år tillbaka tillhör Krabi de thailändska turist-orternas big five. En internationell flygplats står färdig. Traktens största strand, Ao Nang, har på tre årtionden förvandlats till ett fyrkantigt 7-Elevenland.
Kanske för att det är precis så besökarna vill ha det, eller tros vilja ha det. Annorlunda. Men samtidigt som hemma, ett brett fält av nödutgångar ifall det främmande skulle upplevas som alltför främmande. Samma varuutbud som hemma. Samma mat. Till och med samma dagstidningar.

Därför är det skönt att själva Krabi fortfarande är som vilken stad som helst. Och kanske just därför unik. Som en bekräftelse på att den långa flygresan verkligen nått öster om Indus, passerat Himalayas lilltå och smitit förbi både Rangoon och Bangkok. Att allt inte är precis som hemma, fast varmare och lite billigare.
Längs huvudgatan Thanon Maharat möter kineser, thailändare och muslimska kvinnor med håret täckt av glänsande sidensjaletter.

NÅGOT KVARTER LÄNGRE BORT väntar färskvarumarknaden. Fiskegubbarna kommer punktligt dit varje morgon från byar vid floden där husen står på styltor. Glänsande fenor lastas bland isblock. Koppi ron, grumligt kaffe, dricks ur muggar av hårdplast. Under saluhallens mörka valv möter en doftskur av surt, salt, syrligt, högar av lackröd chili, pomelo, rambutan, vanilj och musslor. Hela miraklet Thailand, om man så vill.
Väljer att bo i dess närhet, mitt i stan, mitt i vardagen. Precis intill den nattmarknad där kvällarna flyter bort mellan wokpannor, pad thai (stekta nudlar) och de uppställda tv-apparaternas direktsända thaiboxning. Nära flodhamn och båtar.
För Krabi handlar trots allt till vÙ?sentlig del om vatten.

KASTAR LOSS PÅ MORGONEN när luften är mer fuktig än het. Långsvansbåtar rusar mot det stora blå, hoppar kittlande över lätta krusningar, förbi sandbankar fyllda av Sibiriens spovar och mongolpipare.
Så når båten land och en stig leder mot Ao Phra Nang, förbi klippklättrarnas skrovliga brant, mot fri sikt över hav och handlöst störtande kalkstensstoder. Brittiska Sunday Times har kallat Ao Phra Nang för världens näst vackraste strand. Ovanför blågrönt vatten hänger branter, kalkdroppar har stelnat tunga och järnfärgade i ett ögonblick som aldrig upphävs, som får klipporna att se ut som till hälften nedbrunna stearinljus.
Badar här. Simmar och snorklar. Dödar sedan rastlösheten, då den kommer, med en ny båttur.

Krabis skärgård tycks ha tagit form under ett haschrus. Öarna är berg, bergen klippor som skruvar sig upp mot himlen tillsammans med lianer, grenar och spända örnvingar.

FAR MOT VAD SOM PÅ HÅLL tycks vara ett ur havet direkt sprunget åskmoln. Ön heter Ko Poda. Vit sand ligger som ett brätte runt den branta klippan. Stranden är mjuk och inbjudande. Mellan korallerna far fiskar som exploderande blixtnedslag. aik-randiga, stim i stickande neonblått, aviga trikolorer med fjärilslika rörelser.

Nästa morgon möter jag en annan värld tillsammans med min gamla vän, fiskare Dai. Tillsammans åker vi ut i den amazonasgröna labyrinten som följer stans flodhamn. Mangroven är ett av världens mest produktiva ekosystem, ett virrvarr av rötter, lera och flodarmar som på andra håll i Thailand ofta offrats för kommersiella räkodlingar eller nya badstränder. I Krabi växer det sig starkare från morgon till morgon.

Dessutom rymmer den en storslagen mångfald. Jag upplever den från fiskare Dais båt. Hur kanelfärgade kungsfiskare störtar ut ur tystnaden, hur slamkrypare vilar på lerbankarna. Längre bort möter ett tungt plaskande. Vattenvaraner. I bakgrunden hörs ljuden från stan. Långfärdsbussarna som varvar upp inför Trang och Bangkok, mopederna på väg upp mot stans lördagsmarknad. Allt är så nära.

NÅGRA TIMMAR SENARE står jag själv mitt i vimlet av människor. Där man kan köpa friterade gräshoppor och månsvarta skalbaggar i strut. Där en tioårig punkare med tuppkam säljer hårspännen i plast. Där man hittar mycket, men i princip inget av det som finns i butikerna vid Ao Nang och hemma i Sverige.
Livet finns här. I Krabi. Stan som precis som Phuket, Chaweng, Phi Phi och Pattaya tillhör the big five, men fortfarande är Thailand troget.


Text: Mikael Persson • 2007-11-12
RestipsThailandKrabi

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top