Istället för fotboll i Sydafrika

Swooch! Med ett vinande läte klyver sabeln toppen av flaskan. En kaskad av bubblande vin väller fram, som vår guide Lucas raskt fördelar i avlånga glas.
– Varsågoda, ett glas Cap Classique, säger han, och tillägger:
– Fransmännen dödar oss om vi kallar det för champagne.
Jag låter den sprittande drycken fylla min munhåla. Det är bara någon timme efter frukost, och det känns behagligt dekadent – för att inte säga osvenskt – att sitta under en lummig ek och hälla i sig sprattelvatten mitt på blanka förmiddagen.

Vi är ett brokigt sällskap bestående av ett nord-irländskt par på smekmånad, en holländsk kvinna och hennes unga dotter som bor i Pretoria, ett äldre par från Cambridge, en blyg tysk som studerar till ingenjör i Port Elizabeth samt två unga amerikanska backpackers på resa genom Afrika.

TUREN MED DEN LOKALA ARRANGÖREN Easy Rider passar oss perfekt. Fokus ligger på att ha trevligt och lära sig lite mer om viner, inte att bli dyngrak eller försöka bräcka varandra i kunskaper om druvsorter. Det känns som en lättsammare version av filmen Sideways, från 2004, där två medelålders män pimplar sig igenom de kaliforniska vindistrikten på jakt efter evig ungdom och det perfekta Pinot Noir-vinet.
Skillnaden är väl bara den geografiska platsen, och bristen på skilsmässoneuroser.
Lucas häller upp en flaska Chardonnay från 2006, och visar hur man håller glaset på rätt sätt, runt foten, och skakar så att en virvel uppstår innan han stoppar den under näsan och inhalerar.
– Näsan kan plocka upp flera tusen aromer. Det enda viktiga är den personliga upplevelsen, vilka doftassociationer som just du får.
Jag koncentrerar mig hårt. Det smakar frukt. Kanske lite persika? Jag dryftar det med min bordsgranne, tysken Nichol. Han håller artigt med mig, definitivt persika.

STELLENBOSCH, en knapp timme utanför Kapstaden, är det största och mest namnkunniga vindistriktet i Sydafrika. På gården vi befinner oss på, Simonsig, sysselsätts drygt 130 personer som tillverkar omkring en och en halv miljon liter vin per år. En stor del går på export. Sydafrikanskt vin har fått ett stort internationellt genomslag de senaste åren, inte minst i Skandinavien. Vinturism är en viktig ingrediens i framgångssagan.

– Under apartheidtiden var vi isolerade från den globala ekonomin och kunde inte exportera vin som vi kan idag. Därför tvingades vi att hitta på nya grepp för att tillfredsställa den lokala marknaden. Jämfört med många andra länder, till och med i Europa, så har vi en väl utvecklad vinturism, säger Charles Back, ägare till vingården Fairview i distriktet Paarl som blir vårt andra stopp under förmiddagen.

Han föddes på gården och är vinodlare i tredje generationen på Fairview Estate som grundades 1693. Fairview är omtalat för sina viner, men tillverkar även getost och olivolja samt driver restaurang och bageri.
– Att bara göra vin är ingen konkurrensfördel längre. Det gäller att kunna paketera allt till en helhetsupplevelse, utan att för den skull överkommersialisera, säger Charles Back.

I DEN LUFTKONDITIONERADE ENTRÉN serveras viner på löpande band längs en lång bardisk. Det är bara att peka på den flaska man är intresserad av att testa. Jag tar för mig av en flaska Merlot. I baren träffar jag Paula och Trevor, det äldre paret från Cambridge, tätt sammanslingrade. För dem är besöket på Fairview extra känslosamt.
– Vinet vi valde till vårt bröllop kom härifrån, så det känns lite speciellt. Vi gifte oss i Venedig, i mars, säger de och ler.

Landskapet glider förbi utanför vår minibuss, medan bilstereon spelar sprättig afrikansk pop. Lila fält som doftar av lavendel. Runda kullar med frodiga vinrankor som för tankarna till Toscana, snarare än Afrika.

Den västra Kapprovinsen där vi befinner oss är förmodligen den del av södra Afrika som känns minst afrikansk. Inte bara naturen utan även arkitekturen, det svala klimatet och den stora andelen blekansikten gör att man ibland får påminna sig själv om att man faktiskt befinner sig på Afrikas yttersta sydspets. Detta faktum tar dock inte bort ett uns av attraktionskraften – tvärtom är det blandningen som gör regionen kring Kapstaden så speciell.

– Jag känner mig hemma här. Det ser faktiskt ut lite grann som där jag kommer ifrån, i Bayern, säger Nichol.

TROTS ATT DET GÅTT MÅNGA ÅR sedan apartheid avskaffades så är arbetsuppdelningen solklar på vinfälten. De svarta plockar vinet och gör grovjobbet. De vita sköter ruljansen och tar merparten av pengarna. Visst, det finns lyckade exempel på gårdar som ägs och drivs av svarta men de är ännu undantag som bekräftar regeln.

Flera hundra års missförhållanden är svåra att förändra på bara något årtionde. De flesta av arbetarna jobbar på ackord och tjänar som lägst minimilönen på 870 rand (870 kronor) i månaden. Men de värsta avarterna av utnyttjande har i stort sett utrotats, som misshandel av anställda och dop-systemet, där arbetarna fick en del av sin lön utbetald i vin.

– När jag började jobba i vinbranschen 1995 kunde man se hur bönderna gick och hämtade ut sina flaskor varje fredag. Men det har vi tagit bort nu, säger Lucas.

Boschendal är den näst äldsta av vingårdarna på västra Kap, och ett praktexempel på den byggnadsstil som brukar kallas Cape Dutch. De holländska kolonisatörerna som kom hit under 1600-talet tog också med sig sina idéer om arkitektur från Europa och uppförde vitkalkade gods som man kan se på många ställen i västra Sydafrika.

När vårt lätt salongsberusade sällskap rullar in på grusplanen framför Boschendal – dagens sista stopp – så står redan fem glas vin per person prydligt uppställda på några vita trädgårdsbord. Fler och fler börjar utnyttja spottkoppen istället för att svälja, vinerna smakar fortfarande superbt, men smaklökarna på tungan har blivit lite för avdomnade för att kunna urskilja subtilare nyanser. Men i skuggan av ett pilträd, omgivna av höga bergstoppar och den vackra gården har vi mer än trevligt.

Eftermiddagssolen värmer i ryggen och en bris blåser genom pilträdet. Längs bordet hörs kluckande skratt. Jag lutar mig tillbaka och tar en till klunk Merlot. Eller var det kanske en Pinotage tro?

Vinsafari i Stellenbosch

Flera arrangörer anordnar guidade rundturer i vindistrikten. Vissa utgår från Kapstaden, andra från Stellenbosch. Vi bodde i Stellenbosch och åkte med Easy Rider Tours, http://www.winetour.co.za. En heldagstur kostar cirka 350 rand (350 kronor). Då ingår lunch, upphämtning och lämning vid hotellet och gratis vinprovning. Man brukar hinna med ungefär fyra vingårdar på en tur. Några andra arrangörer (det finns en hel uppsjö) är Cape Wine Tours, http://www.cape-winetours.com, Gourmet Wine Tours, http://www.gourmetwinetours.co.za och Wine Walks, http://www.winewalk.co.za.

Fem sydafrikanska favoriter

1) Allesverloren Tinta Barocca 2006, 109 kr (12002)

Hon förlorade allt. Cloete hittade de nedbrunna resterna av sitt hus när hon återvände från Kapstaden. Därav namnet “Allesverloren”, allt är förlorat. Detta hände på 1700-talet. Idag har vindarna vänt, och framtiden för vineriet ser ljus ut. Mörk frukt av körsbär med inslag av tobak, choklad och fat passar fint till grillat lamm. Om det sedan är racks eller kotlett väljer man själv.

2) Roodeberg 2005, 263 kr (7451)

Få säger öppet att de dricker och köper boxvin. Men faktum är att bag-in-box-vinerna står för 60 procent av försäljningen på Systembolaget. Så någon måste dricka allt detta vin. Kvaliteten på innehållet har skruvats upp och snart kommer vin i PET-flaska varför boxvin snart kommer att anses lika salongsfähigt som glasflaska. Roodebergs röda låda är mycket bra och om inte allra bäst så har den klara ledarkänningar i årets boxrace.

3) Palladius 2006, 345 kr (98702)

Eben Sadie är en ung och snygg vinmakare. Hans filosofi är enkel: att göra sydafrikanska toppviner i europeisk stil. Insatta vet att hårt arbete bara är förnamnet bakom ett uttalande som ovan. Lägg till en rejäl dos självsäkerhet och attityd. Och exakt så smakar hans vita toppvin Palladius.

4) Nederburg Noble Late Harvest 2007, 67 kr (2741)

Firman är gigantisk. Men trots stordrift lyckas man få fram personliga viner. En anledning är många vinmakare med ansvar för de egna vinerna från druva till flaska. Systembolagets allra bästa sötvinsköp passar till tårtor, fruktkakor, hallonsorbet eller grönmögelost. Nobelt charmknuttevin som smakar av honung och gul exotisk frukt.

5) Graham Beck Chardonnay Viognier 2007, 69 kr (15515)

Budgetköpens vita favorit är gjord på en druvmix. Päron och äppelsmakande Chardonnay blandad med vaniljblommig Viognierdruva. Resultatet är givet, bäst i klassen. Passar till grillad fisk, kycklingkött tillagat i gryta, till sallad eller bara som ett glas vin rakt upp och ner.

Bäst säljande sydafrikanska vinerna i Sverige

1. Foot of Africa Chenin Blanc 2. Podium Pinotage
3. Drostdy-Hof Cape Red
4. Robertson Cabernet Sauvignon
5. Oude Kaap Chardonnay
Källa: Systembolaget. Listan baseras på försäljningen -januari–maj 2008. Samtliga är bag-in-box-viner.

FAKTA:

24,2 miljoner

Så många liter vin från Sydafrika såldes på Systembolaget under 2007. Och då är inte vin som säljs till restauranger inräknat eftersom den försäljningen inte längre sker via Systembolaget utan sköts direkt av de enskilda importörerna.

---

Text: Fredrik Brändström • 2008-10-03
Restips • Sydafrika • Kapstaden